Valet domineras av frågor som inte går att lösa

Det går knappt att andas i valrörelsen. Allt syre upptas av frågor som inget parti kommer att kunna lösa under kommande mandatperiod.

Tillgången på energi kommer inte att lösas av att kärnkraft tas i bruk om tio eller femton år. Kärnkraft är inte en förnybar energikälla. Den kräver uran som är en ändlig resurs. Uranbrytning är oerhört negativ för miljön. Det finns ingen ekonomi i att bygga ny kärnkraft om inte staten tar försäkringsansvaret. Det är helt enkelt för dyrt att försäkra kärnkraft för att det ska vara lönsamt.

Ändå låtsas en del partier som om de sitter inne med lösningen genom att slå blå dunster i ögonen på väljarna. Och helt skamlöst är det ingen som vågar bemöta kärnkraftslobbyns felaktigheter och påhitt.

Gängkriminaliteten kommer inte att knäckas nästa mandatperiod. Politiker från vänster till höger lovar att de kriminella gängen ska krossas och försvinna. Men enligt Magnus Sjöberg, chef för det taktiska rådet vid Nationella operativa avdelningen (Noa) hos polisen, går det inte. Gängen ”är inte organisationer som man försätter i konkurs och som sedan är out of business”, säger han till DN.

Ändå låtsas en del politiker som om de sitter på en magisk formel för att utrota gängbrottslighet. Och i nio fall av tio handlar ”lösningarna” om hårdare straff trots att all tillgänglig forskning visar att just dessa förslag inte hjälper ett dugg mot grov brottslighet. Att tillhöra ett grovt kriminellt gäng är redan belagt med dödsstraff för många medlemmar. Hittills i år har 47 dödsskjutningar ägt rum i Sverige. Men risken för detta dödsstraff har inte lett till att brottsligheten upphör eller minskar. Längre fängelsestraff kommer att ha lika lite effekt.

Mer resurser till polisen är kortsiktigt det bästa sättet att möta den grova brottsligheten idag. Men på sikt är förebyggande insatser det enda som kan motverka den hopplöshet som leder till att kriminaliteten ses som ett vettigt alternativ av många unga idag.

När icke-frågor som politiker inte kan lösa dominerar valrörelsen finns det annat som det knappt talas om. När hörde du senast någon i valrörelsen tala om jämlikhet eller social rättvisa? Jag gissar att det var länge sen och att ingen i så fall tog upp den handsken. Detta trots att två grupper vuxit mer än andra under lång tid i Sverige – de relativt fattiga och de extremt rika.

Sverige är nu lika ojämlikt som för hundra år sedan. Vi är också rikare som land än vi någonsin varit. Och mitt ibland oss går medmänniskor som mår dåligt eftersom de på grund av sjukdom, ohälsa, arbetslöshet, funktionsnedsättning förvägras rätten att leva ett liv som andra. Och istället för att uppmärksamma detta och göra något åt de stora klasskillnaderna kantrar politiken mot att försämra ytterligare för dem som av olika skäl inte kan arbeta eller får arbeta.

Det är egentligen oerhört att politiska partier går till val på att försämra A-kassan och sjukersättningen för långtidssjukskrivna. Vetskapen att detta kommer att öka utslagningen finns säkert vilket gör förslagen ännu värre. Med öppna ögon skapar politiker ökad fattigdom bland fler.

Dessa förslag ska läggas till att det redan finns en stor grupp människor som lever med sjuk- och aktivitetsersättning – det som förut kallades förtidspension. Den 1 januari 2022 höjdes denna ersättning med cirka 1 150 kronor per månad före skatt. Fantastiskt, eller hur? Det ledde till att den lägsta ersättningsnivån nu är mellan 9 982 kronor och 11 190 kronor per månad, beroende på hur gammal man är.

I vårt samhälle förutsätts alltså människor som konstaterats inte kunna arbeta, leva på 11 000 kronor i månaden före skatt enligt devisen ”det ska kosta att ha en funktionsnedsättning”. Detta är ingenting annat än politiskt beslutad fattigdom. 

Här har vi alltså en fråga där politiska förslag skulle kunna få genomslag direkt, ett område där politiska beslut skulle förändra verkligheten och göra livet lättare för människor som befinner sig på samhällsstegens lägsta trappsteg. Men istället för att presentera och diskutera förslag som minskar orättvisor och utjämnar skillnader diskuteras frågor som inte kommer att lösas genom politiska beslut oavsett vilken sida som vinner valet.

Det verkar som om alla politiker gett upp tanken om demokratiska val som en akt av solidaritet. Att se helheter i form av klimatkris och orättvisor nationellt och internationellt är inget som uppmuntras från det politiska etablissemanget. Väljare ska vinnas med ett budskap: Så blir just DU vinnare på en ny politik. 

Vilket samhälle som skapas när alla väljargrupper som har tillräcklig röststyrka ska tillgodoses i valmanifesten är det få som funderar över. Att ojämlikheten fortsätter att öka, samhället dras isär och att hopplösheten brer ut sig hos de som redan förlorat det mesta, anses uppenbarligen inte vara frågor värda att lyfta fram för något politiskt parti.

Istället ska vi drabbas av andnöd av djupandningarna hos dem som påstår sig kunna lösa samhällsproblem med hokuspokus. Ge oss syrgas.

***

Läs även: Göran Hägglund: SM i luftgitarr

Läs även: Gustav Fridolin: Sverige är inget klimatföredöme – men vi kan bli