Vad ska alla extrapoliser göra efter pandemin?

Den 15 april ringde mobilen. ”Det är din tur. Det finns vaccintider.” Det var inte vårdcentralen som ringde. Det var en kompis.

Hans dotter hade berättat att Region Stockholms app ”Alltid öppet” hade lediga tider. Sagt och gjort, bokade första lediga. Den låg elva dagar framåt i tiden.

Efter åtta dagar kom brev från Region Stockholm. ”Nu är det din tur …”

Dag elva var jag på plats utanför Gamla Karolinska sjukhuset. Vi fick inte gå in förrän det var fem minuter kvar till den tilldelade tidpunkten. Lydigt var vi några stycken som stod kvar ute i kylan. När vi kom in formade ett tjugotal personer en godtycklig kö. En kille med tid före mig, fick veta att han skulle ställa sig sist i kön. Det visade sig inte vara tal om att hålla några tider, bara att få ett munskydd. Efter denna kö vidtog nästa, nu med människor i munskydd. Men inga kölappar, uppropade tider eller något som tydde på kontroll. Det var bara att hålla tyst. Och stå på rad.

När jag äntligen slapp ut, givetvis mycket tacksam och glad över min spruta, var entréhallen tom. Intressant. Bestämde mig för att fråga sjuksköterskan som fortfarande stod på pass, hur det kom sig. Hur kunde femtio personer köa lite improviserat och sen var mottagningen plötsligt tom? Hans svar var att han tyckte att det bästa vore om alla bokade tid. Eftersom det var precis det jag gjort, kändes kommentarer överflödiga.

Vaccinationen genomfördes på ett sätt som allra mest påminde om en akutmottagning, alltså kaosartat.

Det kanske hade känts mer acceptabelt, trots den ökade smittrisken, om det inte var för en sak. Våra expertmyndigheter och vår regering har under hela pandemin kommunicerat med medborgarna genom puffning, eller tjat. Håll avstånd, håll i och håll ut, tvätta händerna. Så när aktörerna själva ska visa vad de går för, är det lite viktigt att de följer sina egna regler.

Förresten, så gammaldags av mig. En regel som gällde förra veckan, kanske inte gäller veckan efter?

Det är inte jag som hittat på det, utan Lionel Shriver. Det är den amerikanska romanförfattare som är bojkottad av Ordfront förlag. De tänker inte översätta hennes senaste roman The Mandibles, med argumentet att romankaraktärerna på tretton rader nämner muslimer på ett sätt som Ordfront ogillar.

Shrivers bok kom 2016, och är ingen kommentar till coronapandemin. Men den borde läsas så.

Den utspelar sig i ett USA där en ekonomi i fritt fall raserar allt vad den vita medelklassen trott sig veta om sig själv. I denna dystopiska framtid ersätts utslitna robotar med människor. Det är billigare.

Människor hålls i schack med propaganda, inte med våld. För det är också billigare.

Har ni märkt hur mycket som var sant före pandemin som inte är det längre? Sverige har världens mest effektiva hälsovård, bästa sjukvård och är yttrandefrihetens fäste på jorden.

Det gäller att hänga med. Nu undrar jag bara vad alla extrapoliser ska ägna sig åt efter pandemin. Blivande amatördiktatorer?