Vad är priset för fred?
Efter Hamas vedervärdiga terrorattacker i helgen ser jag ingen lösning på konflikten.
Toppbild: AP
I tolvårsåldern fick jag en bok i händerna av någon – förmodligen mamma. Dittills hade den andliga spisen bestått mest av Biggles, Enid Blyton, Tvillingdeckarna och liknande i behändigt ungdomsformat. Det här var något annat. Avskräckande tjock och utan illustration på pärmen, men samtidigt lockande för en lillgammal kille med utsikten att få lämna barndomen och träda in i de vuxnas värld, åtminstone för ett tag.
Exodus av Leon Uris blev min första stora läsupplevelse. Den handlar om staten Israels tillblivelse med viss tyngdpunkt vid utropandet av nationen 1948 och det omedelbart därpå följande kriget med de arabiska grannländerna. Ett krig som Israel vann, till mångas häpnad.
Det föll sig så att jag passerade denna litterära milstolpe i höjd med att inbördeskriget i Libanon bröt ut i mitten av sjuttiotalet. Jag hade också Jom Kippur-kriget ett par år tidigare kvar i minnet. Där hade Israel visserligen överraskats inledningsvis och hotats av utplåning, men till sist ändå lyckats segra.
Före läsningen hade jag – förmodligen färgad av den bild som tv och skolan förmedlade – en vag föreställning om att palestinierna var ett folk som det var synd om. De hade fördrivits från sitt hävdvunna land, vilket de hade rätt att återfå. Under tiden bodde de i flyktingläger under miserabla förhållanden. Efteråt förstod jag att saken var mer komplicerad. Många som lämnade gjorde det på uppmaning av arabledarna mot löfte om att få komma tillbaka så snart deras soldater hade ”kastat judarna i havet” (vilket i praktiken såklart hade inneburit samma sorts massakrer som vi har sett i Israel de senaste dagarna).
Sedan dess har jag följt Israel-Palestina-konfliktens utveckling med intresse men också tilltagande uppgivenhet. Efter Hamas vedervärdiga terrorattacker i helgen med påföljande vedergällning från Israel har tillståndet försjunkit i tröstlöshet.
Finns det då ingen lösning? Själv ser jag ingen, men i en opinionsartikel pekar statsvetarprofessorn Bo Rothstein i en intressant och oprövad riktning. Den går i korthet ut på att de palestinska flyktingarnas efterlevande erbjuds riklig monetär kompensation för sin förlorade mark. Det skulle bli mycket dyrt för Israel – freden har ett högt pris. Men det har kriget också.
***