Varför så tyst, Fredrik?

»Hung parliament« är det brittiska uttrycket för en lagstiftande församling utan majoritet. Hittills har detta inte varit en fråga i Sverige. Men 2010 kan den svenska riksdagen bli mer hängd än någonsin House of Commons, och det inte av någon mjuk medmänsklig liberaldemokratisk Nick Clegg, utan av Jimmie Åkesson.

Enligt den senaste sammanvägningen från Novus av alla Sveriges opinionsmätningar har sverigedemokraterna »bara« 3,6 procent.

Förhoppningen är att när valdebatten hettat till, när höger ställs mot vänster, kommer folk tappa intresset för sd:s rättshaveristiska prat om att islam är Sveriges största fråga. Kring årsskiftet kom för första gången ett tydligt trendbrott där sd började falla. För det talar också en ökande mobilisering i civilsamhället i Sverige mot främlingsfientlighet.

Men mot det talar tyvärr också en del. Sd har hittills alltid gått fram under månaderna före riksdagsvalet, och underskattas alltid i mätningarna. Dessutom är envigen Reinfeldt-Sahlin inte glödhet.

Tyvärr är därför grundscenariot fortfarande att sd kommer in och blir vågmästare.

Konspirationsteoretiker på vänsterkanten har fått för sig att alliansen då skulle kasta principer överbord och nöja sig med passivt stöd av sd, ungefär som med Ny demokrati på 1990-talet.

Men hur illa man än må tycka om greve Wachtmeister är det skillnad. Enda sättet att veta att Åkesson & co inte plötsligt trycker på knappen med de rödgröna är att ha något slags löpande kontakt. Det är otänkbart för c och fp, som har glasklart uppdrag från sina styrande organ. Skulle detta mot all förmodan ändå ske är c, fp och kd:s riksdagsbänkar fulla med ledamöter som skulle frondera mot partilinjen.

Statsvetare drömmer om en pakt där de rödgröna och alliansen lovar att aldrig rösta med sd. Det relativt största blocket regerar på oppositionens nåder. Men detta skulle innebära att statsministern varje dag vaknade med frågan om hon eller han har majoritet.

I praktiken har därför partistrategerna redan en plan B, i bakhuvudet, kanske rentav i byrålådan. Den mest omtalade är »Mittenalliansen«, fp+c+mp tillsammans med s och/eller m.

Det är svårt att tro under den pågående pajkastningen mellan miljöpartister och alliansen. Mp har ju dessutom glidit vänsterut, in under LO:s vingar, för att passa en rödgrön regering. Men i själ och hjärta står mp:s högsta ledning ganska nära alliansen, i allt från finanspolitik till småföretagarfrågor. Problemet för en mittenregering är inte mp utan de stora partierna. S eller m krävs för att samla mer än 30 procent av riksdagen. Men c och fp kan aldrig sätta sig i en regering dominerad av s. Domen från allmänborgerliga väljare vore obarmhärtig. Mp å sin sida har extremt svårt att sitta i knät på m. Mp:s gräsrotsorganisation har aldrig köpt de »nya« moderaterna. Och en samlingsregering med både s och m, och alla småpartierna, skulle göra sd till ensam glorifierad opposition och martyr.

Den osannolika men logiska lösningen på denna politiska tredjegradsekvation är att s och m hoppar över småpartierna och gör upp. Så främmande är inte tanken på [[Mona Sahlin|Sahlin]] som statsminister, [[Fredrik Reinfeldt|Reinfeldt]] som utrikesminister, [[Anders Borg|Borg]] som finansminister, utbildning, miljö och social till s, och försvar och justitie till m. Både Sahlin och Reinfeldt vet att de riskerar att avsättas om de inte kan regera. Dessutom får c+fp+kd respektive mp/v utrymme att tränga bort sd som oppositionens röst.

Under alla omständigheter blir det den värsta parlamentariska oredan och osäkerheten sedan 1970-talet. Just detta borde Reinfeldt säga, redan nu.

Ett tag verkade moderaternas taktik vara att köra med »hårda tag« i invandringspolitiken, en taktik som misslyckats i alla länder från Danmark till Österrike, eftersom det göder extremisternas verklighetsbeskrivning. Men nu tycks den nya, klokare linjen vara att ignorera sd och invandringsfrågan.

Men det finns ett tredje alternativ, som Reinfeldt kan använda. Statsministern kan varna för det kaos som bryter ut om Sverige får ett parlament »hängt« av sverigedemokraterna.

»Efter mig, syndafloden«, påstås Ludvig XV av Frankrike ha sagt före sin död (som följdes av franska revolutionen några decennier senare). »Med [[Jimmie Åkesson]] väntar kaos i Sverige«, vore en lika berättigad replik september 2010.

***
FÖR ÖVRIGT kan man undra vad som skulle hända om någon lanserade ett parti med multimiljardlöften till varendaste grupp, och samtidigt bekymmerslöst lämnade ett 80-miljardershål i sin »budget«. De flesta skulle tala om Kalle Anka eller bondfångeri. Men nu råkar partiet ifråga heta sverigedemokraterna. Genom att de samtidigt hatar invandrare väger det upp allt annat pajaseri. De slipper redovisa och får ändå seriös bevakning i SVT:s »Rapport« i nivå med riksdagspartierna.