Ulrika Fjällborg: Demokratin var redan i fara – då kom coronaviruset

Den 31 augusti 2019 infördes nya folkräkningsregler i indiska Assam. I ett slag blev två miljoner medborgare statslösa. Redan före det hade Kashmir förlorat det självstyre delstaten hade och områdets status sjönk från »fritt« till »icke fritt« i årets demokratirankning. Indien har under lång tid varit Asiens mångkulturella och demokratiska klippa, men under 2019 har premiärminister Narendra Modi drivit en alltmer hindunationalistisk politik.

Demokratin minskar i dag på fler ställen i världen än den ökar. Så har det sett ut de senaste 14 åren, enligt analysföretaget Freedom House som har mätt utvecklingen av människors politiska fri- och rättigheter sedan 1973.

I spåren av coronapandemin ökar kontrollen från makthavare och myndigheter på ett sätt som är svårt att överblicka. Disciplin och lydnad krävs av folket. Nya lagar föreslås begränsa både yttrande- och rörelsefrihet. I Frankrike krävs tillstånd för att gå ut på gatan. I Tyskland är det förbjudet att träffas fler än två personer offentligt. I Ungern finns ett lagförslag om fem års fängelse för att sprida »falska nyheter« om virusåtgärder och åtta års fängelse för den som bryter mot karantänreglerna så att folk dör.

Offrar vi demokratin i vår kamp mot smittan?

I årets rapport, »Freedom in the world 2020«, granskas läget i 210 länder och territorier. I 37 av dem har demokratin stärkts, men i 64 länder har situationen försämrats. Och det är de existerande demokratierna som sviker, framför allt det politiska ledarskapet. Ett annat skäl är att ny teknik används mot, snarare än för, demokratisk utveckling.

I Kina är rensningen i Xinjiang ett oroande bevis på hur mycket regimen lärt sig om teknisk övervakning, vilket nu märks, till exempel, i krav på mobil-operatörerna att genomföra ansiktsscanning på sina kunder. Ekonomiska och industriella framgångar har gjort Kina kaxigare internationellt, och hoten mot den svenska pressfriheten nämns i rapporten, liksom hur Kina manipulerar internet för att få ut sin egen världsbild.

Det hoppfulla är att folk protesterar. Hongkong nämns som exempel på en region som hittills lidit mer än den vunnit på de kraftiga protesterna mot Kinas hårdnande grepp; men i Chile, Colombia och Ecuador har folkliga protester, som först möttes av med våld, lett till dialog.

Det största problemet är dock inte diktaturers frammarsch utan demokratiernas ekande tystnad, enligt Freedom House.

Allt färre demokratiska ledare höjer sin röst för demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Allt fler populistiska ledare hänvisar till att de »lyssnar på folket«, utan att närmare fundera över gränsen mellan folket och pöbeln. USA:s president Donald Trumps misstänkliggörande av demokratiska institutioner och hantering av riksrättsprocessen tecknar en tydlig bild av detta.

I glipan mellan diktaturer och veliga demokratier uppstår ett politiskt vakuum där auktoritära krafter steg för steg flyttar gränsen för vad som är det normala.

Man kan tycka att vi har nog med ett vredgat virus som skördar människoliv och skjuter världsekonomin i sank. Människan är på många sätt en ömkligt art. Självgoda och egenkära skyller vi i panik på Någon Annan; på gud, djävulen, tiderna, eliten eller »invandrarna«.

Ändå – vi har ett medvetande. Vi har makten att vara modiga nog att se världen i flera dimensioner. Världen sitter ihop. Det som händer där kommer hit. Det har den senaste månaden lärt oss. Liksom att vi får skörda det vi sår. När covid-19 är klar med oss – vad har vi då gjort med oss själva?

LÄS OCKSÅ: Frågor & svar: Det här vet vi om coronaviruset (covid-19)

***

FAKTA: Coronavirus eller covid-19?

Det finns ett stort antal virus som betecknas som coronavirus. Det som är aktuellt är det som upptäcktes i Kina i slutet av 2019, och vars namn är SARS-CoV-2. I allmänhet har vi de första månaderna talat om coronaviruset. Men sjukdomen som själva viruset ger upphov till har fått det officiella namnet covid-19, enligt beslut av världshälsoorganisationen WHO. Covid-19 står för coronavirus disease 2019.