Vänsterliberaler kommer inte ta lärdom – nu heller

Nu blir det lite statistik: 90 procent av Kanadas långtradarchaffisar är vaccinerade. Det gäller förstås covid-19 och 90 procent är en högre andel än i den kanadensiska befolkningen som helhet. Uppgifterna kommer från den kanadensiska staten och eftersom jag är en lättledd typ tror jag på dem.

En del av er är antagligen förvånade. Andra undrar varför ni över huvud taget ska intressera er för immunstatusen hos nordamerikanska yrkesförare. Då ska jag förklara.

»Frihetskonvojen« kom till Ottawa den 29 januari. Stommen var ett gäng långtradarchaufförer som var trötta på de hårda restriktionerna kopplade till vaccinering. Längs vägen till Ottawa anslöt många och ännu fler hejade på. Väl framme i Ottawa blev demonstranterna kvar och än fler anslöt. När detta skrivs har den kanadensiska regeringen just lyckats öppna den blockerade bron till USA.

I en typisk svensk nyhetsartikel ställs de kanadensiska lastbilschaffisarna mot »landets befolkning« som till »79 procent« tagit två vaccindoser. Man får intrycket att det här är ett gäng ovaccinerade dieselskallar. Men kanadensiska chaffisar är alltså vaccinerade till 90 procent och frihetskonvojen verkar vilja ungefär det som redan är verklighet i Norden: inga covidpass, inte få sparken eller jättelika böter om man inte gjort som staten kräver. De stora och underliga hattarna talar för en hyfsad andel tokpellar, men poängen verkar ändå vara att rätt vanliga människor tröttnat på en liberal variant av polisstat och på att ges arbetsförbud om de inte lyder.

Justin Trudeau, premiärministern som länge var den globala vänsterliberalismens utvikningspojke, hade redan kallat kritiker mot pandemipolitiken »misogyna« och »rasister«. Hans kommentar till frihetskonvojen var denna, redan innan den kom fram:

»Den lilla ytterkantsminoritet av människor som är på väg mot Ottawa och som har oacceptabla åsikter som de uttrycker, representerar inte kanadensarnas åsikter.«

Den kanadensiska staten försökte stoppa insamlingen till demonstranterna. Därefter lämnade Trudeau Ottawa och försvann till ett »icke offentliggjort« ställe »av säkerhetsskäl«. I den kanadensiska statstelevisionen antyddes samtidigt att demonstranterna organiserades av Ryssland. Nu har Trudeau utlyst undantagstillstånd, som innebär att protestanter kan få sin tillgångar beslagtagna och sparkas från sina jobb.

Att kommunistdiktatorer som förlorar kontrollen talar om otillåtna åsikter och om yttre konspirationer, att de försöker beslagta oppositionellas medel och sedan flyr fältet, hör till det normala. Men när en demokratiskt vald premiärminister har samma instinkter, säger det något träffande om den tid vi lever i.

Trudeau har bjudit på en nästan parodisk uppvisning av hur fullständigt renons vänsterliberalismen är på att förstå vad det är för slags tid vi lever i. De har inget lärt av brexit, inget av Trump, inget av alla de olika varianterna av växande populiströrelser. De har ingen annan förklaring till att de får mothugg, än att alla deras motståndare är halvnazistiska knäppskallar som tror att Hillary Clinton idkar pedofili på pizzerior.

Sina demokratiska meriter till trots står de lika handfallna som Marie Antoinette eller Erich Honecker när folk tröttnar på deras självgodhet och mästrande attityd. Och de reagerar lika stumt. De kan helt enkelt inte tänka sig att någon större andel av deras undersåtar skulle ställa sig i vägen för dem. Det finns bara tre möjliga förklaringar: Bråkmakarna är mentalt instabila. Bråkmakarna är politiska extremister. Bråkmakarna är båda delarna.

De kommer förstås inte att lära sig något av Ottawa heller.