Uppförandekoder med passerat bäst före-datum

Jag föreställer mig att uppförandekoder, taleregler och därav möjlig skam förr kom farande rakt upp och ner. Från överheten i form av kung, adel och överklass; därifrån sipprande neråt.

Härma uppåt, stampa nedåt. Tala bara när du blir tillfrågad. Hälsa på andra människor enligt mer eller mindre uttalade bestämmelser. Jag minns föräldradiskussioner på 60-talet, typ »Jag mötte NN på Karlavägen, men han hälsade inte. Eller borde jag ha hälsat på honom?«. Vem var oförskämd, vem var högst eller lägst? Ett slags inomborgerlig klasskamp på Östermalm. 70-talets du-reform gav dock en tillfällig lättnad.

För säkerhets skull hälsar jag ungefär på alla jag möter, om så i trappen på Bötzowstraße eller vid Ica i Södra Möckleby. Men ändå, uppförandeoron anfaller nu från flera andra håll.

Bör detta ciggpaket av både cellofan och papper slängas i den vanliga sopen? Pilla isär tablettförpackningen av plast och metall? Sorteras åtskilt i Sverige, men tillsammans i Tyskland.

Hur många bokstäver är egentligen korrekt när en (eller man?) talar om hbtq-personer? Då saknas ju ett i som i inter eller ett a som i asexuell. Och vem är väl jag? Antagligen bara så där fem–tio procent bi- eller homosexuell. Räcker det för tillräcklig kredd? Var går det sägbaras gränser?

Vidare oroar de rasistiska föremål som kenyanerna från flyttfirman »Orkar inte« har packat och fraktat åt mig. Vad tänkte de om arvegods som den australiska tallriken med fördomsfullt framställda aboriginer på? Målningen av en svart kvinna med porrigt bara bröst? Ebenholtsstatyetten av en lika topplös plus storrumpad afrikanska med kruka på huvudet?

Förhoppningsvis ingenting. Killarna var bara supertrevliga mot den vita och konflikträdda kulturtant som välgörandeartat prackade på dem diverse äldre elektronik ur överflödet. Allt som är fast förflyktigas.

Sent ska jag glömma intervjun med Norman Finkelstein 2001, son till judiska överlevare och författare till »The Holocaust Industry«, strax före 9/11-attackerna. Försökte ställa mig in genom att sporta ett armband graverat med min ingifta släkting Maria Zimmermans namn.

Finkelstein fnyste. Han ogillade filosemitism lika mycket som antisemitism. Det finns bra och dåliga människor. Sanning och lögn. Punkt.

Ack om det vore så enkelt. Intersektionalitet och identitetspolitik må behövas i vissa lägen. Men hierarkiförvirring kan vara en dold sjukdom hos många av oss.