Vår välfärdsstat underpresterar på område efter område

Att höra folk berätta om sina krämpor är nog det tråkigaste som finns. Med möjligt undantag för utdragna sexscener på film eller ett ingående referat av en medelmåttig golfares senaste runda. Det är alltså mot bättre vetande jag nu ändå delar med mig av en närkontakt med vården: I februari förra året visade jag några efterhängsna hudutslag för husläkaren. Hon skrev prompt remiss till en specialist för att undersöka eventuell cancer. Tre, fyra månader senare kom kallelsen; i slutet av augusti skulle dermatologen ta emot. Men någon dag före sköts besöket upp en månad, och sedan ytterligare en, denna gång till slutet av oktober. Det hade då gått över åtta ­månader sen den där remissen skickades. En får vare tâcksâm – som pappa värmlänningen sa – att en inte är sjuk, utan hypokondriker. Och att det inte var hudcancer för den delen (vilket jag utgår från, då jag inte hört något mer). 

Nåväl, parallellt med detta utdragna ärende erbjöds Fokus anställda en privat sjukvårdsförsäkring. Där utlovas läkarvård inom en vecka och specialistvård eller operation inom två. Gissa vem på redaktionen som nappade först? Det visar sig att 800 000 svenskar inte vågar lita på att den allmänna vården tar hand om dem innan det är för sent, utan har en sådan privat lösning. För tjugo år sen var det inte ens en tiondel så många.

Men det finns mer. Mina barn fick privat läxhjälp i högstadiet då undervisningen i skolan inte räckte. Och sen rätt länge har jag hemlarm, inte för att det finns något värdefullt att stjäla egentligen, utan därför att tjuven förhoppningsvis väljer någon annan stackare. Hjälp från polisen förväntar jag mig hursomhelst inte sedan den gång de underlät att rycka ut, trots att det fanns minutfärska spår i form av hand- och fingeravtryck på en uppbruten dörr.

Fast detta handlar förstås inte om vårdköer eller skolkrisen eller kriminaliteten. Utan om att vår välfärdsstat underpresterar på område efter område. För vad händer med ett samhälle, där skatte­uttaget är 2500 miljarder kronor och skattetrycket nära 43 procent, om diskrepansen mellan vad medborgarna förväntar sig och vad det offentliga levererar blir för stor? Den intressanta frågan får ett svar i Fokus.

***

Läs även: Har skolan problem eller utmaningar?

Läs även: Välfärdsstaten: Det här får du inte för pengarna