Vem gifter sig frivilligt med sin kusin?
Det är ingen slump att kusinäktenskap förekommer som mest i länder med hederskultur.
Toppbild: TT
I Aftonbladet uttrycker en kvinna, som själv är gift med sin kusin, sitt motstånd mot förslaget att förbjuda kusingifte i Sverige. Hon tycker att förslaget är rasistiskt och upplever att regeringen är ute efter muslimer. Läsaren får veta att hon tidigare varit gift med en annan kusin och att hon ingick det äktenskapet som minderårig. Enligt kvinnan har problemet med hedersvåld i Sverige minskat avsevärt och hon tror inte att några muslimska tjejer som växer upp i Sverige känner sig tvingade att gifta sig.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
En fotnot under texten upplyser om att hon har fel om hedersvåldet. Visst hade det varit fantastiskt om hon hade haft rätt, men verkligheten ser mist sagt annorlunda ut. Där växer sig hedersförtrycket bara starkare och återkommande undersökningar visar att en skrämmande hög andel unga nekas rätten att själva välja sin framtida partner.
Eftersom jag har läst hundratals och åter hundratals hedersrelaterade LVU-domar har jag fått en inblick i hur extremt våldet, kontrollen och förtrycket faktiskt är. Hot om tvångsäktenskap är nästan en konstant faktor i dessa fall. Tvångsäktenskapet involverar ofta en kusin.
Samma mönster framträder i domar som rör vårdnadstvister kopplade till heder. Jag ska redogöra för ett sådant fall och måste understryka att det tyvärr inte är unikt.
Vi kan kalla henne Noor. Vid 17 års ålder tvingas hon in i ett arrangerat äktenskap med en kusin i Irak. Noors kusin och tillika make är våldsam. Fysiskt, psykiskt och sexuellt. Allt eftersom våldet mot henne normaliseras börjar han använda olika typer av tillhyggen. Han slår henne ofta inför deras gemensamma släktingar, enligt Noor gör han så för att visa sin manlighet.
Gång på gång flyr hon hem till sina föräldrar, som genast skickar tillbaka sin blåslagna dotter till maken. En gång polisanmäler hon honom under tiden de fortfarande bor i Irak. När släkten inser att hon håller på att dra skam över hela familjen, drar hon snabbt tillbaka sin anmälan. Noor får flera missfall, eftersom graviditeter inte hindrar maken från att slå, men hon föder också barn.
För ett antal år sedan flyttade familjen till Sverige. Här, i ett av världens mest jämställda länder, blev Noors situation ännu värre. Våldet eskalerade och hon isolerades i lägenheten i en mellanstor svensk stad. Maken förbjöd henne att lära sig svenska. Hon fick inte heller ta körkort, arbeta eller studera.
Inte heller fick hon lära känna vänner, eller alls träffa andra människor.
Efter att familjen fått avslag på sin asylansökan började maken också slå barnen. Flera gånger tvingades Noor söka sjukhusvård, men hon vågade aldrig medverka i någon polisutredning. Mannen utnyttjade hennes underläge maximalt och hotade henne med att den svenska socialtjänsten omedelbart skulle ta barnen ifrån henne, om de fick veta vad som pågick i hemmet.
Men en dag kommer maken hem till en tom lägenhet. Noor och barnen har placerats på ett skyddat boende. Flykten från mannen ger inte bara tillfällig trygghet, utan ökar också hotbilden mot henne radikalt. Detta eftersom släkten i Irak inte kan acceptera att hon lämnat äktenskapet. Flera gånger tvingas hon flytta till nya skyddade boenden när vistelseorter röjts.
Noor får paradoxalt nog till sist lite mer lugn efter att en annan kvinna fallit offer för maken, då han döms till ett flerårigt fängelsestraff för våldtäkt. Därefter ska han också utvisas från Sverige.
Noor och barnen beviljas däremot uppehållstillstånd på grund av den allvarliga hotbilden.
Hur många kvinnor som lever som Noor kan ingen svara på. Men domarna visar att hon är långt ifrån ensam. Och kvinnornas berättelser vittnar om hur extremt svårt det är att bryta sig loss ur ett kusinäktenskap. Att en kvinnas situation under hederskultur inte förbättras av att hennes svärfar också är hennes farbror, borde knappast komma som en överraskning för någon.
Några sådana problem såg däremot inte kvinnan som lät sig intervjuas i Aftonbladet. Men intervjun med henne framstår nog ändå för många som ett övertygande argumentet för ett förbud. Hon lyckades trots allt romantisera både kusinäktenskap och barnäktenskap, samtidigt som hon förminskade hederskulturens konsekvenser och fosterskador.
Det är ingen slump att kusinäktenskap blomstrar i länder där hederskultur och strikta religiösa normer inte medger fri kärlek och där traditionen ställer individuella rättigheter i skuggan av familjens heder och kollektiva normer. Ett land som däremot genuint värnar om individens frihet och jämställdhet mellan könen har ingen annan utväg än att på alla vis försöka bryta den föråldrade sedvänjan.
***
