Var finns syndabocken för finanskrisen?

Vad f** orsakade detta finanshelvete? Den första, liberala förklaringen, går ut på påståendet att störningar i marknader är av ondo: marknaden och kapitalismen fungerar bäst när politikerna inte blandar sig i. I detta fall har de blandat sig i och se hur roligt det blev.

Det finns en annan socialistisk förklaring också, som går ut på att detta handlar om girighet. Vill man gå ännu mer till vänster brukar det heta att krisen är bevis på att kapitalismen äter upp sig själv. »2008 är för liberaler vad 1989 var för socialister« och Hugo Chávez, som redan har börjat fira det magnifika slutet, påstår att krisen är det slutliga beviset på att »IMF borde slänga sig i väggen«. Vilken av dessa förklaringar stämmer?

Det är sant att Clintons administration (som ville hjälpa fattiga att få sitt eget hus utan att det kostade administrationen någonting) blandade sig i marknaden genom att tvinga två stora statliga bolåneinstitut att öka utlåningen av pengar till dem som inte var kreditvärdiga. I och med detta ingrepp i marknaden skapade politikerna långivningskarusellen och husbubblan som med tiden (och med hjälp av konjunkturen och räntan) resulterade i kaos. Visst. Men räcker denna förklaring? Knappast, för varför spred sig detta vansinne vidare?

Bland annat för att bankerna (och deras ledningar), såsom många andra ledningar i aktiebolag, huvudsakligen bedöms efter några nyckeltal: hur mycket avkastning har man skapat i förhållande till insatt kapital.

Det finns två sätt att påverka detta nyckeltal: det ena är att öka resultatet, det andra att minska kapitalet. Den besvärliga sanningen är att det är lättare att minska kapitalet än att förbättra resultatet! Framför allt minska det egna kapitalet som är dyrt. Jovisst, ekonomerna ler här: kapitalstrukturförändringar spelar ingen roll för resultatet. Visst är lån billigare än eget kapital men det ökar risken. Ändå: man behöver inte vara beteendevetare för att förstå att jag kommer att föredra att öka risken om min bonus är kopplad till ett sådant nyckeltal. Om jag minskar eget kapital så åker både avkastningen på den och min bonus upp utan att jag gjort någonting. Hoppsan, det här var roligt. Ekonomer ler igen: belöningen ökar risken och marknaden sätter pris på risk! Men vad ekonomerna inte tar med i beräkningen är att denna risk endast spelar roll när det handlar om mina egna pengar. Och eftersom pengarna bankerna använder inte är deras – hoppsan där åkte min bonus upp igen. Visst, det är lite riskabelt men … hoppsaaan!

Hur långt kan man fortsätta på det här sättet? Som sagt: the sky is the limit. Men inte för girigheten! I början av året fanns det banker i USA vars belåning var 100 gånger större än eget kapital. Låter det rimligt? Tänk själv: om du går till en bank och säger att du vill låna 10 mille för ett hus fast du bara har ynka 100 tusen i egna pengar kommer de att kasta ut dig genom dörren. Men inte om en annan bank frågar samma fråga. Fram till det ögonblick då alla banker och alla företag får samma tanke i samma stund: »om alla andra gör som vi – jäklar!« Dra tillbaaaaaaaaaka! Och »finanskrisen« är ett faktum.

Så vem startade den? Hmmm. Det är lockande att ansluta sig till ideologiska förenklingar om girighet, politiker eller kapitalmarknadens struktur. Jag tror däremot på ett mycket mindre spännande svar: alla tillsammans. Både »marknaden«, politikerna och kapitalmarknadens struktur. Det mest ironiska av allt är att både politikerna och bankdirektörerna nu kommer till skattebetalarna och ber om förlängt mandat. För vad då, kan man undra?