Älskade sommarplågor
Det ligger tre deckare på nattygsbordet i det gula sommarhuset, ingen av dem känd för att vara välskriven.
– Jag glömde ta med mig böcker. Det fanns inget annat på macken, säger värdinnan med stor och oskuldsfull blick.
Har ni märkt att det är sommar? Jo, så är det. Och det är dags att koppla på lustprincipen. Den omvälvande förändring som hänger ihop med värme och ledighet finns bara hos oss nordbor och kan begripas endast i kontrast till den ambition, funktionalism och duktighet som styr vår självbild resten av året.
Kulturdebatterna som präglat våren har nu definitivt skvalpat upp på stranden, torkat ihop och blåst bort i vinden. Inget mer klasshat, inga fler påhopp på vänsterradikala smygborgare som äter snabbhamburgare i kulturtantstält.
Sommarsidorna har inte debatter, de har historiska djupdykningar, favorit-quiz och följetonger.
Från och med nu och sex veckor framöver är det adjö till allt som kräver teori och analys eller uppkopplad ansträngning.
Det enda vi orkar med är sommarplågor. Sommarplågor som i myggbett och som i det slags guilty pleasure vi under resten av året bejakar mest hos frisören. Deckarkonsumtionen far i taket tillsammans med försäljningen av grillböcker. Mack-ursäkten funkar perfekt.
Liksom sommarprogrammen. De väcker för varje år mer debatt, engagemang, kritik och irritation. Och får i samma takt fler lyssnare. Var det oväntat att Anja Pärson skulle komma ut? Orkar vi med Daniel Sjölins post-programledarångest eller Märta Tikkanens förnyade kärleksförklaringar till sin Henrik. Kommer Stefan Löfven att hylla sin gulliga fostermamma fast han borde visa var det politiska skåpet ska stå? Den nivån på debatten är alldeles rätt för semestern, lagom provocerande och lagom njutbar. En riktig sommarplåga.
Tröttnar man på »Sommar« kan man lyssna på smaskig existentialism i Helena von Zweigbergks serie »Oförnuft och känsla«. Men man kan också »inte få in P1«. I många stugor lyckas man visst bara fånga in reklamkanalerna och möjligtvis P4. Då får man på köpet Panetoz »Dansa, pausa«. Lika banal som sina föregångare i kategorin sommarhits, lika hånad och lika gungvänlig. Helt okej att fuldansa till, men också att bli glad av. Den är redan en del av ledigheten som inte går att skrapa bort.
På teaterscenen accepterar man en lokal »Midsommarnattsdröm« med amatörer. Eller så besöker man »Årets Roma«, på Gotlands spektakulära utescen, som är »Othello« (risk för regn och dåligt ljud). Medan Malena Ernman drar fullt hus i Dalhalla (ofta isande kyligt i det kalkbrottet). Visst får man beklaga sig – det är viktigt – men utflykten är ju fantastisk och solnedgången som ett foto i familjealbumet.
En sommarplåga är varken smärtsam eller full av sorg och lidande. En sommarplåga är snarare en njutning som vi resten av året inte kan stå för att vi unnar oss. En mygga som vi hör från sängen om kvällen. Vi vet att den kommer att driva oss från vettet med sina illvilliga stick och det efterföljande kliandet, men samtidigt påminner den om sol, ledighet och gästrum under takåsen. Och som vi saknar den när höststormarna är över oss.
