Det har hänt – vem hade kunnat ana?

Tidigare generationer kunde luta sig mot cykliska erfarenheter och därefter förutse framtiden.

Livet flöt på mellan tydliga perioder av konjunkturer och mellan en eller annan industrisemester.

Visst innebar slutet av 70-talet och början på 80-talet år av politisk turbulens. Men ändå, vissa saker visste alla:

Förre statsministern skulle aldrig komma tillbaka som utrikesminister.

Sverigedemokraterna skulle aldrig komma in i riksdagen.

Någon liknande Håkan Juholt skulle aldrig bli S-ledare.

Sverigedemokraterna kommer aldrig att bli Sveriges tredje största parti.

Socialdemokraterna kommer aldrig att tycka att nivån 28 procent är okej.

Moderaterna skulle inte avsätta sin ledare som inte misslyckats i ett val.

Vänsterpartiet kommer aldrig att kräva ett starkare försvar. Fast det är så mycket samlad erfarenhet som pekar åt ett håll kan ändå verkligheten skära tvärs över.

Vi fortsätter:

2014 – Miljöpartiet skulle aldrig klara koalitionen med Socialdemokraterna en hel mandatperiod.

Nu, snart, fyra år senare, är det dags att konstatera att MP åtminstone klarat koalitionen på så sätt att partiet suttit kvar i regeringen mandatperioden ut.

Har det kostat för mycket?

Svaret kan bli hängande i luften beroende på vem du frågar. De petade ministrarna Åsa Romson och Mehmet Kaplan kan nog ha sin syn. Mer fundamenatlistiska ledamöter, som Carl Schlyter, kan tänkas tycka att samarbetet kostat för mycket.

Och kulturminister Alice Bah Kunke kan tycka att allt är toppen och att hon är redo för att bli språkrör.

Fridolin har inte en aning om vilken fråga som kommer att dominera detta val.

Men vi illustrerar krisen i Miljöpartiet genom att fokusera på Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson, som stått upp för en politik som hela tiden motarbetats av regeringen. Frågan är vad samlad erfarenhet säger om det agerandet och vad väljarna egentligen tycker.

Och för att bjuda på en interiör från det miljöpartistiska riksdagskansliet: Gustav Fridolin lägger det ena benet över det andra och konstaterar att han alltid har kunnat förutspå trender i debatten men att han inte har en aning om vilken fråga som kommer att dominera detta val. Förresten, kunde Donald Trump bli president?