Väldigt mycket kategoriseras numera som historiskt

1. 

Jag sover en natt på Grand Hotel i Falkenberg. Fasaden är så där brittiskt-majestätisk. Utanför flyter en flod kallad Ätran. Rummen rena, men på ett lite sunkigt gammaldags vis. Interiören eklektisk på ett nästan kolonialt vis. Adjektivet Grand känns väldigt generöst. 

På stränderna runtom, i Falkenberg och i Glommen och i Morup, varnas för en invasiv växt. Det invasiva stannar dock inte på stränderna. I baren på Grand Hotel dricker jag ett glas vitt. På den kontaktlösa kreditkortsläsaren tiggs om dricks. Allt från 5 till 25 procent. 

Drickskulturen lär ha sina rötter i inbördeskrigets USA. När de frigivna slavarna sökte jobb på hotell och i barer fick de ingen lön. De fick jobba för allmosor i form av dricks. Det enda som nu antyder något slags slavlöneri hos bartendern i Falkenberg är väl den vite mannens ålder. Det kan inte uteslutas att han är en pensionär som extraknäcker.  

2. 

Någon dag senare på en bar i Luleå. Där berättar en man för mig att han kör sopbil. Han startar tidigt på mornarna. Det dräller av älgar här uppe vid femsnåret, säger han, och tillägger: 

"Och du vet ju hur det är. Kör man 80 hinner älgen gå över. Med 100 hinner du köra förbi innan älgen går över". 

Allt utom 90, alltså. Åtminstone tills motsatsen bevisats. 

3. 

I hela Europa skjuter priset på olivolja kraftigt i höjden. Det beror på stor torka i söder. Man räknar med en produktionsminskning bara i år på cirka 40 procent.  

Själv steker jag oftast mat i olivolja. På våren och på hösten stryker jag dessutom in en påstått rostfri grill med ett tunt lager olivolja. Det är klottrigt som fan, men effektivt. En sex år gammal grill ser fortfarande ut som sprillans ny.  

I forna tider användes olivolja också för allehanda andra insatser, exempelvis som preventivmedel för kvinnor. Huruvida den då var virgin, eller rentav extra virgin, framgår inte i annalerna. 

4. 

Statistiken (från de olika nationella monopolbolagen) talar sitt tydliga språk. Svenskar och norrmän köper och dricker röda italienska viner följda av spanska och franska. Finländare däremot köper och dricker mest röda chilenska viner följda av italienska och spanska. Också göteborgare lär (enligt Vinoteket) beställa mest röda italienska viner. Vilket lite grann underminerar den gängse teori som säger att finnar, norrmän och göteborgare trivs särskilt bra ihop. 

5. 

På en biograf på Storgatan i Malmö ser jag i mitten av juni "Den sista resan". Denna dokumentär borde rimligtvis förbjudas. Den åsamkar grava känslosvall och närmast hysteriska skrattparoxysmer, ofta på en och samma gång. Den ger min självkänsla och min självbild en, ja, invasiv törn. 

6. 

Under en middag på Söder hör jag att många flerfamiljshus i Sverige har koden 1632 för husets ytterdörr. Det handlar då alltså om döden på slagfältet vid Lützen. Ett annat vanligt tal i sammanhanget lär vara 1793. Det året brukar beskrivas som början på den så kallade skräckregimen i Paris och Frankrike. Men 1793 är också siffrorna i hörnen på den kvadratiska knappsatsen. Varav jag drar slutsatsen att det måste finnas en naturlig hejd också på den svenska historiemedvetenheten. 

*  

På tal om historia. 

Vi har just genomlevt ”historiska” val till Europaparlamentet. Och inte bara det. Den pågående trestegsfinalen i EM i Rom häromveckan beskrevs av kommentatorn i SVT också den som historisk.  Handslag är dessutom numera historiska. Liksom politiska satsningar. Och konserter. Ja, väldigt mycket kategoriseras numera som historiskt. 

Det fanns dock också en avlägsen tid när begreppet historisk användes för att påminna om förfluten tid, om kronologiska sammanhang, om orsak och verkan. I dag används ordet närmast för att övervinna det förflutna. Historisk blir då en synonym för absolut samtidighet, för en febrig jakt på sensationer och upplevelser i ögonblicket.  

Och det slutar förstås inte i samtiden. Också framtiden bör få en historisk inteckning. Ren i februari nu i år såg sig sålunda Svenska friidrottsförbundet tvingat slå fast att 2024 blir ”ett historiskt år för paraidrotten”. 

Vilket allt påminner mig om ordens likhet med pengar. Ju mer de sätts i omlopp, ja, desto lägre blir värdet. Vi kallar det också inflation. 

***

Läs även: Hitler på en glasspinne?

Läs även: Nio sekunder och sen död