Varför skulle en regering för jämställdhet kalla sig feministisk?
Ekot gick i dag ut med ett scoop att bara hälften av regeringens ministrar kallar sig feminister. Men alla vet att vänstern stal feminismen från högern.
Toppbild: TT
Sveriges Radio gjorde just ett scoop och toppade morgonens Eko-sändning med nyheten att flera ministrar inte kallar sig inte feminist. Ja, medan andra ministrar gör det. Hälften av varje, ungefär.
Ekot har gjort en enkät och ”en rad ministrar är kritiska till begreppet”.
Det är kanske inte så konstigt att en borgerlig regering inte kallar sig feministisk? Varför då? Ja, inte för att den skulle vara emot jämställdhet. Tvärtom är den borgerliga regeringen för jämställdhet, något annat sägs inte i inslaget.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Men feminismen i Sverige definierades länge av en radikalfeministisk elit med företrädare som Margareta Winberg, dåvarande jämställdhetsminister och socialdemokrat. Hon skrev i en krönika i radikalfeministiska kvinnojourorganisationen Roks tidning Kvinnotryck att ”Ibland är jag förundrad att inte fler kvinnor verkligen hatar män.”
I filmen Könskriget, av Evin Rubar, gav ordföranden i Roks, Ireen von Wachenfeldt, uttryck för åsikten att män är djur och filmen visade också den starka kopplingen mellan den socialdemokratiska regeringens jämställdhetspolitik och Roks.
Går man längre tillbaka i historien finns det ett annat skäl till att den nuvarande regeringen kanske tvekar att kalla sig feministisk.
På kontinenten, och i USA, är de som arbetar med frågan helt medvetna om att radikalfeminismen som den landade i Sverige, är ”the second wave feminism”. I den samlades marxistiska och socialistiska feminister som fokuserade på klassförtryck och radikalfeminister som koncentrerade sig på ”det patriarkala förtrycket”. Gemensamt hade de önskan om vänsterpolitik.
Den första vågens feminism är den borgerligt liberala, och den var helt avgörande för införandet av rösträtt för kvinnor. Och just det, inte bara rösträtt för borgarklassens kvinnor. Utan för alla kvinnor.
Sen har vi kampen för rätt till högre utbildning. Den fördes också innan andravågarna dök upp. Av borgerligt liberala feminister. Så egentligen var det vänstern som stal feminismen från högern. Tänk på det innan morgonkaffet fastnar i Ekot-strupen.
***
Läs även: Hur tungt ska kronan vila på en monark?
