Världen väljer Obama

Världen har redan valt Obama med överväldigande majoritet. Riktigt lika säkert är det inte att USA också väljer honom. Varför skiljer det sig?

För folk i Europa och de flesta länder ter sig den förståelse som Obama visar för sociala välfärdssystem och för ett starkare tyglande av marknadskrafterna positiv om än ganska modest. Också amerikansk opinion glider åt det hållet efter finanskraschen men kvar finns ändå stora grupper väljare som behåller misstänksamhet mot staten och vill minimera dess roll utom i utrikes- och försvarspolitik.

Just på dessa två områden finns det i USA också många som ännu anser att det är landets naturliga och civiliserande roll att med stark hand och smarta missiler hålla viss ordning i världen och överallt införa demokratiska regeringar eller åtminstone störta antiamerikanska regimer. De flesta utanför USA röstar emot denna världsordning. Också i USA har de smärtsamma och kostsamma nederlag som Bush-administrationens militanta hållning lidit i Irak och på andra håll lett en stark opinion till att föredra Obama. Den »storamerikanism« som McCain representerar och som ständigt kräver seger är dock ännu en betydande del av väljarkåren.

I början av valkampanjen trodde man att motsättningarna på just utrikespolitikens område skulle komma att bli valets huvudfrågor. Så har det inte blivit. Finanskrisen är naturligtvis en viktig anledning. Man kan dock inte undgå intrycket att kandidaterna i någon mån undvikit att avlägsna sig från vissa gemensamma nämnare inom utrikespolitiken. Ingendera utesluter amerikansk användning av vapen preventivt. Båda tycks stödja vidare expansion av Nato – även till Ukraina. Båda vill trappa upp kampen i Afghanistan.

Kanske känner båda kandidaterna att de kan förlora röster på att alltför tydligt framstå som hök respektive duva i utrikespolitiken. Ändå är det inte svårt att identifiera skillnader som är väsentliga inte bara för de amerikanska väljarna utan också för världen. De gäller först Irakkriget. McCain stödde kriget, kräver att det drivs till seger och önskar egentligen inget slut på USA:s militära närvaro.

Liksom administrationen anser han i princip att demokrati kan och ska med amerikansk hjälp införas i Irak och på andra håll – liksom man gjort i Korea, Japan och Tyskland. Han vill skapa ett Demokratiernas Förbund som ska kunna agera där FN inte har förmåga att göra det. Man har svårt undgå intrycket att det främsta syftet dock är att kunna kringgå FN:s säkerhetsråd och få beslut som legitimerar USA-ledda aktioner utan risk för ryskt och kinesiskt veto.

Obama var emot kriget i Irak och säger att det skadat den legitima uppgiften som var och är att i Afganistan bekämpa al-Qaida. Obama har uttalat sig mot permanenta baser i Irak, men inte uteslutit att vissa styrkor kan lämnas kvar. I nedrustningsfrågor går Obama mycket långt och bejakar det förslag som de utrikespolitiska veteranerna Shultz, Kissinger, Perry och Nunn lagt fram att USA och Ryssland gemensamt ska ta initiativ till att eliminera alla kärnvapen och driva fram överenskommelser som gradvis leder till detta mål.

Man kunde knappast vänta sig att McCain med åtskilliga hökar bland sina rådgivare skulle välsigna detta radikala förslag. Det är ändå anmärkningsvärt att han säger sig vara positiv till att dra tillbaks Natos atomvapen från europeisk mark och är beredd att pröva en amerikansk ratifikation av det fullständiga provstoppsavtalet. Kanske är detta hoppfulla tecken att det i USA efter valet ska bli möjligt att slå in på en konstruktiv linje om nedrustning?

En skillnad mellan Obamas och McCains inställning till hur man vill hantera världen visade sig då Obama sa att han vid behov var beredd att tala direkt med utländska ledare som motsätter sig USA. McCain förkastade indignerat tanken på att USA skulle nedlåta sig till att tala med oborstade ledare som Irans Ahmadinejad. Till synes var meningsmotsättningen trivial. Vad som blottades var dock skillnaden i attityd mellan de som vill att USA ska tala till andra som en dikterande militär supermakt och de som vill att USA ska tala med andra för att med argument och – fredliga – påtryckningsmedel få fram lösningar. Världen väljer Obama.

***

För övrigt anser jag att vi borde överge den vackra vanan att ständigt skaka hand. På sjukhusen finns nu överallt anslag att man ska tvätta och sprita händerna för att minska infektionsriskerna. Utmärkt. Låt oss också som indierna utbyta vänliga hälsningar utan ömsesidigt utbyte av bakterier!

Mer om USA-valet

En räddare i nöden av Eva Sohlman

Den ekonomiska krisen har kullkastat människors liv och deras tro på den amerikanska drömmen. Nästa president måste ge folket självförtroendet tillbaka.

Valets nyckelfrågor av Eva Sohlman

Valet kommer framför allt att handla om vem av kandidaterna som ska ta USA igenom krisen och in i en ny fas. Här är de viktigaste frågorna för framtiden.