”Att boken Trans är tänkt som läromedel är direkt oroande”

Vad är trans? Varför blir vissa trans? Detta är några av de frågor som ställs i Trans. Fakta, forskning och erfarenheter. Boken sägs vara en forskningsbaserad antologi författad av psykologer, läkare och forskare, och riktar sig till alla som vill lära sig mer om transfrågor. Det bådar gott. 

Förhoppningarna grusas fullständigt i första kapitlet.  

Där slås fast att kön inte är biologiskt givet, men att vi "tilldelas" kön när vi föds. Vi får veta att kön är komplext och består av flera olika delar, som har mindre med biologin och kroppen att göra, och mer med hur vi själva upplever oss – könsidentitet, eller hur vi väljer att uttrycka oss – könsuttryck, och till och med hur andra uppfattar oss – socialt kön. Kön beskrivs som en social konstruktion, inte som biologiskt och reellt.  

Varför är det ett problem att boken utgår från denna syn på kön? Därför att den som anammar denna syn bidrar till att språkliga teorier omvandlas till naturvetenskapliga axiom, som i sin tur blir grund till att andra områden – som medicinen – också utgår från ideologi och aktivism, i stället för fakta eller vetenskap.  

Ett exempel på detta är "social transition av barn", det vill säga att börja leva i enlighet med en annan könsidentitet, genom att byta namn och pronomen. "Det finns ett starkt stöd i psykologisk forskning att det skyddar barns psykiska hälsa att de vuxna i barnets omgivning använder rätt namn och pronomen", får vi veta. 

Men inget sägs om att det inte finns entydiga, eller säkra bevis för detta påstående, och att olika studier pekar åt olika håll. Däremot finns konsensus kring att yngre barn som upplever att de är "trans" innan puberteten startar, i regel kommer att bli nöjda med sin kropp om de tillåts gå igenom en naturlig pubertet. 

Ett annat exempel handlar om behandling av könsdysfori, psykiskt lidande som orsakas av att man upplever en annan könsidentitet än det registrerade vid födseln. I antologin hävdas att flera studier visar att pubertetsblockerare och könskonträra hormoner har positiv inverkan på den psykiska hälsan hos unga transpersoner, samt att en ny studie visar att tidig behandling för unga transpersoner leder till bättre mående in i vuxen ålder.  

Märkliga påståenden. Det enda läkarna just nu är överens om är att det vetenskapliga underlaget för behandling av könsdysfori är mycket svagt, och att evidens saknas. Socialstyrelsen skärpte därför sitt kunskapsstöd förra året, och avråder nu från operationer, pubertetsblockrare och könskonträra hormoner före vuxen ålder. 

Trots detta förhåller sig författarna skeptiska till Socialstyrelsens nya kunskapsstöd. Beslutet ledde till stora protester av transorganisationer, berättar de, och de nämner att även personal inom vården har problematiserat beslutet.  

Att Finland och Storbritannien också skärpt sina riktlinjer nämns inte. Inte heller berättas att Storbritannien drabbats av en stor vårdskandal, som lett till att de stänger Tavistock, världens största klinik att behandla barn med könsdysfori. En oberoende utredning har visat att det funnits ett starkt ideologiskt inflytande på vården och att många inte fått en säker vård.  

Trans belyser inte helheten och refererar enbart till studier som bekräftar författarnas teser. Och lämnar ute sådant som inte gör det. Ändå påstås alltså att den "utgår från all den forskning och erfarenheter som finns". I stället för att sakligt redovisa olika frågeställningar duckar man för dem. Eller spelar ner dem. Läsaren får heller inte veta att könsdysfori bland unga har ökat mer än 2300 procent under den senaste tio-årsperioden. Eller att den extrema ökningen till cirka 80 procent består av flickor. Många som har könsdysfori har även ofta flera andra psykiatriska diagnoser, autism, depressioner eller ADHD, vilket anses öka risken för en felaktig förklaring till deras mående.  

I denna antologi resoneras tvärtom. Det påstås att vissa kanske bara feldiagnostiserats med autism, eftersom "effekter av könsdysfori kan misstolkas som symptom på autism". Eller att personer på autismspektrumet inte alltid förstår normer och förväntningar som rör kön och "när man inte begränsas av normer blir det lättare att förstå vem man är".  

Men erfarenheten från England indikerar att läkarna har haft för bråttom att bekräfta patienterna. Tidskriften The Economist berättar om Chloe Cole, en 18 årig kvinna som är en av de första att stämma en könsidentitetsklinik i USA. Hon behandlades med pubertetsblockerare vid 12, och testosteron vid 13. När hon var 15 opererades hennes friska bröst bort. Året därpå ångrade hon sig. Hennes advokater hävdar att hon uppfyller kriterier för autism och att hon i dag är bedrövad över att vara steril. Tidningen spår att detta kan vara början på en rad stämningar i hela USA.  

Socialstyrelsens nya riktlinjer framhåller vikten av att annan psykiatri noga måste kartläggas, så att inte könsdysfori automatiskt tros vara roten till patientens dåliga mående. Men i Trans, fakta, forskning och erfarenheter lyfts USA fram, "där vård inte ges efter en lång psykiatrisk utredning, utan efter en kortare tids bedömning och samtal." Författarna hävdar att "uppföljningar har visat att detta tillvägagångssätt inte leder till fler fall av ånger eller stämningar". 

Teorin kring könsidentitet kan vara användbar, och till och med vetenskaplig i sin "domän" – till exempel för att förstå en persons upplevelse av könsdysfori. Men inte när den spiller över i andra vetenskaper. Med ökad kunskap om effekterna av den nya synen på kön, inte minst på barn och unga, kommer fler att förstå att man kan vara kritisk mot könsideologi och samtidigt visa respekt för transpersoner. 

En bok som hjälper oss att förstå dessa viktiga frågor behövs. Men då måste den lyfta alla frågor – även de svåra, och redovisa alla olika perspektiv. Att antologin så tydligt är tesdrivande och selektiv fast marknadsförs som forskningsbaserad är ett problem – att den är tänkt som läromedel är direkt oroande. 

***

Läs även: Är det lämpligt att dragartiser läser sagor för barn?

Läs även: Kan kvinnor ha penis?