Vi vet hur det är med vår USA-ångest
Sveriges jagsvaga behov av att inte bara kopiera USA utan visa att vi är bättre, starkare, snabbare, mer! Kan sluta hur illa som helst.
Toppbild: AP
Det är nu inte första gången jag haft helt fel. Men misstag måste man alltid medge, och den här gången var misstaget rejält. Bakgrund:
Vårt karga rike Sverige är, väl känt numera, lika lite klyschan ”landet lagom” som att Ryssland är en blomstrande hbtq-demokrati eller Melodifestivalen en fräck houseklubb.
Men det var en gullig bild, det där om Mellanmjölksverige, när vi egentligen är strängt radikala. Antagligen eftersom vi, och landet, är ovanligt unga och ungt, yngre än USA i demokratiavseende, och därmed jagsvaga. Men vi har en kul edge. Vi inte bara följer auktoriteter och tidsanda – vi greppar ledartröjan och kör den i kaklet så det sjunger i väggarna. Gärna till blommiga tolkningar av Young Americans (David Bowie) som ingen begriper vad den handlar om, inte alls, men tycker att den svänger, vilket den gör.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Allt teknologiskt och kulturellt importerar vi från USA. Att vi snubblade in i EU nångång kan förklaras av ett utslag av ”Love the one your with”-principen (man tar det man får), som på ett fint sätt illustrerade 1968-eran i Sverige, där vår avsky mot Vietnamkriget och USA-imperialismen bör ha väckt rodnad hos även den mest inpiskade Berkley-hippie. Vi älskar även att hata USA.
På 90-talet, sedan, hoppade vi fullskalig in på tidens USA-trendande diskurståg: Nyliberalismen, feminismen (i dag känt som woke) och digitalisering. Vi gick längre. Vi älskar att gå längre. Att allt som inte privatiserats under rekordåren skulle kommersialiseras var givet, men vi tog det vidare, o yeah. Vi, Sverige, sålde även ut våra barns skolgång till aktiemarknaden. Milton Friedman skulle ha rodnat. Och ut kastades katederundervisning och skolböcker, digitala läsplattor från USA var ju så satans coola. Steve Jobs rodnade medan våra barn blev idioter. Och samtidigt lynchade wokerörelsen allt patriarkalt pack som levde i vanföreställningen att Sveriges var ”världens mest jämlika land”. (Simone de Beauvoir rodnade denna gång.)
För den som är van vid privilegium, känns jämlikhet som förtryck;
Och För den som är van vid billigt tetravin på danska 7-eleven, känns Systembolaget som ett fängelse; och För den som är van vid GPT4, känns Chat-GPT3 som 1999 – man fattar hur särintressenas radikaler kämpar, men slagorden är avlidna.
Just nu blåser andra vindar från USA.
Och det var alltså här jag hade fel. Jag var säker på att konstitutionen skulle hålla.
En trivialt macciavelliskt bildad disruptor som tror sig veta bättre än hundratals år av demokratisk tristess kunde enkelt grab Washington, Jefferson, Adams och Franklin by the pussy och omvandla USA till en bananrepublik. En ikonisk konstitution dog, vulgärt techmiljardärslödder som Elon Musk fick grönt kort att rensa ut i staten, presidenten benådade 1 500 kriminella som ockuperade kongressen, ytterligare ett 50-tal postmoderna orders gavs. I en nyss otänkbar manöver har Högsta domstolen gett presidenten immunitet för i stort sett allt.
STATSKUPP. Så sa man förr.
”Vad vi nu bevittnar är ett konstitutionellt sammanbrott”, konstaterade Olof Ehrenkrona, nestor på SvD Ledare.
Utan tvekan. Men. Vad fasen.
Det där kan man väl leva med, här i den norra provinsen. Det där händer ju i USA. Men. Här är problemet. Vi vet hur det är med vår USA-ångest. Sveriges jagsvaga behov av att inte bara kopiera USA utan visa att vi är bättre, starkare, snabbare, mer! Kan sluta hur illa som helst.
Ljuspunkten är då vårt lands alla svagheter.
Norge kommer skratta koftorna fördärvade när vi hotar med 20 procent höjda tullar. Våra muskler att militärt backa upp geopolitiska hot mot Grönland är — begränsade. Men vi är starka. Vi kommer hitta mexikaner att kasta ut, vi kommer ta över torskfisket, och god bless befolkningen på Åland.
