Så var valrörelsen 2018

Gamla sanningar får maka på sig för nya. Vi kommer att vakna upp till ett nytt Sverige, har det hetat länge nu om det politiska läget morgonen den 10 september.

Fast nu är inte det alls säkert. Det mesta kan vara som det brukar. Tågen kommer att gå – eller inte gå – som vanligt. Ungarna ska iväg till dagis och skolan. Och Löfven kanske regerar vidare – åtminstone till riksdagen håller förtroendeomröstning.

Bland de sanningar som fanns var en att Socialdemokraterna skulle tappa – inte öka under valrörelsen vilket nu skett (även om det skett i myrsteg). KD skulle vara chanslösa utan en massa stödröster från M, hette det också. Och Vänsterpartiet har växt till sig och blivit »Kamrat +10 procent« lite i tysthet. Det verkar rent av överraskade själva, men har dragit nytta av missnöjet inom S under våren.

Moderaterna som trodde sig se en ljusnande framtid förra hösten och i vintras, kommer ohjälpligt få en krisdebatt om siffrorna är under 18 procent, och de ser ut att tappa mer än S jämfört med föregående val.

Centerpartiet gick segervissa in i valrörelsen, men något har kommit av sig hos partiet. SD:s framgångar ser inte ut att bli de som mätningarna i våras visade.

Några saker som valrörelsen visat:

- Sociala medier skulle få större betydelse än traditionella kanaler. Men starkast breda genomslag även i sociala medier har fortfarande traditionella medier. Kvällstidningar har fortfarande den starkaste rollen i att väcka frågor som partierna måste bemöta, som när S och Expressen utkämpade en fight om ersättningsnivån i »familjeveckan«. Och den kanske största vikten har sociala medier fått för att fälla politiker, inte skapa vinnare. Men nästan alltid har de uppkommit efter traditionella mediers granskningar, som Aftonbladets kvittogenomgång på riksdagsledamöter, eller Expressen/Expos granskning av SD-kandidaters nazikopplingar.

- Mättnad i mediernas valbevakning. Förra söndagen frågades Jimmie Åkesson ut i SVT:s partiledarutfrågning. Den avrundades 21.30 då han i stället debatterade EU/swexit med Carl Bildt i SVT:s Agenda. Så har det hållit på hela valrörelsen. Har inte partitopparna något annat för sig (vilket de ser till att de inte har när de får frågan) kastar de sig in till Aktuelltstudion och är beredda att debattera vilket ämne som helst. Att kvällstidningarna numera sänder tv och ordnar sina partiledardebatter har gjort att partiledarnas framträdanden exploderat i rutan. Det är mycket nu – kanske för mycket! Den korta valrörelsen bidrar till att trycket i medierna komprimeras.

- Statsvetarna har envetet år efter år upprepat att partiledarna inte har så stor betydelse för folks partival. Förmodligen är det dags att revidera den uppfattningen och Sören Holmberg och andra får krypa till korset. Kristdemokraternas och Ebba Busch Thors framryckning, kanske också Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedts ökade stöd hör rimligen ihop med starka insatser under valrörelsen. Å andra sidan bevisar Moderaterna att det inte räcker med ett partiledarskifte. Och vad händer med SD den dagen då Jimmie Åkesson tröttnar?

- Krishanteringen har fått ett nytt ansikte. Så fort någon ertappas med att ha begått en dumhet är det nu en fråga om timmar, inte dagar, tills att de avgår och släpper sin kandidatur eller blir uteslutna av partiet. Expressen/Expos samarbete om nazistkopplingar i SD hann knappt publiceras innan de utpekade var borta. MP-mannen i Lilla Edet som trodde på utomjordingar samma sak. Men han kanske kan få chansen på en annan planet?

- Statsministerduellen från Norrköping i SVT den 31 augusti blev en märklig och pinsam tillställning vilket inte berodde på duellanterna. Expressens ledarsida sammanfattade det väl när de skrev att den politiska debatten mellan två möjliga regeringschefer »reduceras till ett pajigt barnprogram«. Duellen har med all rätt fått hård kritik och SVT och TV4 har en hemläxa att göra efter valet. Märkligt nog tycks de ha en del att lära av de nyetablerade kvälltidningskanalerna.

- I duellen i Norrköping, partiledarutfrågningar och i alla andra sammanhang håller kommenterandet och analyserandet i medierna på att få för stor plats. Kan man personrösta på Henrik Ekengren Oscarsson eller Elisabeth Marmorstein? Som någon skrev »Herbert Söderström och Gustav Olivecrona kom tillbaka«. Utfrågningarna i SVT har varit bra, men varför måste det vara en jönsig uppvärmning och en massa eftersnack och diffus Sverigekunskap? En bra utfrågning på en timma räcker.

- Humor är svårt, nästan omöjligt att kombinera med politik. Det har både politiker och Morgonpasset i P3 försnack till mötet med Åkesson i P3 och »satirprogrammet« Svenska nyheter i SVT bevisat.

- Valrörelsen blev extremt kort. Valdagen flyttades till andra söndagen i september redan förra valet, men då inföll den sent – den 14 september. Och folk semestrar allt senare i augusti. Motivet till flytten var att få en vecka till i budgetprocessen, det kan säkert behövas. Men en del valstrateger kommer nog ta upp frågan om en återgång till tredje söndagen. Och det politiska intresset lyfts inte av en hårt komprimerad valrörelse.

- Bästa artikelserien inför valrörelsen har inte publicerats i någon av de stora drakarna utan i …. Borås Tidning. Andreas Johansson Heinö på Timbro har i en serie artiklar beskrivit de åtta riksdagspartiernas själ. Träffsäkra iakttagelser av vilka partierna är och vart de är på väg. Finns att läsa utanför betalväggen på www.bt.se (sök på Heinö).

- Ingenting är längre som förut. Spelplanen förändras och de politiska handböckerna kommer att få skrivas om. Det räcker inte med en knapp, en affisch och lite ballonger längre.

***

Pinsammaste ögonblicken i valrörelsen

- S-utskick som utformas som om det kom från pensionsmyndigheten. Lågt!

- Stefan Löfven gör en djärv gissning om Ulf Kristerssons favoritband: Creedence Clearwater Rewival. Rätt svar: eskilstunabandet Kent

- Ebba Busch Thor anländer i helikopter till brandområdet i Sveg.

- Moderaternas »Frihetstrubaduren. Bevisar än en gång hur svårt det är att förmedla politiska åsikter via musik.

- Runar Sögaard intervjuar/samtalar (?) Jimmie Åkesson på ett slags väckelsemöte i Uppsala.

- Vänsterpartiets trakasserier av Amineh Kakebaveh. Först försökte de kuppa bort henne från listan. När protesterna blev för starka hamnade hon på åttonde plats. När en grupp anhängare startat en kryss-kampanj försöker de stoppa den. Senaste draget är att hennes kampanjgrupp tryckt upp affischer som uppmanar till att Kryssa Amineh. Då springer V-aktivister tunt och river ned dem. Stalin tycks ha kvar sitt andliga partimedlemskap.

- Annie Lööfs debattmiss med försök att retas med Gustav Fridolin i Aftonbladets partiledardebatt genom att påminna om kolbiten (från valrörelsen 2014). Nu stod hon och viftade med något som ingen fattade vad det skulle föreställa. Programledaren Robert Aschberg trodde det var en fjärrkontroll… Är det kol eller modellera?