Världen är återförtrollad
Man måste vara målmedvetet enögd om man inbillar sig att myt, mystik och religiösa föreställningar bara frodas bland antivaxxare och ”klimatförnekare”.
Toppbild: Unsplash
Historien är full av irreversibla processer. Gjort är gjort. Eller, som Václav Klaus en gång påpekade: det är lätt att göra fisksoppa av ett akvarium, men svårt att göra ett akvarium av fisksoppa.
Det är på gott och ont, förstås, som det mesta.
När Max Weber – sociolog för er som har låtit semesterdvalan döva minnet – beskrev ”avförtrollningen av världen” läste många det som just en sådan där process som inte kan vändas. När väl vetenskapen, sekularismen, byråkratin och rationalismen fått fäste, dör tomtar och troll, mirakel och gudar. Slut på häxprocesser och åderlåtning, om man tillhör modernitetens och upplysningens fanclub. Slut på mening, om man inte gör det.
Men att vara människa är att bli överraskad.
Det fanns något symboliskt i att Berlins polis häromveckan ägnade ett par dagar åt att jaga ett mystiskt lejon. Någonstans i skogsbackarna på mångmiljonstaden gömde sig ett monster. Befolkningen uppmanades att hålla sig inomhus, medan den avförtrollade världen, med sina helikoptrar och värmekameror, ställde allt till rätta igen.
Hade det funnits ett lejon skulle saken, märkligt nog, fallit inom ramen för det lättförklarliga. En kedja av orsak och verkan hade kunnat fastställas, allt återgå till ordningen. Men det fanns inget lejon, bara en grynig filmsnutt, en vildsvinssugga och en kollektiv fantasi. I några timmar var Berlin förtrollat.
Den ganska tröstlöst platta diskussionen om ”alternativa sanningar”, konspirationsteorier och falska nyheter – akademiledamoten Åsa Wikforss har mästarbrev i genren – är ett annat tecken i tiden. Bakom den finns något verkligt intressant. Inte i form av en skarp gräns mellan å ena sidan upplysningsideal och vetenskap och å andra sidan unken högerpopulism, utan snarare i en, i ordets bokstavliga mening, fantastisk gråzon.
För återförtrollningen av världen kommer, paradoxalt nog, inte minst just från vetenskapen.
Diskussionen om artificiell intelligens är ett exempel. Hur man än försöker hägna in problemet hamnar man snart i frågan om medvetande. Och för att kunna svara på frågan om maskinerna blivit medvetna måste vi först förstå vad medvetande är. Men ju mer vetenskapen försöker plocka isär begreppet, desto mer undflyende blir det. Ett avförtrollat medvetande övertygar inte. Begreppet kärnas ur och vi blir stående med skalet.
Och hur mycket klimataktivister än talar om att ”lyssna på forskarna” och ”respektera vetenskapen” ligger, precis under ytan, en romantiserad idé om naturen. Den är ett förtrollat balansrike, som människan rubbat med sin synd. Man måste vara målmedvetet enögd om man inbillar sig att myt, mystik och religiösa föreställningar bara frodas bland antivaxxare och ”klimatförnekare”. När vetenskapen blir en tro, forskare profeter och skeptiker kättare, är förtrollningen av världen tillbaka.
Det ryska angreppet på Ukraina har förstås geopolitiska, ekonomiska och politiska orsaker, men de verkar inte räcka för att förklara det som sker. J.R.R. Tolkiens episka strid mellan gott och ont återkommer gång på gång. Ryssarna är orcher och Putin en Sauron, vars ondska till och med övertrumfar hans egenintresse.
I den återförtrollade världen är det naturligt att Nasa har satt ihop en panel för att granska ”unidentified anomalous phenomena”, UAP, som när det ansågs vara något för virrpannor brukade kallas UFO. Det är följdriktigt att en visselblåsare i amerikansk underrättelsetjänst vittnar om beslagtagna farkoster från utomjordingar, får karaktärsvittnen bland högt uppsatta och respekterade militärer och kallas till kongressen för att vittna om saken.
Möjligen överdrev Weber redan från början. Världen var kanske aldrig riktigt avförtrollad. Vi var bara för upptagna med våra nya, kraftfulla verktyg för att bry oss om mysterierna och miraklen omkring oss. Det som verkade gjort blir i alla fall ogjort, framför våra ögon.
