Varför väljer man att åka till Gaza?
Med det individuella valet följer också ett individuellt ansvar för konsekvenserna.
Toppbild: AP
I tio års tid har UD avrått från resor till Gaza. Ändå har människor, på tvärs med denna avrådan, valt att åka dit. Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober och det efterföljande kriget i Gaza, har det framkommit att drygt 500 personer med svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd begärt hjälp av UD för att kunna lämna området. Bland dessa finns ett stort antal barn, många i skolåldern. Totalt ska det ha funnits omkring 7 000 utländska medborgare i Gaza när Israels motoffensiv inleddes. Sverige sticker ut som det land med flest personer med medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd som befinner sig i Gaza.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det finns mycket att säga kring detta. Först det principiella: vad har man som enskild individ för ansvar när man väljer att åka till en plats som Gaza? Och om man som individ ändå väljer att åka, är det då rimligt att förvänta sig att staten ska stå för evakuering, inte från en oförutsedd naturkatastrof, utan från en latent konfliktzon som staten varnat för? Jag menar att med det individuella valet också följer ett individuellt ansvar för konsekvenserna.
En annan aspekt handlar om varför någon som fått skydd i Sverige genom uppehållstillstånd väljer att tillfälligt eller mer permanent återvända till samma område eller land som man påstått att man haft anledning att fly ifrån? Kvartal har tidigare uppmärksammat fenomenet och i en granskning, som baseras på ett internt dokument från UD, funnit att fler än hundratusen personer flög från Sverige till länder och regioner som UD avråder från – bara under pandemiåret 2021. Bland de mest populära resmålen fanns Irak (54 750 resor), följt av Iran (31 916 resor) och Somalia (22 148 resor).
En intervjuad källa på UD konstaterar i Kvartals artikel att: ”De här länderna är sällan några turistmål. Det går inget charterflyg till Mogadishu i Somalia. De specifika resmålen och det stora antalet resenärer skulle i stället kunna tyda på att många av dem, som flög från Sverige, var personer med ursprung i de uppräknade länderna och som av skyddsskäl fått uppehållstillstånd här.”
Den utredning, om hur fler uppehållstillstånd ska kunna återkallas när skyddsskäl saknas eller har utfärdats på felaktiga grunder som ska redovisa sina slutsatser i januari år 2025, är med andra ord högst väsentlig om man ska kunna komma åt det fusk som sker på området.
En tredje aspekt handlar om att många av de som figurerat i olika tv- och radioinslag under de gångna veckorna, varav en del säger sig ha levt i Sverige i 25 år, talat arabiska eller engelska i intervjuerna. Det väcker en rad frågor kring varför de efter så lång tid i landet inte kan göra sig förstådda på svenska, liksom om de jobbar och själva försörjer sig. Detta förhållande visar också att den kravlöshet som varit normen i Sverige i fråga om medborgarskap i längden är ohållbar, för såväl samhället som individen.
Vidare bör man fråga sig varför så många barn i skolåldern är på plats i Gaza, när det i Sverige råder skolplikt? Man kan också undra varför personer som bosatt sig i Gaza sedan flera år tillbaka anser att Sverige ska bistå dem när de önskar lämna området?
Dessa frågor har de seriösa medierna ett särskilt ansvar att gräva i, så varför ställs inte frågorna till de berörda i högre grad?
***
Läs även: Det finns tjej-Hitlers överallt
