Lynchstämning

Att en klar dag köra bil genom barrträdsdjupet i Snoqualmie Valley norr om Seattle, är överväldigande. Höga douglasgranar täcker synfältet, och i horisonten – mäktiga Mount Si, som enligt den lokala ursprungsbefolkningens sägner utgör mån-guden Snoqualms döda kropp. Denna februarifredag är dalen ovanligt fin och solig med tanke på årstiden – vintrar i Washington är annars notoriskt regngrå. För ett fan av tv-serien »Twin Peaks« blir det hela en imitation av inledningen där huvudrollen, agent Dale Cooper (Kyle MacLachlan), kör samma sträcka och i sin diktafon kommenterar åsynen: »Jag har aldrig sett så många träd i hela mitt liv.«

Återkomsten av en av vår tids största kultserier har fått mig att göra denna vallfärd – nio år efter det att jag körde de här vägarna för första gången. Seriens fiktiva titelstad ligger här, en hybrid av småstäderna Snoqualmie och North Bend med omnejd. Vid mitt första besök var jag ett av alla fans som länge hade bidragit till seriens hajp via sådant som lokala »Twin Peaks«-festivaler. Log Lady-kostymer! Körsbärspaj! Mjukisugglor! Vi höll krampaktigt fast i ett stycke tv-historia som så vitt alla visste då var definitivt avslutad.

Men nu är det bara månader kvar till återuppståndelsen, den 21 maj på den amerikanska kanalen Showtime.

Handlingen i säsong tre tar vid 25 år efter andra säsongens slut, med FBI-agenten Dale Coopers återkomst till den mystiska lilla staden. De första två säsongerna skildrar invånarnas tillvaro efter mordet på stadens baldrottning, Laura Palmer, där agent Cooper kallas in som hjälp åt sheriffen. Inte mycket är offentliggjort om säsong tre – ett medvetet drag av skaparen, surrealistregissören David Lynch och hans kollega Mark Frost, men enligt den senares bok »The Secret History of Twin Peaks« från i fjol, ska säsongen ta avstamp i nytt material om Twin Peaks och staden, som plötsligt dyker upp hos FBI.

En överraskning var även David Lynchs närvaro på en pressdag jag var med på i Los Angeles några veckor före min resa till Washington. Enligt utsago skulle bara några centrala »Twin Peaks«-skådespelare delta, men plötsligt stod Lynch där i sin karakteristiska svarta kostym och vita skjorta. Den mytomspunne, 71-årige regissören utstrålar sitt signaturlugn, möjligtvis emanerande från hans mångåriga utövande av transcendental meditation, och hans svar kommer både i klarspråk och i poetiska »lynchianska« aforismer. Särskilt hans beskrivning av hur »Twin Peaks« började för honom och medskaparen Mark Frost.

– För många år sedan förvillade vi oss i vildmarken. Sedan hittade vi till ett berg, och började klättra. När vi hade bestigit berget gick vi in i en djup skog, och efter en stund började trädlinjen tunnas ur, och när vi kom ut ur skogen fann vi en liten stad som heter Twin Peaks. Och vi lärde känna människorna där, och människor som hade besökt staden, och vi upptäckte ett mysterium, och i det mysteriet andra mysterier. Och vi upptäckte en värld, och i den världen andra världar.

David Lynch inledde det som i dag är standard, att en hyllad regissör går från film till tv, där det nu finns mer pengar. 1990 var det en udda vändning. Seriens genremässiga eklekticism, där detektivdrama korsas med såpa, komedi och konstfilm, lade grunden för den tonala komplexitet som har blivit norm hos det kvalitativa tv-dramat. Ta bara »Breaking Bad«, som skiftar mellan familjedrama, galghumoristisk thriller och samhällskritisk diskbänksrealism. Att »Twin Peaks« återvänder till ett oändligt mycket mer sofistikerat tv-serielandskap än vad den lämnade 1991, står klart. Hur det kommer att påverka bedömningen av säsong tre, återstår att se. Men vad tror David Lynch?

– Jag tänker sällan på sådant. Det handlar, oavsett det, om en berättelse och hur den framställs. Men jag tänkte inte på pilotavsnittet som en tv-produktion, utan som en film. Jag regisserade på det sättet. Det råkade bara vara de här karaktärerna, i den här staden, med den här stämningen, de här ljuden och Angelo Badalamentis musik. Och det fungerade. Trots att jag inte hade någon aning om hur man gör tv.

Att det blev en säsong två av »Twin Peaks« var inte David Lynchs avsikt. Och han säger att det definitivt inte var hans önskan att där avslöja Laura Palmers mördare. Tittarsiffrorna sjönk också dramatiskt efter avslöjandet.

– Det dödade »Twin Peaks«. Det var en fråga vi aldrig riktigt ville svara på, eftersom det mysteriet var gåsen som värpte guldäggen.

