Vad är det för fel på Afrika?
Afrikanska länder tycks ha förtvivlat svårt att upprätta stabila demokratier.
Toppbild: AP
I Indien pågår ett parlamentsval. Det är remarkabelt av många skäl, inte minst omfattningen. Närmare en miljard väljare avger sina röster i en procedur som sträcker sig över två månader och som nu har kommit halvvägs. Ännu intressantare är egentligen att landet faktiskt har en demokrati värd namnet. Den är långt ifrån felfri; korruptionen är omfattande, valfusk förekommer, rättssystemet används regelmässigt för att komma åt politiska motståndare, premiärminister Narendra Modi anklagas för att beskära pressfriheten och för att främja en obehaglig hindunationalism som gynnar majoriteten på de många minoriteternas bekostnad. Och så vidare.
Men ändå. I Indiens fungerande flerpartisystem väljer folket ett parlament som i sin tur stiftar lagar och utser regeringen. Domstolsväsendet är i hög grad fristående från det politiska systemet och landet är att beteckna som en rättsstat (dock inte heller den utan brister). Den indiska ekonomin hölls länge tillbaka av en vurm för planekonomiska lösningar och en grotesk byråkrati som kvävde all företagsamhet. Fast efter murens fall har ekonomin effektiviserats och tillväxten har varit 7 procent per år i snitt de senaste tio åren.
Indien står också i kontrast till flertalet andra tidigare kolonier som lyckades frigöra sig från sina europeiska herrar, men som sedan övergick i nya diktaturer, styrda av en elit ur lokalbefolkningen. Det gäller inte minst Afrika där det knappast finns ett enda exempel på lyckad frigörelse och postkolonial politisk och ekonomisk utveckling.
I Fokus ställer Afrika-kännaren Bengt G Nilsson frågan hur den svarta kontinenten hade sett ut i dag, om kolonialismen aldrig hade ägt rum. Det är en allvarligt menad och berättigad fråga som knappast kan besvaras med att Afrika hade varit ett paradis där ursprungsbefolkningarna levde lyckliga i harmoni med varandra och naturen. Så vad är skillnaden? Varför lyckas Indien med sin myriad av folkslag och språk hjälpligt, när nästan alla afrikanska länder har haft så förtvivlat svårt att etablera en stabil demokrati och/eller ekonomi?
Jag vet verkligen inte, men kan inte tro annat än att svaret måste ligga djupt förborgat i det vi brukar kalla för ”kulturen”.
***
