Vad är alternativet till Förenta Nationerna?

För trettio år sen fick jag en fascinerande bok av min styvfar, The Lords of Poverty. Den belyser det internationella biståndsindustriella komplexet med FN som den axel kring vilket allt snurrar. Författare, Graham Hancock, var en tidigare mångårig tjänsteman vid Storbritanniens motsvarighet till Sida. 

Boken gav många insikter och somligt sitter kvar än. Som att FN-tjänstemän avlönas enligt något som kallas Noblemaire-principen vilken säger att internationella organisationer ska betala högre löner än det land som har de högst avlönade statstjänstemännen, så att organisationerna kan konkurrera om den bästa personalen. Följden var att FN:s anställda tjänade i snitt 25 procent mer och hade 43 procent högre pensioner än kollegorna i USA:s statsförvaltning.

Vinnare på den stora biståndskarusellen var i första hand de korrumperade eliterna i mottagarländerna och i andra hand de som administrerade biståndet. Först i tredje hand kom insatserna jordens fattiga till del, men dessa fick samtidigt ofta lida av storslagna projekt som ödelade landområden eller »hjälp« som satte lokala marknader ur spel och gjorde mottagarna beroende av bidragsgivarna. Vem som betalade kalaset rådde ingen tvekan om; skattebetalare och donatorer i den rika världen.

Jag har inte direkt följt nödhjälps- och biståndsindustrin nära sedan jag läste boken, men har ändå intalat mig att den är mer professionell i dag med mindre, mer marknära insatser och bättre uppföljning, åtminstone i Sverige. Därför är det beklämmande att ta del av Peter Wennblads avslöjanden nyligen i Svenska Dagbladet om Sida. Bland annat finns fel och försköningar i myndighetens årsredovisning som är så grova att de förmodligen skulle leda till åtal för svindleri om det vore fråga om ett börsnoterat bolag. 

FN sköts inte heller exemplariskt, vilket framgår av Bengt G. Nilssons utmärkta genomgång. Organisationen grundades i en tid när världen såg helt annorlunda ut och frågan måste ställas om den har spelat ut sin roll. Men trots alla brister har FN har en unik fördel som inte ska underskattas; generalförsamlingen är det enda stället där alla världens länder, inklusive diktaturer och skurkstater, kan mötas och diskutera gemensamma problem. Alternativet till dagens FN är därför knappast en modernare, effektivare och mer demokratisk organisation, utan inget FN alls. Och det skulle knappast göra världen tryggare.

***

Läs även: Har FN spelat ut sin roll?

Läs även: Dags att fridlysa äganderätten