Det är nu inte första gången jag haft helt fel. Men misstag måste man alltid medge, och den här gången var misstaget rejält. Bakgrund:
Vårt karga rike Sverige är, väl känt numera, lika lite klyschan ”landet lagom” som att Ryssland är en blomstrande hbtq-demokrati eller Melodifestivalen en fräck houseklubb.
Men det var en gullig bild, det där om Mellanmjölksverige, när vi egentligen är strängt radikala. Antagligen eftersom vi, och landet, är ovanligt unga och ungt, yngre än USA i demokratiavseende, och därmed jagsvaga. Men vi har en kul edge. Vi inte bara följer auktoriteter och tidsanda – vi greppar ledartröjan och kör den i kaklet så det sjunger i väggarna. Gärna till blommiga tolkningar av Young Americans (David Bowie) som ingen begriper vad den handlar om, inte alls, men tycker att den svänger, vilket den gör.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Allt teknologiskt och kulturellt importerar vi från USA. Att vi snubblade in i EU nångång kan förklaras av ett utslag av ”Love the one your with”-principen (man tar det man får), som på ett fint sätt illustrerade 1968-eran i Sverige, där vår avsky mot Vietnamkriget och USA-imperialismen bör ha väckt rodnad hos även den mest inpiskade Berkley-hippie. Vi älskar även att hata USA.
På 90-talet, sedan, hoppade vi fullskalig in på tidens USA-trendande diskurståg: Nyliberalismen, feminismen (i dag känt som woke) och digitalisering. Vi gick längre. Vi älskar att gå längre. Att allt som inte privatiserats under rekordåren skulle kommersialiseras var givet, men vi tog det vidare, o yeah. Vi, Sverige, sålde även ut våra barns skolgång till aktiemarknaden. Milton Friedman skulle ha rodnat. Och ut kastades katederundervisning och skolböcker, digitala läsplattor från USA var ju så satans coola. Steve Jobs rodnade medan våra barn blev idioter. Och samtidigt lynchade wokerörelsen allt patriarkalt pack som levde i vanföreställningen att Sveriges var ”världens mest jämlika land”. (Simone de Beauvoir rodnade denna gång.)
För den som är van vid privilegium, känns jämlikhet som förtryck;
Och För den som är van vid billigt tetravin på danska 7-eleven, känns Systembolaget som ett fängelse; och För den som är van vid GPT4, känns Chat-GPT3 som 1999 – man fattar hur särintressenas radikaler kämpar, men slagorden är avlidna.
Just nu blåser andra vindar från USA.
Och det var alltså här jag hade fel. Jag var säker på att konstitutionen skulle hålla.
En trivialt macciavelliskt bildad disruptor som tror sig veta bättre än hundratals år av demokratisk tristess kunde enkelt grab Washington, Jefferson, Adams och Franklin by the pussy och omvandla USA till en bananrepublik. En ikonisk konstitution dog, vulgärt techmiljardärslödder som Elon Musk fick grönt kort att rensa ut i staten, presidenten benådade 1 500 kriminella som ockuperade kongressen, ytterligare ett 50-tal postmoderna orders gavs. I en nyss otänkbar manöver har Högsta domstolen gett presidenten immunitet för i stort sett allt.
STATSKUPP. Så sa man förr.
”Vad vi nu bevittnar är ett konstitutionellt sammanbrott”, konstaterade Olof Ehrenkrona, nestor på SvD Ledare.
Utan tvekan. Men. Vad fasen.
Det där kan man väl leva med, här i den norra provinsen. Det där händer ju i USA. Men. Här är problemet. Vi vet hur det är med vår USA-ångest. Sveriges jagsvaga behov av att inte bara kopiera USA utan visa att vi är bättre, starkare, snabbare, mer! Kan sluta hur illa som helst.
Ljuspunkten är då vårt lands alla svagheter.
Norge kommer skratta koftorna fördärvade när vi hotar med 20 procent höjda tullar. Våra muskler att militärt backa upp geopolitiska hot mot Grönland är — begränsade. Men vi är starka. Vi kommer hitta mexikaner att kasta ut, vi kommer ta över torskfisket, och god bless befolkningen på Åland.
