Vi har vant oss vid maffiametoder och korruption

Det är smärtsamt att skriva dessa ord: vi börjar vänja oss vid fusk och korruption. 

Jag minns med vilken värme min farfar pratade om Sverige och Olof Palme. I Sverige fanns ingen korruption, folk var ärliga och de hade riktig demokrati. När vi några år senare, 1980, hamnade här som politiska flyktingar, såg vi att farfar hade haft rätt. Den del av den kurdiska politiska eliten som hamnade i Sverige var mycket imponerade av att man hade lyckats bygga upp ett sådant mönstersamhälle. Det framstod som en modell för ett fritt Kurdistan. Vi skulle visserligen bara stanna några år, men de vuxna betonade för oss barn att vi skulle passa på att lära oss så mycket vi kunde om det här samhället. Vi kunde ta med oss kunskaperna hem. 

Det var ju länge sedan vi kom till Sverige och samhällen förändras. Men jag trodde ändå aldrig att vi skulle komma till en punkt där politiker lugnt ser på när korruptionen breder ut sig.  

Onsdagen den 12/6 läser jag i Expressen om hur en fristående förskola i Lidingö kommun felaktigt påstår att en treåring har en diagnos som medför att barnet kräver särskild omvårdnad. Lögnen genererade ett tilläggsbelopp från kommunen. Jag begriper inte hur det kan vara möjligt att ljuga om diagnoser och väntade mig att avslöjandet skulle följas upp av andra medier med seriös bevakning av samhällsutvecklingen. Framför allt var jag intresserad av vad de ansvariga politikerna hade att säga om detta. Men jag har varken sett eller hört någon uppföljning.  

Listan på avslöjat fusk är lång. Några exempel tagna ur minnet: 

Friskolor som lockar elever med fuskbetyg.  

Assistansföretag som får ersättning för påhittade hjälpbehov. 

Hemtjänstföretag som får ersättning för städning och tvätt som aldrig utförts. 

Jag fruktar att vi har vant oss. De borgerliga partierna bär ett stort ansvar för vår tillvänjning. När M, L, C och KD fick regeringsmakten 1991, initierades en radikal omvandling av utbildning, vård och omsorg. Verksamhet skulle även i fortsättningen finansieras med skattemedel. De privata företagen skulle vitalisera den offentliga verksamheten genom att tillföra innovationer och effektivitet. Konkurrensen mellan de olika aktörerna, privata och offentliga, skulle leda till att endast den bästa utbildningen, vården och omsorgen levde vidare. 

Intentionerna var goda, men efter två decennier har vi insett att det inte blev så bra som det var tänkt. Trots det: varje gång ett missförhållande avslöjas, upprepar de borgerliga partierna sitt mantra att bättre kontroller kommer att sätta verksamheten på rätt kurs igen. 

Tiden har utvisat att misstagen bara fortsätter. Verksamheter som har misskötts i åratal får kanske en varning. Det händer att de stängs. Men alltför många fortsätter. Det har nu gått så långt att säkerhetspolisen måste ingripa för att våra barn inte ska utsättas för extremistiska åsikter i skolan. Marknadskrafterna har skapat ett monster som ingen längre kan kontrollera. Monstret vill hela tiden ha mer pengar och tar till alla knep för att lyckas. För att mjölka ut den sista droppen offentliga medel, drar det sig inte ens för att ge barnen i förskolan falska diagnoser.  

För mig är det obegripligt att systemet får leva vidare. Men jag har till sist tvingats inse att det fantastiska land vi kom till för 44 år har infiltrerats av en maffia. Insikten drabbade mig när jag läste boken De Gränslösa utgiven av tankesmedjan Balans. De exempel som beskrivs här kommer från skolans värld, men det illustrerar tydligt hur maffiametoder tränger in i offentlig verksamhet när förtroendevalda verkar i maskopi med skrupellösa företagare. Av exemplet framgår hur starka banden är mellan lobbyister för ett skolföretag och politiker. Politikern i detta exempel är skolminister Lotta Edholm, som vid sitt tillträde som statsråd satt i styrelsen för skolkoncernen Tellusgruppen, ett styrelseuppdrag som hennes bakgrund som skolborgarråd i Stockholm hade gjort henne väl meriterad till. Hon har snurrat runt som i en svängdörr från politiken, till näringslivet och tillbaka till politiken. Hennes bakgrund som politiker blev med andra ord ett kapital att förvalta i den ekonomiska sfären. 

Det är häpnadsväckande att en liten tankesmedja fick göra denna viktiga kartläggning. Åt vilket håll tittade de stora mediabolagen när denna svängdörr snurrade? 

Nu väntar jag på att borgerligheten slutligen erkänner att marknadsutsättningen av den offentliga verksamheten har misslyckats och att ett återtåg måste inledas.  

***

Läs även: En fullgod utbildning är inte längre en självklarhet i Sverige

Läs även: Moderaternas vanstyre utarmar vården