Vad ägnar sig den djupa staten åt?
Det mest sannolika verkar vara att den djupa staten är fullt upptagen med att förhindra att staten får något gjort.
Toppbild: TT
Mitt främsta problem med idén om den ”djupa staten” är inte att den är en konspirationsteori. Mitt främsta problem är att den tar för givet att staten är förmögen att raskt och effektivt driva samhället i någon särskild riktning, oavsett om det sker i hemlighet eller öppet.
Förra veckans nyhetsrapportering borde ha tagit död på det.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det svenska försvaret, må Karlskoga välsigna det, kan inte öva. I Linköping får inte helikoptrarna lyfta efter klockan 15, av miljöskäl. Linköpings villaägare får inte störas om de vill ta sig en eftermiddagslur. Eller om det är vildsvinen som inte får bli stressade så nära inpå middagen.
Apropå Karlskoga: ammunitionstillverkarna där – som för övrigt producerar långt mindre än efterfrågan, trots expansion – får inte provskjuta på kvällar och helger. En dispens upphävdes i domstol och ett nytt tillstånd sägs ta sju-åtta år att driva igenom.
Drönarsvärmar, viktiga i modern krigföring, får inte testas utomhus av försvaret. Utvecklarna får hyra Globen. Och det nya cybersäkerhetscentret vid Brunnsviken kan inte tas i bruk, eftersom Solna kommun vägrar att låta Fortifikationsverket sätta upp ett stängsel kring fastigheten. Tre träd hotas av avverkning – vilket förstås är en tragedi för alla som svurit trohet till Tolkiens enter, men vi har ju trots allt en Sauron i Kreml att ta med i beräkningen.
Allt enligt en mörkt komisk artikel av Ewa Stenberg i DN.
Å andra sidan, enligt en annan artikel i samma tidning: högt upp i Bottenviken finns planer på att bygga 120 vindkraftverk. De skulle kunna förse 2,5 miljoner hushåll med el. De krävs antagligen för alla de industriella storsatsningar som planeras i norra Sverige. Men försvaret säger blankt nej, nästa stoppboll i en lång rad av liknande stoppbollar.
Så, med denna skymt av hur staten faktiskt fungerar: vad kan vi rimligen anta att den djupa staten ägnar sig åt? Chipimplantat gör oss alla till Bill Gates slavar? Illvillig hjärntvätt som lägger oss skyddslösa för globalismens härjningar? Skräddarsydda genusvirus som får alla män att sminka sig, dra på sig fjäderboor och sidentrosor med öppen gren?
Av allt att döma inte. Det mest sannolika verkar vara att den djupa staten är fullt upptagen med att förhindra att staten får något gjort. I just det avseendet verkar staten oerhört effektiv. Undantagen är riktigt galna infrastrukturprojekt: Peter Wennblads artikel i Svenska Dagbladet i måndags om de 23 miljarder Stockholm lägger på ett avloppssystem som inte behövs, duger bra som aktuellt exempel.
Nu kan man förstås tänka sig att den djupa staten är så förslagen att den spelar dum. Kanske ser den med flit till att inget blir gjort, så att vi alla ska börja längta efter en egen liten Stalin, som inte låter miljömuppar och villaföreningar stå i vägen om man vill vända flödet på Viskan, Ätran, Nissan och Lagan. Ett slags Baader-Meinhofstrategi, alltså, fast omvänt: i stället för att orsaka den liberala demokratins kollaps genom kaos och terror, ska den komma genom stagnation.
Och visst, det finns, inte minst i de där rapporterna om ammunitionstillverkningen, några längtansfulla citat från ansvariga om hur mycket enklare det är att få något gjort i Ryssland. Men trots det är Ockhams rakkniv evigt vass: varför uppfinna en komplicerad plan, när vanlig omdömeslöshet, ansvarsfobi och dekadens räcker som förklaring?
Vi kanske går mot auktoritärt styre, men i så fall på gammalt hederligt svenskt sätt: genom förstelnande fummel på stället, inte en revolutionär plan.
***
Läs även: Så går det till när det går åt helvete
