Världen har blivit en projektionsduk för existentiell ångest

Drick inte avloppsvatten. Du kan bli hög. 

Det man stoppar in måste komma ut och aldrig tidigare har så mycket knark nått reningsverken. En stor del av resterna hamnar där helt legalt, bottensatsen av sådant som skrivits ut i kampen mot svenskarnas ständigt sämre mentala hälsa. 

Man vill ogärna beröva svenskar de enkla nöjen de har kvar, men det här experimentet med opium till folket verkar ge klent resultat. Den existentiella ångesten och livskriserna frodas, vilket vem som helst kan konstatera som är oförsiktig nog att läsa dagspressen eller lyssna på säsongens sommarpratare. 

Det har alltid funnits människor, ofta konstnärer och artister, med ett läckande membran mellan det inre och yttre. Nu har det blivit en folkrörelse. Allt som känns därinne, måste ges en konkret form därute. Världen är en projektionsduk för existentiell ångest och livskriser. 

Björn Wiman, DN:s Savonarola, är tillbaka från semestern och inledde hösten med att stärka oss i anden genom att förklara att Oppenheimers atombomb, aktuell på bio, inte var mycket att komma med jämfört med det massförstörelsevapen som mänskligheten innebär. För den lägre delen av tidningens läsekrets drog Alex Schulman – förra veckan vittnade han om hur boxvinet snärjt honom under sommaren – sitt strå till stacken. Vi går mot undergången och den som är skeptisk – den här gången var det Lena Andersson – är en farlig kättare. 

Så för den som tvivlade är beskedet entydigt: du behöver inte hålla på din ängslan. Dela med dig! Insikten om den egna dödligheten är råmaterial till en kommande apokalyps. Oron för räntebetalningarna en förutsägelse om kapitalismens snara fall. Oförmåga att få ett ragg en bekräftelse på att samexistens mellan kvinnor och män är en omöjlighet. 

Varje oro går utmärkt att trycka igenom det, vid det här laget, söndertrasade membranet mellan privat och offentligt. Varje känsla kan bli till ett yttre problem med civilisationen, mänskligheten och världen. Narcissismen är så radikal att den förlorat sikten av sig själv. Så självupptagen att den inte vet om att den finns. 

Bara fanatiska framstegsoptimister kan tvivla på att det är möjligt att vi utplånar oss själva. Men det vi vet alldeles säkert är att vi lever i en tid när skeptiker blivit ett skällsord och trosglöden en dygd. Vetenskapen, vars själva kärna är just skepsis, används som en dogm att slå i skallen på dem som är klena i tron. Det är en bländande absurditet, som borde intressera någon hyfsat meriterad samhällsforskare, för något måste vi ändå sysselsätta oss med, i väntan på yttersta domen. 

Men några forskningsprogram om vår tids stora andliga rörelse och det järngrepp som den tagit om alla respektabla medier, känner jag inte till. Däremot hör jag ofta om forskning som försöker fastställa vilka sjukliga diagnoser man kan ställa på dem som ännu inte deltar i undergångskulten. 

Ointresset verkar helt enkelt vara monumentalt för den mycket spännande trenden att falla varje risk och potentiell katastrof om halsen, i ett försök att döva den egna ångesten. Beror det på den kollektiva oförmågan till självinsikt, eller på att det inte går att få några anslag för forskning av det slaget? 

Båda delarna, skulle jag gissa. 

Den stora paradoxen är i alla fall att leva i en antropocen epok, där ingen längre intresserar sig för människan. En tid när inre ängslan fäster vid allt, men ingen låtsas om att det mänskliga psyket har med saken att göra. 

Det är 30 år sedan Dennis Pennis plågade kändisar. När Madonna höll presskonferens för en av sina avklädda bilderböcker sladdade han in på sin BMX-cykel, iklädd hånflin och morotsrött hår. 

”You’ve had most of your anatomy photographed”, började han: ”I wonder if you’ve been thinking of bringing out a book and let us see some of your internal organs? Possibly your kidneys? Fallopian tubes?” 

Nu är offentligheten full av halvkändisar som blottar sitt plågade inre, men ingen häcklar dem längre. Det inre har blivit det yttre. Undergången är redan här.

***

Läs även: Vi måste börja om på nytt

Läs även: Världen är återförtrollad