Vi är en hel bunt som försöker förstå Sverige
Sverige är på väg åt fel håll. Men om det är pengar som ska lösa problemet så har man glömt att det inte är skatterna som gör ett land rikt.
Toppbild: TT
Var kommer de ifrån, influerarna som dyker upp överallt? Kastar självklart fram mobilswishen och pekar runt. Ska ha, ska ha, ska ha. Jag vet att ”det heter” influencer. Not.
Finns det täckning? Det brukade finnas och frågan kunde fram till nu ha uppfattats som larvig. Men han har track suit med hål, sneakers som inte längre är vita och bakåtvänd keps. Men grejerna ska fram, fort. Maja i miniklänning håller med. ”WTF?” Filip kör på, det som har funnits ska finnas.
Bakom Filip i kön står idioterna, de som förvärvade och slet. På medeltiden, typ. Sen kom mormorstöntarna som flyttade till stan och blev löntagare. I hela sitt liv skattade de sen bort halva sin lön. Löntagare. Vilket ord, så 2001. Vad betyder det ens?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Hur kan Filip vara så säker på att han är ekonomiskt gångbar? Som arvtagare, född in i välfärdssamhället Sverige, har han aldrig haft anledning att tvivla. Filip har aldrig varit annat än likvid, och Maja har inte tid att googla kredit. Influencing, baby!
Är det taskigt att bråka med millennials? Jamen byt ut Maja och Filip då – mot Sverige.
Vi är numera en hel bunt som försöker förstå Sverige. Anledningen är att Sverige har förändrats. Men inte vi. På något sätt tror vi fortfarande på bankomatkort och att inte betala med krediten. Vi har utbildning vilket hittills har betytt gå ut gymnasiet och fortsätt på universitet. Sen börjar lång dags färd mot natt. Sätta väckarklockan, inte den urladdade mobilen, och gå till jobbet. Få lön och plutta av fyrtio procent i skatt utan att blinka. Studielån har, och betalar, man.
Vi har fortfarande minnen av mormors fattiga kök med skomakarlampa och hörde om barnen som trängdes i lägenheten. Vi vet att hon köpte mjölk i kanna och minns vår egen barndoms mjölktetra. Så vi vet att vi var arvtagare. Vi fick ärva både idén om utbildningen och närvaron av pengar. Tack.
Tog vi arvet för givet? Frågar, eftersom vi blivit lite pessimistiska. Pessimistiska eftersom fler svarar att Sverige är på väg åt fel håll. Fler än de som tycker att riktningen är rätt.
Sju av tio menar att fusket med bidrag och socialförsäkringar är ”omfattande”. Så kanske några av oss tog arvet för givet?
Svensken är sedan yuppieeran på åttiotalet van vid lyxbutiker, antingen i Stockholm eller trendande storstad. ”Food” är en luxuös konstart som utövas på restaurang, och har väldigt lite med näring att göra. Senaste digitalpryl är en självklarhet och gympadojorna värda en förmögenhet. Sneakers, yo.
Sverige är den nyrike slyngeln. Förvärva, ärva och fördärva sitter som en smäck. Nån sliter, nån ärver och nån gör av med skiten.
Hur tänker sig svensken framtiden? Knappt sex av tio säger att de kan tänka sig att öka sitt sparande för att ”avlasta välfärden”. Ungefär hälften säger sig vara beredda att skatta mer och fyra av tio att teckna privata försäkringar, det vill säga betala två gånger för vård. Högre avgifter kan man också tänka sig.
Det är bara en sak. Om det är pengar som ska lösa problemet så har man glömt att det inte är skatterna som gör ett land rikt.
Våra fattiga förfäder hade idéer om hur de skulle ta sig fram och upp. Det var idéerna som gjorde Sverige framgångsrikt, och rikt. Saknas idéer om framtiden tror jag man kan vara säker på en sak och vi har sett det förut.
När Sverige var fattigast i Europa drog de initiativrikaste till Amerika. När Sverige hade världens högsta skatter, drog entreprenörerna. Vilka kommer att flytta om nyfattiga Sverige fortsätter swisha sig in i framtiden? De välutbildade.
***
Läs även: Vi lever i blajsvenskans tidevarv
