Vadå ”vi” – har du varit med och tävlat?
Ett stort mästerskap innebär ett lyckligt och kravlöst uppgående i nuet. Men den egna insatsen är – noll.
Toppbild: Gerald Herbert/TT
I dag knep vi bara ett brons, tack vare freestyleskidåkningens kreative hopputvecklare Henrik Harlaut. Hade marginalerna varit med Sara Hector, hade vi dessutom vunnit guld i slalom.
Hörstadius OS
Under vinjetten ”Hörstadius OS” ger Fokus krönikör Erik Hörstadius dagliga betraktelser om den pågående vinterolympiaden i Peking 2022, där han för övrigt är född år 1964.
Vadå “vi”? Hallå, Erik, du är ju inte med och tävlar! Hmm, jag vet. Men elitidrott har den egenskapen, att den kan forma ett mystiskt “vi”. Tusentals, ibland miljontals, för varandra okända människor förenas i himlastormande känslogemenskap och helvetessuckar över grenslade slalomportar.
Ett stort mästerskap innebär för många av oss ett lyckligt och kravlöst uppgående i nuet. Medan loppet pågår finns ingen disk som väntar, inte heller något utvecklingssamtal med chefen att noja inför, eller gräl om när gillestugan ska vara rensad. Trots att den egna insatsen alltså är NOLL.
Vad gör stora sportevenemang för folkhälsan? Vad säger forskningen? Ja, inte så mycket, faktiskt. Jag hittar i all fall en ambitiös sammanfattningsstudie: The health legacy of hosting major sporting events.
Notera ordet hosting. Det handlar här alltså om att stå värd för stora mästerskap, som OS och VM/EM i fotboll. Och det är onekligen intressant för politiker att veta, om ett värdskap skulle gynna medborgarna, eller mest ge surt efter? Borde till exempel Stockholm fortsätta söka OS?
När det gäller spridningseffekten av träning, tycks det inte hända mycket. Det var annars ett viktigt argument för arrangörerna av London-OS 2012. Britterna skulle bli sportigare. Men människor generellt tycks inte träna mer efter att ha utsatts för massiva doser elitidrott.
Idrottsmedicinen, däremot, verkar få en push av närheten till mästerskap. Och om nya behandlingsmetoder inte bara kommer toppatleter till del, utan även motionärer, är samhällsvinsten avsevärd. Studien spekulerar vidare över infrastrukturella vinster, exempelvis att nybyggda/upprustade vägar ger färre trafikolyckor.
Vad gäller de psykiska vinsterna, får läsaren nöja sig med en optimistisk spekulation: “There may be immeasurable gains in public self-confidence and national well-being”. (Vinsterna i nationellt välmående och självbild kan bli omätliga).
Gott så. För varje medalj "vi" vinner, mår vi som kollektiv kanske lite bättre? Gör därför er nationella plikt i morgon på 10 km, kära längdåkningsdamer... Tack på förhand!
***
Läs även: Hörstadius OS: Det går bra nu - eller?
Läs även: Draken och björnen – fiendens fiende
Köp din prenumeration på Fokus här.
