Valrörelsen är skamlöshetens tid
Talare efter talare lovar från scenen i Almedalen att lösa Sveriges problem – utan för ett ögonblick erkänna sitt eget och det egna partiets ansvar för problemens uppkomst.
Toppbild: TT
Kjell-Olof Feldt bekänner flera synder i sina memoarer Alla dessa dagar från 1991. En minns jag särskilt. Den tidigare finansministern rannsakar sig själv för att han medverkade till att Socialdemokraterna tre år tidigare gick till val på ett program som var uppenbart ekonomiskt ohållbart. Sedan rättar han sig strängt: "Sanningen var att jag inte bara medverkade till att detta skedde. Jag kunde till och med sägas bära huvudansvaret för att vi utfärdade löften utan täckning." Och så kommer svaret på varför han agerade mot bättre vetande: "Jag hade gripits av valfebern. Jag ville vinna valet."
Sverige är ett annat land i dag men en sak består: skamlösheten under ett valår. För vad, annat än skamlöst, är det när politikerna tävlar i att skicka presentcheckar på miljardbelopp till väljarna i form av elbidrag, lantbruksstöd, sänkta bensinskatter och höjda pensioner?
Och vad, annat än skamlöst, är det när talare efter talare från scenen i Almedalen lovar att lösa Sveriges problem utan ett spår av ödmjukhet eller trovärdighet? Utan att för ett ögonblick erkänna sitt eget och sitt partis ansvar för problemens uppkomst?
Skolan är ett typexempel. Liberalerna lovar ordning, reda och slut på flummet trots att förra partiledaren Jan Björklund misslyckades kapitalt under åtta år som ansvarig minister. Och S ska lösa problemen genom att stoppa vinstuttag, trots att man försökte och misslyckades under förra mandatperioden.
Eller migrationsfrågan där alla partier (utom SD) är medskyldiga till tillståndet. De pratar gärna om att asylpolitiken har lagts om, men nämner inte att invandringen legat kvar på historiskt höga nivåer även efter extremåret 2015 och att ett nytt rekord kan slås innevarande år. Eller energifrågan där decennier av kortsiktig politik har lett till rekordhöga elpriser helt i onödan. Eller försvaret. Eller pensionerna. Eller vården. Eller …
Det som Kjell-Olof Feldt berättade om anekdotiskt i memoarerna har den amerikanske nationalekonomen Thomas Sowell formulerat mer principiellt: "Ingen förstår sig på politik innan man inser att politiker inte försöker lösa våra problem. De försöker lösa sina egna problem – vilket är att bli valda."
En människa i min ålder borde förstås ha begripit den saken för länge sedan. Det är bara så svårt att förlika sig med tanken.
***
