Vem behöver fake news när tidningarna finns?

Det är nästan lika spännande som att Kristin Kaspersen tänker på sin mamma varje dag sedan hon dog, vilket man kan läsa om i Hänt i veckan. Man kan också i den faktaspäckade morgontidningen läsa en initierad analys av huruvida Ingmar Bergman var en våldtäktsman eller inte. En filmregissör som varit död i tolv år och som aldrig under sin livstid anklagades för annat än skattebrott. Något han aldrig åtalades för.

Spännande!

I en annan artikel kan man i den faktacertifierade tidningen läsa att det inte är någon skillnad på Folke Bernadottes vita bussar som körde hem judar och svenskar från Tyskland under andra världskriget och en räddningsaktion för att hämta hem svenska IS-fruar i kalifatets Syrien. Det står ju i tidningen så det måste vara sant, eller hur? Staten ger (via presstöd och skatt) pengar för att kvalitetssäkra, inte bara denna faktabank, utan även andra liknande källor. Till exempel den kända tidning där man fortfarande insinuerar att blöjvägning i privat vård beror på att man vill tjäna pengar och använda blöjorna så länge som möjligt, när det i själva verket är en helt erkänd metod för att kontrollera hur mycket en person kissar. Den lögnen har många år på nacken, men valsar fortfarande runt och är ett av fundamenten till folks ovilja mot privat vård. Samma tidning har också anlitat en person på sin ledarredaktion, som i en annan kvalitetspublikation recenserade böcker han inte hade läst mer än första sidan av. Han vet förmodligen allt i alla fall.

Andra intressanta alster produceras regelbundet av en särskild vetenskapsjournalist. I en av kvalitetstidningarna förklarar denna att människor över 65 års ålder sprider falska nyheter mer än yngre. Samtidigt kan man i hennes artikel läsa att dessa falska nyheter sprids mycket snabbare på Twitter. Är det bara jag som blir lite fundersam? Vad är medelåldern på Twitter? Kan det finnas lite andra förklaringar till de rapsodiska forskningsresultat som beskrivs som ikonisk kunskap på området?

I en annan av hennes vetenskapliga slutsatser kan man läsa att det finns hyggliga belägg för att män blir sjukare än kvin-
nor vid förkylning. Det har man visat i Ryssland. Eller åtminstone påstås så i hennes 179 ord långa artikel.

Kan det bero på att män dricker mer alkohol än kvinnor (i synnerhet i Ryssland) och visserligen röker de mer än kvinnor (utom i Sverige) men det är tydligen mäns immunförsvar som är boven i dramat. På en tredjedels A4-sida dras slutsatsen att »man cold« verkligen existerar.

Där snackar vi forskningsfronten! Sådant vet journalisten eftersom hon också är doktor i medicinsk epidemiologi.

Jag undrar verkligen över hur det är ställt med den där så kallade journalistiken nu för tiden. Och vad kommer att hända framöver? Kommer Greta Thunberg att träffa Yoda? Hade Ingmar Bergman en affär med Lill Babs? Är i själva verket de stackars IS-fruarna bortrövade Spice Girls-fans som helt saknar eget ansvar? Var kommer privata vårdbolag in? Är det egentligen de som ligger bakom alla mäns ynkliga beteende när de blir förkylda?

Frågorna är många och det enda sättet de tycks kunna bli besvarade är med alla de statliga pengar som regeringen anser försvarar oss mot all fake news, som man kan se på internet. Strategin för att få oss att strunta i alla osanningar vi kan googla oss fram till, tycks dock huvudsakligen handla om att sprida egna falska nyheter, halvsanningar och eget skvaller.

Vem behöver Hänt i veckan när man kan läsa lösa spekulationer i kvalitetstidningarna?

David Eberhard är psykiater och författare. Läs hans krönikor här.