Vänstern borde avsky skatteslöseri mer än högern
De som förlorar mest på slöseriet med skattemedel är de som har minst i fickan – det vill säga vänsterns politiska målgrupp.
Toppbild: TT
Jag lyssnade på den nye slöseriombudsmannen Philip Syrén när han gästade podden Sista Måltiden för några veckor sedan. Det var som en Monty Pythonsketch. Han beskriver, precis som sina föregångare på posten, det ena fullkomligt tragikomiska slöseriet med våra skattemedel efter det andra.
Bland annat tog han upp när någon ledande kommunpolitiker i Malmö stad – för övrigt en kommun som till extremt stor del blir försörjd av andra kommuner i landet med hjälp av skatteutjämning – bestämde att staden skulle ta över en nedgången och uttjänt skateboardramp från den amerikanska staden Philadelphia. Sagt och gjort, hela skiten fraktas över Atlanten och återfinns nu på någon kommunal uppstjälpningsplats för att i en utopisk framtid byggas upp någonstans i Malmö. Huruvida den då kommer att byggas upp i dess skabbiga skick eller om den därutöver är tänkt att rustas upp betongfundament för betongfundament, förtäljer inte historien.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Denna typ av extrem vårdslöshet med skattemedel – läs andras pengar – är förvisso inget nytt. Tyvärr är det inte ens det mest hårresande exemplet. Konkurrensen om den titeln är mördande.
Det som är det mest anmärkningsvärda med hela denna historia är emellertid inte att byråkrater beslutar om vrickade sätt att slarva bort medborgarnas surt förvärvade slantar. Inte heller det faktum att ersättningen till meningslösa byråkrater som hållbarhetskonsulter, kommunikatörer och jämställdhetskvoterare, i sig är ett mångdubbelt dyrare slöseri än alla stumma kommunpoeter, kromade äppelskruttar och bidrag till nakenfestivaler som de beslutat om. Inte ens den minst sagt häpnadsväckande upptäckten av femton myndigheter, som fram tills nyligen lyckats hålla sig gömda, är det mest gåtfulla i denna värld av institutionaliserat offentligt pengaläckage. Och det vattenfall av bortslösade kronor som går till islamistiska studieförbund och andra välfärdstjuvar med tvivelaktiga agendor eller allehanda obskyra saker som afrikansk dans, transträffar eller klimatångestråd på 1177, är visserligen upprörande, men ändå helt förståeligt. Folk som brinner för saker och har möjlighet att mjölka systemet, kommer att göra det. Det är enkel psykologi.
Det som däremot är fullkomligt obegripligt är hur denna fråga har kommit att bli en politisk angelägenhet enbart för högern. Rent psykologiskt är det svårt att förstå att en organisation som Skattebetalarnas förening, vilken är den som utser Slöseriombudsmannen, närmast kommit att betraktas av vänstern som en samling rättshaverister.
För att citera vad den gamle socialdemokratiska socialministern Gustav Möller sa om skatteslöseri för snart 100 år sedan:
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.”
De som förlorar mest på att staten stjäl från landets invånare och slänger ut pengar på trams och låtsasjobb är ju de som har minst i fickan. En grupp som oftare är vänster än höger. Så jag förväntar mig att vänstern ska vakna ur sin wokeslummer och i stället börja kämpa för den lilla människans rätt att slippa bli bestulen av inkompetenta, cyniska och meningslösa kleptokratiska institutioner.
***
Läs även: Vi får de socialdemokrater vi förtjänar
