Vi kan inte spela blockflöjt medan Sverige brinner
Socialdemokraterna måste sluta förlita sig på högerns ekonomiska idéer och komma med något bättre.
Toppbild: TT
Det finns en scen i Kjell-Olof Feldts memoarer som sammanfattar de senaste 40 årens inställning till ekonomi hos socialdemokratin. Under ett av sina många försök att få Palme att intressera sig för det ekonomiska läget märkte Feldt efter ett tag att Palme inte lyssnade. Han hade plockat upp en blockflöjt, och lät fingrarna vandra över hålen. Samma ljudlösa melodi kan sedan dess höras från Socialdemokraterna när det handlar om nya ekonomiska förslag.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
På Wigforss och Rehn-Meidners tid fanns en insikt hos socialdemokratin om att man behövde ett eget ekonomiskt program. Borgerlig nationalekonomi var mer ideologi än vetenskap och gick inte att använda för att stöpa om samhället.
Nu låter Damberg och Svantesson likadant. Både säger att inflationen ska bekämpas genom att strama åt efterfrågan i hela ekonomin, oavsett var inflationstrycket kommer ifrån.
I 40 år har Socialdemokraterna förlitat sig på högerns ekonomiska idéer. På ett sätt har det varit väldigt bekvämt. Vare sig det handlar om arbetslöshet eller inflation finns det inte så mycket för politiker att göra. Mellan ett finanspolitiskt ramverk å ena sidan och en självständig Riksbank å andra, kan det mesta gå på autopilot. Problemet är att det inte finns något som hindrar att man kör i diket.
De goda nyheterna är att det finns gott om nya idéer där ute. Det kunde man få en inblick i på konferensen New Economic Order – The Future of Progressive Fiscal Policy som arrangerades av Arena Idé i samarbete med den tyska tankesmedjan Dezernat Zukunft den 21 september.
Först ut var den franske ekonomen Eric Monnet, som länge har jobbat för Frankrikes centralbank och studerat dess historia. Under Frankrikes 30 gyllene år av tillväxt efter andra världskriget använde man penningpolitiken med mycket större precision än i dag. I stället för att kyla ner hela ekonomin med räntehöjningar så fort inflationen dök upp, valde man att strypa krediter till särskilda sektorer, medan man tillät investeringar som kunde minska inflationen.
Räntan är som bekant ett trubbigt verktyg. Det är därför ortodoxa ekonomer älskar det, för det betyder att man inte gör några selektiva ingrepp i ekonomin. Man bankar till den, och hoppas att den börjar fungera som den ska, i stället för att skruva av skalet och se hur den ser ut inuti.
Inflation beror på sällan på allmän överhettning utan ofta handlar det om flaskhalsar i särskilda sektorer, främst energi. Somliga priser är mer strategiska än andra, som Isabella Weber betonade i sin presentation. Den spanske nationalekonomen Jorge Uxo berättade om hur Spanien har fått ner inflationen, just genom att fokusera på energifrågan. Eftersom EU:s elmarknad bygger på marginalprissättning, drar priset på den dyraste elen automatiskt upp priset på alla andra energislag, trots att deras produktionskostnader inte ändrats. Därför satte man ett pristak på gas. Utöver det hade man sänkt priserna på kollektivtrafik och tagit bort momsen på viktiga basvaror.
Att enbart förlita sig på räntehöjningar, som Arena Idés chefekonom Elinor Odeberg påpekade, kan vara kontraproduktivt, eftersom de ökar företagens kostnader och hindrar viktiga investeringar.
Konferensen bjöd också på ett panelsamtal mellan Aftonbladets kulturchef Karin Petterson och DN:s ledarskribent Arvid Åhlund, som undrade varför den svenska ekonomiska debatten är så förtvivlat långt efter. Vad ska vi göra för att bryta oss loss från 1990-talet?
Här tror jag att vi behöver byta strategi. Hittills har kritiker ofta velat stryka åtstramningspolitikens arkitekter medhårs. Man vill försöka få dem att byta fot utan att tappa ansiktet. ”Det ni gjorde på 1990-talet var rätt då”, försäkrar man dem, ”men nu behövs någonting annat”. Jag tror inte den strategin fungerar. Vi måste sluta säga att det finanspolitiska ramverket har tjänat oss väl.
”Gör som ni vill, jag begriper ändå ingenting av det där” påstås Palme ha sagt till Kjell-Olof Feldt när han fick höra om den stundande kreditavregleringen. Sedan kom bostadsbubblan och 1990-talskrisen och 30 år av åtstramningar. Den sortens aningslöshet har vi inte råd med längre. Vi kan inte spela blockflöjt medan Sverige brinner.
Klas Eklund, som ofta förknippas med Sveriges ekonomiska omsvängning från 1980-talet och framåt, satt och lyssnade på Arena Idés konferens. Kanske antecknade han något i sitt block. Han har alltid varit känslig för vindkantringar. Öppen för nya intryck. Jag föreslår att socialdemokrater tar efter, och tar en titt på konferensens alla utmärkta presentationer på nätet.
***
Läs även: S kommer aldrig kamma hem valet 2026
