Vad skulle hända om barnen inte får korv och makaroner på julafton?

Jag har kommit på en riktigt fin tanke. Snart är det jul. Vi har alla fått lära oss att julen är barnens högtid. De ska överösas med presenter och verkligen skämmas bort. Då ska vi vuxna lyssna på barnen som om de vore vuxna och slå knut på oss själva så att de inte har en tråkig stund. Precis som det är för moderna barn varenda dag, när man funderar på det lite grann. Det mesta är sig likt oavsett om det är jul eller vardag nuförtiden. Förutom att det är lite tråkigare för barnen att behöva titta på jullovsmorgon i stället för på Netflix, men även små barn måste ju offra sig ibland.

Det var annorlunda förr. Jag minns själv hur jag gick upp på morgonen och fick titta på tecknade serier. Just på julafton och dagarna efter kunde vi barn, mitt bland de vanliga östtyska eller tjeckoslovakiska tecknade mästerverken, få se en och annan Disneyserie smygas in. Vi satt i soffan och kollade igenom vad vi fått i julstrumpan med täcket släpat från sängen. Det var det exklusiva i att vardagen ändrades som gjorde julen magisk. Och att vi inte alltid fick bestämma.

I dag är traditionen snarare att högtiden inte skiljer sig från vilken dag på året som helst. Frukosten äts på många håll framför en bildskärm, precis som hela den vakna tiden, när inte skola eller middag står i vägen. Eller egentligen bara skola – middagen äts också på många håll framför skärm. Så min fina tanke är att de små änglarna förtjänar variation i tillvaron. Det tycks ju vara tämligen tydligt enligt lyckoforskning att variation i stämning ger mer lycka. Ingen kan vara lycklig jämt. Ingen mänsklig hjärna klarar konstant belöning. Det blir helt enkelt – tråkigt.

På samma sätt är det med maten. Visst kan det vara både läckert och spännande för barnen att få köttbullar eller falukorv med makaroner som vanligt. Nuförtiden anses det ju vara traumatiserande för barn att inte få bestämma själva vad de ska ha till middag och allting annat också, för den delen. Den senaste uppfostringstrenden bland medelklassfamiljer är att man aldrig får säga nej till sina barn, det kan ju vara kränkande och därmed traumatiserande. Men ett litet tips till er som anammat detta mode – så här inför julen – är att tänka på att variation förnöjer, som man brukar säga. Så kanske kan alla Sveriges perfekta föräldrar som följer med i pedagogiska trender och bemöter sina barn lågaffektivt och helt gränslöst, bara för en dag sätta ner foten lite grann och denna dag servera till exempel köttbullar och prinskorv i stället. Barnen kommer bli jättelyckliga då. Och är ni riktigt modiga kan ni koka lite potatis till det. Kräv bara inte att barnen ska äta just det sistnämnda om ni inte häller stora mängder ketchup på.

Okej, jag skojar (för er som inte förstod det). Nassim Nicholas Taleb är doktor i ekonomi bördig från Libanon, och myntade begreppet antifragilitet. Det innebär att vissa saker blir starkare av motstånd. Som exempel på det finns alltifrån ekonomiska system till det mänskliga immunsystemet. Ju mer det blir utsatt för – inom rimliga gränser – desto starkare blir det. Ju mindre det har att kämpa mot, desto mer försvagat.

Många aspekter av mänsklig utveckling är likartad. För att lära sig sociala koder och anpassning till andra måste barnen öva på att ha motstånd. För att bli skicklig och excellera i något måste man inte bara öva utan också utmana sig själv på gränsen av sin kapacitet. Just det sistnämnda är synnerligen välbeforskat och utmärkt beskrivet av den svenska professorn Anders Eriksson i boken Peak.

Så servera mat som ni själva vill äta. Låt barnen ta del av den tillsammans med er. Anpassa inte högtiden helt till barnen, utan bestäm själva hur ni vill ha er jul. Och ta sedan med er den upplevelsen tillbaka in er vardag. För barnen mår inte bra av brist på struktur och avsaknad av gränser. Så låt julen vara bryggan som låter er vara vuxna och låt den hjälpa er att ta tillbaka makten över er vardag.

Läs även: Äntligen förstår jag hur misogyn och hemsk jag varit

Läs även: När vuxna tonåringar får härja fritt