Varning för etnifiering

Föreställ er att alla på en liten ort känner till att en person har begått ekonomiska brott eller varit politiskt aktiv i en extrem rörelse. Plötsligt dyker hen upp på en hög post i ett politiskt parti.

Vilket förtroende skulle folk ha för det partiet?

Det är just detta som olika etniska och religiösa grupper i Sverige tvingas bevittna. Personer som har ett kriminellt förflutet i det egna hemlandet, eller är kända för extrema religiösa åsikter bland landsmännen i Sverige, får en position i något parti. Genom sin nyvunna position i det svenska samhället försöker de stärka sin ställning bland landsmännen. Men med sin fläckiga bakgrund får de sällan någon verklig respekt. Vägen till framgång blir i stället att frikostigt strö löften omkring sig om att använda den nyvunna positionen till att gynna den etniska/religiösa gruppen eller enskilda individer inom gruppen. För att göra sin lojalitet med gruppen trovärdig spelar de ofta starkt på nationalistiska känslor, eller på fundamentalistisk religion.

Många invandrare som har gått med i svenska partier har förstås gjort det av engagemang för det svenska samhället och har fått sina uppdrag på goda meriter. Men den iver med vilken partierna söker företrädare med invandrarbakgrund är ett problem.

Den spärr som normalt hindrar partierna att ställa inkompetenta eller moraliskt tvivelaktiga personer på valbar plats på listan, verkar inte fungera när det gäller människor med invandrarbakgrund. Ett udda beteende eller konstiga åsikter kan ursäktas med språksvårigheter eller kulturskillnader.

Att ha ett öppet sinnelag kan vara vällovligt när det gäller att lära känna en person, men är oansvarigt och fullständigt oacceptabelt när det gäller att utse personer till viktiga förtroendeuppdrag.

Det här oseriösa sättet att sätta upp någon invandrare på listan har undergrävt förtroendet för den svenska demokratin i stora invandrargrupper. Det har gett en bild av det politiska systemet som korrupt och manipulativt.

En omedelbar effekt av partiernas oseriösa sätt att utse företrädare med invandrarbakgrund är att människor med integritet och demokratiska värderingar väljer att inte engagera sig politiskt. En annan effekt är att det öppnar vägar att manipulera partierna. Likväl som det finns personer som utnyttjar sin partiposition för att förbättra sin ställning inom en etnisk eller religiös grupp, så kan ledarna inom dessa grupper i sin tur utnyttja »sina« företrädare i de olika partierna.

Detta är en viktig förklaring till masstillströmningar av etniska eller religiösa grupper till politiska föreningar. Genom att stödja »sin« man eller kvinna vid ett fåtal strategiska tillfällen har ledaren för en grupp många gentjänster att vänta. Politiken etnifieras. De som ställer upp som röstboskap i de politiska föreningarna är övertygade om att de gör något bra för sitt folk eller sin religion.

Torbjörn Nilsson beskrev i höstas i Fokus myglandet inom muf och om hur det vid en omröstning plötsligt dök upp stora etniska klungor, bland annat av svensksomalier, för att stödja en viss kandidat. Förstår man inte att politiken har etnifierats och klientifierats inom vissa invandrargrupper, blir den beskrivningen obegriplig.

Ledningarna för de olika riksdagspartierna kan inbilla sig att de har tiotusentals röster att vänta tack vare kandidater som är verksamma i olika etniska grupper. De kan blunda för etnifieringen av politiken. Men problemet för partierna – och ett sundhetstecken i samhället – är att det inte är vattentäta skott mellan olika etniska grupper. De röster man eventuellt kan vinna på att spela på nationalismen i en grupp, förlorar man genom att detta också blir känt i andra grupper. Jag kan därför bara se att partierna i längden förlorar på att inte låtsas om etnifieringen. Risken är ändå stor att det oseriösa sättet att utse invandrare till partiernas företrädare kommer att bygga upp motsättningar i samhället, som till slut blir omöjliga att överbrygga.

Politiskt aktiva som kommer från länder med långvariga konflikter bär med sig mycket hat. Men nu när de lever i Sverige och når de positioner som ger inflytande över samhällsutvecklingen, måste de använda sin makt och ställning för att verka för försoning. Inte gå sina etniska gruppers ärenden. Det är allvarligt när politiska partier inte upptäcker att vissa förtroendevalda med rötter i andra länder har sin främsta lojalitet i den egna etniska gruppen. I sin naivitet uppmuntrar partierna till och med invandrarmedlemmar att verka bland »sina egna«.

Det här är ett allvarligt demokratiproblem. Det berör alla partier.