Yrsel skapas bäst av nytänkande
De går runt, runt, runt i spår som blir allt djupare, tills de blivit skyttevärn utan utsikt.
Diskussioner av den tröstlösa typen känns igen på att de ofta handlar om sig själva. Ska man verkligen tala om det här? Om man nu ska tala om det här, på vilket sätt ska man tala om det? De där, därborta, som talar om det här, är inte de fel ute? Rent av farliga?
Och så vidare. Själva ämnet blir aldrig mer än en kuliss. Diskussionen handlar i stället om diskussionen. De som försöker lyfta blicken, bryta cirkeln, föra in nya fakta, får inget fäste.
Dagens Nyheters kultursida ägnar den här veckan betydande utrymme åt att försöka återupprätta en sådan cirkel. Andra tidningars opinions-avdelningar granskas och befinns brista. De talar om saker man inte bör tala om, de gör det på sätt som man inte bör använda sig av, de är fel ute, rent av farliga, är kontentan av DN:s granskning. Ämnet är förstås migrationen och uppdraget är alldeles tydligt: i egenskap av rikslikare har DN bestämt sig för att det är dags att återgå till ordningen. Det får vara slut på alltför öppna diskussioner. Alla ska in och vandra i cirkeln igen. DN joggar febrigt i täten.
Runt, runt, runt.
Jag tvivlar på att DN kommer att lyckas den här gången. Ett skäl är att DN:s dröm om en offentlighet som rensats från allt, utom det DN betraktar som ansvarsfullt, är så uppenbart oklok. Den drömmen kräver dålig, kampanjande journalistik. Den skulle dessutom stärka tendensen att göra offentligheten till en krympande arena, med allt mindre relevans för samhället i stort. Ett annat skäl är att de frågor migrationen väcker faktiskt behöver svar. Problemen är verkliga. Vackra fraser och ilskna slagord räcker inte. Vi behöver resonera och pröva. Och för att göra det behöver vi en bred flora åsikter, fakta, analyser, synpunkter och idéer att arbeta med. Vi måste sluta gå i cirklar.
Eli Göndörs artikel om problemen när majoritetskulturer möts, bryter våra cirklar. Likaså Ann Heberleins kolumn om tiggandet och Richard Swartz analys av Österrike efter presidentvalet. Känner ni er yra efter att ha läst veckans Fokus beror det på att ni har fått mycket nytt att tänka på. Inte på att ni gått runt, runt, runt.
