Vevradio-priset – inflation eller snöd kapitalism?

Den ryska invasionen har framkallat en förbluffande enighet bland svenska folket. Plötsligt är alla överens om att försvarsbudgeten bör höjas samt att allmän värnplikt är rätt medicin. Fokus på var närmaste skyddsrum ligger är markant och varor med anknytning till ”överlevnadskit” är slutsålda på postorderföretagen. Särskilt populär är en röd liten nödradio, ivrigt marknadsförd på Instagram. Efter bara några dagars annonsering skulle priset plötsligt höjas med 100 kr – från 398 kr till 498.

Vi vägrar tro att SCB:s färska statistik om stigande priser på livsmedel, drivmedel, möbler, rekreation och kultur ligger bakom höjningen. Vi anar att prisuppgången för just vevradion handlar om den gamla vanliga: Snöd kapitalism.

***

”Kriget gör börsen volatil framöver”, varnar börsexperter i DI och Affärsvärlden löpsedel in och löpsedel ut - som vore det visdomsord.

Intresseklubben antecknar.

Lika värdefull information som när SMHI meddelar att det närmaste veckan bjuder på varierande väder.

***

Klimatförändringarna får glaciärerna att smälta. I så hög omfattning att Swisstopo, the Federal Office of Topygraphy, har fått utlysa en helt ny sorts tjänst. Det handlar om kartritare som med varlig hand tvingas sudda ut glaciärer och dess omgivande terräng för att alpkartorna ska stämma med verkligheten. Det handlar om långt mer än bara att ”sudda”. Det gäller att kunna förutse vad som kommer i glaciärens ställe, skaffa relevant information för vandrare och skidåkare om vilken sorts land och mark som ”växer upp” i glaciärens ställe - samt också, kartlägga risken för framtida ras.

Andreas Huggler, chefen på kartografiavdelningen, säger att det ”påminner en aning om att vara Gud. Tänk dig själv - att redigera alperna.”

***

Förra veckan firades St. Patrick´s Day. De flesta vet nog att Patrick är ett irländskt skyddshelgon. Enligt legenden var det han som tog kristendomen till ön, gjorde treklövern känd och befriade Irland från ormar. Vilket firas genom att irländarna klär sig i grönt och dricker kopiösa mängder med öl.

Mindre bekant torde vara att St. Patrick föddes i England och då hette Maewyn Succat. Enligt legenden såldes han av slavhandlare till Irland när han var tonåring, blev kristen, flydde tillbaka till England, prästvigdes, tog namnet Patrick och började konvertera alla irländska kelter till kristendomen.

PS: Enligt biologer fanns det inga ormar på Irland. Den diplomatiska förklaringen är att ormarna är en metafor för den keltiska tro som St. Patrick sedermera tvingade bort. DS

***

Förra veckan skrev Hanna Hellquist en mustig text i DN om ett annorlunda ämne: dukningar. Texten vimlar av beskrivningar om illrosa linneservetter, smörtaxar och japanska blomsterfakirer, allt ledsagat av krönikörens stigande fixering vid magnifika bordsarrangemang.

– Det är förmodligen dödsstöten för mitt sexliv – men jag har blivit besatt av att duka vackert, skriver krönikören.

Texten framkallade förträngda minnen hos mig: om en barndom med stärkta vita linnedukar över mormors matsalsbord, saltkar i kristall, klassiska servettringar i silver.

Via Google hittar jag en fortsättning. På Nordiska museet visas allt jämt utställningen ”Dukade bord” som öppnade redan 1955. Utställningen presenterar tio större och mindre interiörer med uppdukade bord ur slotts-, herrgårds- och borgerliga miljöer. Där finns bord för frukost, middag och kalas, för konfekt, punsch och brännvin. Dessutom ett stort bord för kaffekalas och ett litet för te. Låter som fest för ett hungrigt öga.

***

”Dags att byta till sommardäck!” Uppmaningen når mig via sms. Det är Djursholms Däckservice som hör av sig. Texten får mig att minnas en svunnen incident. Den gången gällde det vinterdäck. Jag tog kölapp. Blev efter en lång timme anmodad att köra upp fordonet på en brygga i verkstan.

– Å va' vill du då, undrade mekanikern.

– Byta till vinterdäck, sa jag. Förvånad över frågan.

Mekanikern vände sig till kollegerna i lokalen.

”Grabbar, kolla in tomten. Han vill byta till vinterdäck. Som redan sitter på!”

***

Fångade nyss upp ett uttryck på engelska som perfekt illustrerar min återkommande minnesförlust när det gäller namn och personer: ”Sorry, I'm having a senior moment!”.

***

Läs även: Putins ögonvitor kan avslöja – är han på riktigt?

Läs även: 40-talister: Här är drömmarna ni kan glömma

Läs även: Uppe på Djursholm: Girigheten i blixtbelysning

Läs även: Pieter Tham: Ska mina slashasar till vänner skriva min dödsruna?

Vill du få Fokus i brevlådan varje vecka eller enbart digitalt? Teckna din prenumeration på Fokus här.