Vad är det för fel på mellanmjölk?
Har du hängt med i den senaste köttdebatten? Nej snälla sluta inte läsa nu, den här krönikan handlar egentligen inte om den. Men just den debatten handlar om ett gäng veganer som tycker att man är en sämre människa om man äter något med animaliska produkter i, äger en läderväska eller råkar äta en godisbit som innehåller det animaliska ämnet gelatin.
Och på den andra sidan finns ett gäng köttentusiaster som tycker att kött är det mest självklara en människa kan äta, att Eva troligtvis bjöd Adam på en korv i Paradiset och inte ett äpple och att så länge skinkan finns i affären och grisen redan är död kan man lika gärna äta den (logiken något oklar).
Har du följt med i flyktingdebatten? Den handlar om att precis alla ska få samtliga rättigheter överallt i Sverige, även de som egentligen vill oss illa. Eller så ska vi stänga gränserna helt och bara äta sill, sjunga små grodorna och döpa om oss till Lilla Nordkorea.
Och sådär kan man fortsätta. Ska du leva hälsosamt? Då är det LCHF-metoden äta smör med sked och dricka grädde till som gäller och på andra sidan kalorimetoden där du ska dricka utspätt vatten med tilltäppt sugrör. Ska du vara miljömedveten? Då måste du källsortera in i värmeljusets minsta plopp och ro till Mallis på semester. Gör du inte det kan du lika gärna hälla bensin på grillen, kasta konserver i soporna och ta bilen från köket till vardagsrummet.
Vad i all världen hände med vår svenska specialitet lagom? Att nyansera, vrida och vända på saker? Att fundera på å ena sidan och å andra? Lite av varje? Bättre än inget? När gick vi från Debattlandetlagom till Alltelleringetistan?
När jag gick i skolan hade vi en samhällskunskapslärare som kallade sig relativist. Han förklarade att allt var relativt och sett i det sammanhanget kunde det inte finnas någon sanning. Allt berodde på ur vilket perspektiv man såg det. Det var kul, tyckte vi i klassen och började se allt relativt. Tills klassens bråkstake snodde en hel platta chokladbollar från cafeterian och skyllde på att det i alla fall var bättre än att han snodde »allt som fanns«.
Skulle vi i debatten börja resonera såhär slutar det naturligtvis med att inget någonsin kan försvaras eller förklaras. Det skulle sluta med kaos eftersom allt alltid är okej i relation till något annat. Men på nätet, på debattsidorna och i tv-sofforna har debattörer i stället förvandlats till värsta sortens fundamentalister. Det är allt eller inget. Svart eller vitt. Åkesson eller Sjöstedt. Tofu eller råbiff.
Vad skulle hända med vårt debattklimat om vi sa nja, kanske? Om vi ändå försökte leka med tanken att det fanns ytterligare ett perspektiv i en relation till nåt annat? Hur skulle det vara om man fick höra att det är bättre att göra något i stället för ingenting alls? Att i relation till något annat så kanske det inte är så hemskt trots allt?
En sak är klar, debatten skulle i alla fall blir roligare och mindre dömande – och inte minst den om vegetarianism. För rent relativt är en köttfri dag bättre än kött varje dag. En vegetarian i pälsmössa är bättre för miljön än en köttätare i spandex. En köttätare i spandex är däremot bättre än en köttätare i pälsmössa. Och en köttätare i pälsmössa är bättre än en köttätare klädd i en läderjumpsuit och en hatt av bacon. Dessutom skulle en sån hatt börja lukta efter ett tag.
