Vita huset är inte vad det var
Joe Bidens första 500 dagar som president har inte varit någon framgångssaga. Men det ligger i den moderna politikens natur.
Toppbild: Andrew Harnik / AP
När tv-serien Vita huset hade premiär hösten 1999 satt Bill Clinton fortfarande i den byggnad som lånat sitt namn till dramat. Den fiktive presidenten Jed Bartlet var i stora stycken modellerad efter honom. Hela serien genomsyrades av den positivistiska syn på politik som det möjligas konst som präglade perioden efter Berlinmurens fall. Åkningarna där den handlingskraftige Bartlet smattrar ur sig order medan han forsar fram genom Vita husets korridorer, med staben småspringande hack i häl, blev legendariska.
Några år efter finanskrisen hade en ny serie premiär, men med en annan grundton. House of Cards inleds med att huvudpersonen, en hög politiker, vrider nacken av en påkörd hundvalp, inte utan en viss sadistisk njutning i ögonvrån. Politiken beskrivs här som ett skoningslöst machiavelliskt spel där utpressning, förräderi, mutor, ränksmiderier och mord är de verktyg som ligger överst i aktörernas verktygslådor. Och Washington målas upp som ett träsk fyllt av blodtörstiga alligatorer, precis så som Donald Trump ett par år senare började benämna staden.
Danska Borgen är en mer skandinavisk variant av House of Cards – mindre action men i gengäld livspussel, skilsmässor och problematiska uppväxter. De danska karaktärerna har möjligen något ädlare intentioner, men cynism finns i övermått i båda programmen.
Jag tror dock inte att det bara var synen på politiken som ändrades under decenniet efter millennieskiftet. Jag tror att förutsättningarna för att driva den också blev radikalt annorlunda, till stor del beroende på att globaliseringen och digitaliseringen. Hela världen finns i var mans ficka i realtid och då måste politiker reagera omedelbart även på en fjärils vingslag i Kina. När Angela Merkels avgick i vintras beskrevs hennes 16 år som förbundskansler som en enda lång krishantering. Finanskris, EMU-kris, flyktingkris, klimatkris, Krim-kris, energikris, coronakris. Men vad gjorde hon som var framåtsyftande? Inte mycket.
På lördag har Joe Biden varit president i 500 dagar, knappt 1 000 återstår av mandatperioden. Det är förstås för tidigt att döma ut honom som president redan nu. Men det har inte börjat perfekt, så mycket kan jag säga.
***
Läs även: 500 dagar med president Biden