Tillbaka i den washingtonska landsbygden stannar jag till vid Twedes Café i North Bend, som i tv-serien får agera restaurangen Double R Diner. Golvet är svartvitrutigt och möblerna knallröda, tydligt påminnandes om interiören i gåtfulla huset Black Lodge i »Twin Peaks«. Urklipp från dagspress om kaféets koppling till serien pryder väggen. Körsbärspaj och kaffe serveras, en central mat och dryck för agent Cooper. Hit har flera fans vallfärdat denna dag, däribland 53-åriga Elizabeth Maddox från Sacramento i Kalifornien.

– Jag gick på college när serien först visades och minns hur alla antingen älskade eller hatade den. Men alla pratade om »Twin Peaks«. Folk bytte heminspelade vhs-kassetter med varandra, med veckans avsnitt. Serien ger mig samma känsla som film noir. Den där oskuldsfulla småstaden där ondskan lurar.

Ett nyblivet fan, 21-årige John Gardiner, sitter vid kaféets 50-talsinspirerade bardisk. Han praktiserar på järnvägsmuseet i Snoqualmie, och berättar stolt att man har restaurerat den vagn (nummer 218), där Laura Palmer mördas i tv-serien. John säger sig genom »Twin Peaks« ha kommit att uppskatta regionen mer.

– Serien skapar inte bara fiktiva platser, utan använder sig också i högsta grad av det som finns. Städerna i dalen har en egen charm, men den blir tydligare genom »Twin Peaks«. Den glädje som all bra tv ger, kontrasteras ofta med den förtvivlan som uppstår av verkligheten, där dessa miljöer inte existerar. Men »Twin Peaks« har levt vidare här i alla år.

Den har några år på nacken. »Vi ses om 25 år«, säger Laura Palmer till agent Dale Cooper i sista avsnittet av andra säsongen, när de två karaktärerna möts i det parallelldimensionella röda rummet. Initialt var det tänkt att tredje säsongen skulle ha premiär 2016, och därmed ha uppfyllt förväntan i de orden. Att premiären i stället sköts fram till i år möttes först av besvikelse då den magiska siffran bröts, men sedan med eufori, eftersom det blir arton timslånga avsnitt i stället för de nio som först meddelades. Därtill regisseras alla av David Lynch. Och tidsspannet mellan säsongerna är ännu mer intressant att begrunda, då det inte har funnits en tid där tv-serieskapare haft mer frihet än nu, både konstnärligt, ekonomiskt och distributionsmässigt. Bara i Europa har Netflix 90 (!) serier under produktion, bland annat den globala strömningjättens första skandinaviska storserie, »Rain«. Allt detta moderna, originella tv-berättande har sin utgångspunkt i »Twin Peaks«.

Jag stannar till med bilen vid det låghus som i tv-serien är sheriffstationen. Sedan 2010 är det kontor för rallyskolan Dirth Fish och jag får en kort pratstund med managern Malli Sheaffer, med det gamla sågverk som är med i serien i bakgrunden. »Peakers«, som hon kallar fans av tv-serien, dyker upp flera gånger i veckan året om.

– De kommer från hela världen. Sverige, Tyskland och Australien. Och jag tror inte att de blir besvikna.

Jag parkerar slutligen vid »Twin Peaks«-inspelningsplatsernas kronjuvel, Snoqualmie falls, beläget intill regionens mest exklusiva hotell och spa, Salish Lodge. I tv-serien är de kända som Whitetail falls och The Great Northern, kanske den destination som allra mest förknippas med »Twin Peaks«, då vattenfallet slående visas i vinjetten, till Badalamentis suggestiva toner. Bredvid mig står ett ungt par – tjejen med »Twin Peaks«-tröja på sig – och ser ut över det dundrande naturspektaklet. Vatten stänker på oss, jag sätter på Badalamenti i hörlurarna, och med ens tydliggörs det jag redan vet, och som även bekräftas av pratstunden med Lynch.

»Twin Peaks«-labyrinten bär på många svar, men handlar ytterst om en sinnesstämning, om esoterik för dess egen skull, om platsers odefinierbara mystik. Hos den meditative Lynch har mysteriet ett eget självändamål, och ett möjlighet för tittarna att nå sanningar om oss själva.

Nu har han lyckligtvis fått möjlighet att avtäcka nya bottenlösa avgrunder.

Fakta | Twin Peaks

David Lynch regisserar samtliga 18 avsnitt i tredje säsongen av »Twin Peaks«, som har premiär i USA den 21 maj. Det svenska premiärdatumet och vilken kanal som kommer att visa serien är oklart. Många av originalskådespelarna återvänder i »Twin Peaks« tredje säsong, däribland Kyle MacLachlan, Sherilyn Fenn, Mädchen Amick, Sheryl Lee, Michael Horse, David Duchovny, Dana Ashbrook, Miguel Ferrer, Ray Wise, Grace Zabriskie, Peggy Lipton, Everett McGill och David Lynch själv.