Valrörelsen där ingenting är längre som förut

En konstig valrörelse. Vem man än pratar med återkommer det. Läget inför valet och att ingen tror att valet i sig kommer att klarlägga så värst mycket bidrar till det.

Inte ens de mest entusiastiska valarbetarna verkar känna samma lust som vanligt i ett val. Ungdomsförbundens kadrer skrattar och ler. Men har de roligt? Brinner de?

Visst, det finns framgångspartier redan nu. Sverigedemokraterna har onekligen vind i ryggen, men kan ha nått sitt tak. Centerpartiet tycks må bra, och Kristdemokraterna tror på ett liv efter 9 september. Vänsterpartiet borde skratta hela vägen till vallokalen, fast det bjuder dem emot, och de sliter med interna problem, där egna riksdagsledamoten Amineh Kakebaveh tycks vara ett värre hot än en alliansregering.

Men några saker i smått och stort kan noteras om valrörelsen, även om det är en och en halv vecka kvar.

- Vi ska föra tio tusen samtal eller en miljon samtal, säger partierna och berättar om sina dörrknackningsplaner. Varför hör man aldrig talas om någon enda som fått hembesök? Och: hur tar de sig in i flerfamiljshus med kodlås? Tar de sig in? Eller är det bara när partiledaren eller någon politisk kändis är på besök som det verkligen knackas dörr och i så fall i villaområden?

- Det här skulle bli valet när sociala media blev den viktigaste kanalen ut till väljarna. Den är säkert viktig på många sätt, men största vikten har sociala medier fått för att fälla politiker, inte skapa vinnare. Pernilla Günther (KD) hyrde bil på riksdagens bekostnad och publicerade allt om hur hon kryssade runt med den och gjorde julklappsinköp och -leveranser i Värmland och hemtrakten på Facebook. Michael Svensson (M) la ut bilder från semesterresan i Sydostasien och lämnade in reseräkningar för kostnader han samtidigt skulle haft i Sverige.

- Hur viktigt är det att en partiledare vet hur lång Öresundsbron är? Annie Lööf fick frågan som »Sverigekunskap«. Utfrågningarna i SVT har varit bra, men varför måste det vara en jönsig uppvärmning och en massa eftersnack, och diffus Sverigekunskap? En bra utfrågning räcker långt. Låt Kvartoft och Holmberg göra sitt jobb, de gör det bra.

- Tal till nationen – där partiledarna i SVT i våras fick en kvart på sig att presentera sina visioner var riktigt bra public service. Kan ses på SVT Play: https://www.svtplay.se/tal-till-nationen---mitt-sverige-2028

- Stefan Löfven vid korvkiosken i S reklamfilm är lite småkul. Ulf Kristersson som speedad politiknörd i hemmet i M:s reklamfilm är ännu roligare. Kul när politikerna kan visa självdistans och all kommunikation inte är gravallvarlig.

- Men efter sol kommer regn: årets valaffischer kan vara de tråkigaste någonsin i en valrörelse, och det gäller alla partier. Och de flesta personer som förekommer är anonyma för väljarna. SD:s »Ellosaffischer« kan vara ett genidrag, eller så kan de elakt tolkas som att partiet ändå bara vill förknippas med en fråga som alla redan känner till.

- Hanif Balis karens höll inte över valrörelsen uppenbarligen. Varje gång Kristersson nu pratar om vuxet samtal riskerar han mötas av garv. Partistrategerna borde rimligen hållit koll på Bali, alternativt skickat honom på en längre studieresa till just Bali.

- Valrörelsen blir extremt kort. Valdagen flyttades till andra söndagen i september redan förra valet, men då inföll den sent – den 14 september. Och folk semestrar allt senare i augusti. Motivet till flytten var att få en vecka till i budgetprocessen, det kan säkert behövas. Men en del valstrateger kommer nog ta upp frågan om en återgång till tredje söndagen.

- Tv-tid är inte automatiskt en vinnare. Partiledarnas strategi att hålla sig i eller nära Stockholm för att kunna åka in till Aktuelltstudion och debattera vad som helst gör att de går miste om väljarkontakter i landet. Räcker det inte med debatter, dueller och utfrågningar i SVT, SR, TV4, Expressen och Aftonbladet? Ett undantag i Jimmie Åkesson som gör 55 torgmöten runt om i landet.

- Vad hände med vallåtarna i årets valrörelse? Strejk i den politiska schlagerfabriken? KD:s Ebba Busch Thor som anlitade Bert Karlsson som sidekick är det närmaste vi kommit. Fast Peter Jezewski (Ex-Boppers) har tagit steget ut och kandiderar till riksdagen för SD.

- Kanske är det minnet som sviktar, men nog har vi sett lite väl många »Liberalerna presenterar nyhet om skolan« eller »Socialdemokraterna ger vallöfte om vården« i år. Politik och valplattformar blir upphackade i så små bitar att det ibland känns som en puré.

- Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut, som Anders Fugelstad sjöng sommaren 1970. S skulle tappa – inte öka i opinionen under valrörelsen. KD skulle vara chanslösa utan en massa stödröster från M. Och Vänsterpartiet har blivit »Kamrat tio procent« lite i tysthet. Och på M-kansliet spelar man sönder Supertramp-skivan: »Crisis? What crisis?« när siffrorna är under 18 procent. Vilka fler sanningar kommer vi att få ompröva?

Janne Sundling

Reporter på Fokus som 2009 kom med boken »Rösta!« om svenska valrörelser.