Vi lever i en nyviktoriansk era
Samtidigt som vi ska vara stolta över både läggning och genus så är det ännu många som betraktar homosexualitet som ett botbart sjukdomstillstånd.
Toppbild: TT
”Om du måste välja, skulle du hellre ha en son som är bög eller en dotter som är hora?” Sextonåringen går på gymnasiet, första ring. Hon kommer hem, ställer frågan och förklarar att både frågeställningen och svaret gör det svårt för henne att fortsätta vara vän med sina hijabi-kompisar, alltså muslimska tjejer som är födda i Sverige men täcker håret. Så vad är svaret? Jo, av två dåliga ting är en homosexuell son att föredra. Honom kan man nämligen omvända. En sexuellt lössläppt dotter är körd för alltid.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
På radion sommarpratar sexologen Malena Ivarsson, i dag 74 år gammal. Hon påminner om den tid som nyss var, där preventivmedel var förbjudna, och en ofrivillig graviditet eller en skilsmässa var katastrofer som märkte kvinnor och deras barn för livet. Vill den nya generationen tillbaka dit?
Vi lever i en nyviktoriansk era, nu spritsad med en islamisk dimension där kvinnor ska skylas och inte umgås med män. Det låter torftigt.
En vän skickar mig ofta roliga klipp från internet. En dag ser jag en kort intervju med den unga kvinna som har blivit ett globalt viralt fenomen och kallas ”Hawk Tuah girl”. Videon går ut på att några killar från Youtube-kanalen Tim & Dee TV intervjuar fulla människor på gatan i olika amerikanska städer, och ställer frågor av sexuell karaktär. Det är ganska beklämmande att betrakta. Onyktra människor svarar på vad de vill göra i sängen och uppför sig allmänt pinsamt.
Men i Nashville dyker en söt blondin upp, också hon märkbart påverkad. På frågan vad som är sexigast för en kille i sängen skrattar hon, säger ”hawk tuah – spit on that thang” med sydstatsaccent, och visar sedan hur det låter genom att harkla sig värre än en gammal cowboy i en vilda västern-saloon på 1800-talet. Kontrasten mot hennes oskuldsfulla uppsyn, och det chosefria skrattet efteråt, gör henne oemotståndlig.
Jag är inte den enda som roas. Uttrycket ”Hawk tuah” blir bevingat, efter bara två veckor översvämmas internet med memes på temat, uttrycket får fem miljoner sökningar på Pornhub, kepsar, muggar och t-shirts finns till salu. Alla vill veta vem tjejen är.
Det skrivs spaltmeter i kvällspressen men även långa analyserande texter i dagstidningar och seriösa magasin. Radiolegenden Howard Stern förvandlas till moralist och kallar henne ”varje pappas värsta mardröm”, men på Instagram får hon snabbt hundratusentals följare.
Hon heter Hailey Welch, är 21 år gammal och bor med sin mormor i den lilla hålan Belfast, Tennessee. Hon arbetade på fabrik tills kändisskapet exploderade i hennes knä. Då sa hon upp sig och anställde ett team av managers och advokater som är smarta nog att extrahera det mesta ur hennes femton minuters kändisskap.
Värden är en märklig plats. Hur stort är hålet i den kollektiva samhällssjälen, vad är det för pusselbit som saknas för att Hawk Tuah girl ska kunna fylla tomrummet? En del av tjusningen är att Hailey Welch tycks vara så långt man kan komma från ett kyskt kvinnoideal. Samtidigt uppfattas hon – trots sitt ekivoka uttalande – inte som snuskig.
Kvinnor har genom årtusendena pressats in i två formar: madonnan och horan. Passar du inte i den ena så hör du obönhörligen till den andra. Hawk Tuah girl balanserar i området däremellan, hon är varken eller, snarare arketypen av ”the girl next door”, grannflickan som alla män drömmer om. Glad och kåt, självständig, tar livet som det kommer och gör det bästa av det. Hon är white trash, eller som människor är mest – verklighetens folk.
Sexualiteten i dag har blivit allvarstyngd och samtyckeslagen har lagt sordin på erotiken. Den manliga sexualiteten har setts ner på i decennier. Samtidigt som Malena Ivarsson påminner om hur mycket som har blivit bättre, och hur fort det har gått, så har nya bekymmer poppat upp. Ett steg fram, två tillbaka.
Allt fler tjejer bär hijab och är övertygade om att ”en gång luder – alltid luder” och att bög är ett botbart sjukdomstillstånd. Samtidigt står också woke folk upp i halsen. HBTQIA+-rörelsen blir mer exkluderande för varje sexuell variant som inkluderas i begreppet och varje ny färg som smetas på regnbågsflaggan. När alla förväntas vara unika och stolta över både läggning och genus, så räcker varken tusen blåa hårnyanser eller tiotalet könstillhörigheter till för att beskriva hur sjusärdeles queer man är.
Då är det befriande att det på andra sidan jorden står en tjej som skrattar åt alltihop och med en välriktad spottloska skingrar tankarna.
***
