Vilken katastrof för Tysklands regering
Att ur valresultaten i Thüringen och Sachsen bilda stabila regeringar kommer, som Sachsens ministerpresident Michael Kretschmar från CDU varnar, att ta lång tid.
Toppbild: AP
Visst är det märkligt: den enda gång omvärlden visar något större intresse för östra Tyskland är när det är val. I går var det åter val i Sachsen och min gamla hemstat Thüringen. I sistnämnda lyckades AfD bli största parti, och i Sachsen blev partiet näst störst. Det kommer att bli svåra koalitonsförhandlingar – och svåra samtal inom Tysklands politiska elit.
Vilken katastrof för Tysklands regering. I Thüringen vann koalitionen (som består av SPD, Die Grünen och FPD) ynka 10,4 procent av rösterna – sammanlagt. AfD fick 32,8 procent och blev största parti. Till och med BSW, vänsterpolitikern Sarah Wagenknechts parti, som ställde upp i sitt första val, fick fler röster än regeringskoalitionen. CDU klarade sig relativt bra med 23,6 procent av rösterna, men det räcker naturligtvis inte till något regeringsmandat. Ministerpresident Bodo Ramelow från vänsterpartiet Die Linke, som är mycket mer populär än sitt parti, kan inte heller regera vidare, inte efter det usla resultat Die Linkes koalitionspartner SPD och Die Grünen fick. Men vilka partier ska regera, och hur?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
I Sachsen är bilden ungefär densamma. CDU, som sedan förra valet leder en regering där även SPD och Die Grünen ingår, blev största parti med 31,9 procent av rösterna, men tätt därefter kom AfD med 30,6 procent. BSW fick 11,8 procent. Regeringskoalitionen i Berlin fick också där mindre än 10 procent av rösterna.
Nu ska vi sätta oss ner och prata, sade Saskia Esken – en av SPD:s två partiledare – i en intervju på tyska riksradion på måndagsmorgonen. Ja, prata kan SPD och de andra partierna gärna göra, om det hjälper dem att förstå Öst. För de signaler som den politiska eliten i Berlin oavbrutet skickar till invånarna i Tysklands östliga delstater är att de på något sätt behöver förstå bättre.
Det talas sällan om de framgångar de så nya förbundsstaterna har uppnått under de senaste 34 åren. Carl Zeiss, optikföretaget med huvudkvarter i min före detta hemstad Jena, är världsledande, och sedan mina studieår i början och mitten av 90-talet har jag sett Jena förvandlas från en grå och smutsig stad (med ett fint universitet och fantastiska människor) till en så attraktiv stad att det inte är någon överraskning att forskare och företagare söker sig dit. Inom högteknologi har Sachsen lyckats så väl att det kallas Silicon Saxony. (Branschorganisationen Silicon Saxony har 550 medlemmar.) Jag är regelbundet i ”Öst”, också på orter som lyckats mindre väl än Sachsen och Thüringen, och nästan överallt är det i dag så fräscht och livaktigt att man känner att detta är ett samhälle som har lyckats.
Men så känns det inte för många väljare. Det känns inte så, kanske för att de fortfarande blir pikade och uppläxade. När nationella och utländska medier intresserar sig för deras del av världen, är det oftast på grund av någon högerextrem demonstration eller, som nu, för att de anses ha röstat på ett opassande sätt. Och, som en god vän och före detta DDR-medborgare i Sachsen whatsappade mig i morse, sådana översittartoner gentemot ”Öst” passar paradoxalt nog många där, för då kan de leva ut sin offerroll.
Die Linkes Ramelow är västtysk detaljhandelsarbetare och fackföreträdare. 1990 kom han till Thüringen för att hjälpa till att bygga upp facket där, men till skillnad från många andra västtyskar var han inte arrogant. När han sedermera blev politiker belönade väljarna hans pragmatiska lösningar. Tyvärr lämnade valkampen denna gång inte mycket utrymme för pragmatik. Att ur valresultaten i Thüringen och Sachsen bilda stabila regeringar kommer, som Sachsens ministerpresident Michael Kretschmar från CDU varnar, att ta lång tid.
***
Läs även: Folket spökar för makten igen
