Vart tog politiken vägen i USA-valet?
USA är så polariserat att många amerikaner har slutat prata politik även med familj och nära vänner.
Toppbild: AP
Under ett besök i Washington förra veckan slogs jag av en sak: det rådde ingen valstämning i stan. De ständigt påslagna tv-apparaterna i barer och hotellfoajéer visade antingen amerikansk fotboll eller baseball-ligans slutspel. Någon enstaka valaffisch propagerade för kandidater till stadsfullmäktige, inte för Harris eller Trump. Och på en flott fest i huvudstadens mer välmående kvarter – där bland annat en tidigare finansminister fanns bland gästerna – pratades ingen politik överhuvudtaget. Åtminstone inte vad jag uppfattade.
Flera bekanta med band till USA har vittnat om hur de undviker att nämna det förestående valet, också inom släkten. Det ovanstående är naturligtvis anekdoter, men nu är det även belagt av forskare att USA är så polariserat att många amerikaner har slutat prata politik också med familj och nära vänner. Än värre; var femte amerikan mår psykiskt dåligt av att inte kunna prata öppet ens med sina närmaste.
Valkampanjen pågår förstås för fullt ändå, men primärt online och särskilt i sociala medier. Det finns flera problem med den saken; ett är filterbubblor där användarna matas med budskap som de redan håller med om, men mer sällan med motargument eller en vettig debatt. Det andra är falska nyheter och AI-genererad så kallad deep fake, där kandidater tillskrivs bisarra eller kontroversiella åsikter och uttalanden för att stöta bort väljare.
Nåväl, på Fokus redaktionen både pratar och skriver vi om presidentvalet. I senaste numret av Fokus går André Persson igenom opinionsläget i de sju swingstaterna, när det nu bara återstår några dagar till den 5 november. Donald Trump leder med en noslängd, men det räcker för Kamala Harris att behålla sitt försprång i Michigan och Wisconsin samt ta hem Pennsylvania – där det är sinnessjukt jämnt – för att hon ska få fyra år i Vita huset.
Erik Hörstadius resonerar om sina betänkligheter inför såväl ”Pest-Trump” som ”Kolera-Kamala”, och landar i att det inte behöver betyda jordens undergång, ens om den förre vinner. Och Johan Hakelius skriver om amerikanernas komplicerade förhållande till centralmakten i huvudstaden och att den ofta har speglats bäst av film- och tv-makarna i Hollywood.
Det är väl förresten rätt sannolikt att den här valrörelsen blir film så småningom. Dramatik har ju inte saknats; flera rättsprocesser och en fällande dom mot en av kandidaterna, en sittande president som hoppade av, två mordförsök mot Trump. Bland annat. Men vart tog politiken vägen i allt detta? Är det för att amerikanerna inte vågar prata om den längre som den har hamnat i skuggan?
***
Läs även: Dramatiska slutspurten – vem vinner?
Läs även: Valstress som trasar sönder
