Avklädd siffernisse

Det gick väldigt fort. Max några minuter av knattrande på den gigantiska svarta tavlan. Sådärja. Det var de grundantaganden vi behövde för att börja bygga vår grandiosa modell över samhällsekonomin. När vi gjort det var det bara att testa vad som händer med arbetslösheten om räntan höjs en aning eller om fackets förhandlingsstyrka minskar. Tänk att kunna sitta och låtsasköra ett helt lands ekonomi. Och tänk på alla idioter som inte vet vad en allmän jämviktsmodell är och därmed inte fattar hur ekonomin ska styras.

Katrine Kielos är ingen idiot. Hon är en av de skarpaste samhällsanalytiker vi har i landet och nu har hon mage att ifrågasätta hela nationalekonomin i boken »Det enda könet« med underrubriken »Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin«. Som titeln avslöjar är det ingen försiktig kritik Katrine Kielos för fram. Välformulerat förklarar hon varför den ekonomiske mannen, den fiktiva person som föds ur grundantagandena som ekonomisk teori bygger på, bär skulden för allt från orättvisa löner till kraschade banker.

Kielos gör det som ytterst få ekonomistudenter gör. Hon stannar upp vid de där antagandena. Hon hittar effektivt den svagaste punkten och trycker in fingret i såret. Kan man verkligen utgå från att alla människor är giriga figurer som strävar efter att maximera sin egen nytta? Hur realistiskt är egentligen antagandet om avtagande marginalnytta? Den ekonomiske mannen har mest nytta av den första enheten av något han konsumerar och vill således betala mindre och mindre om han konsumerar mer. Det kanske stämmer när det gäller mjölk, men den som någon gång i sitt liv försökt övertala bartendern att sälja ytterligare en öl för kraftigt överpris efter stängningsdags passar inte in i modellen. Och om grundantagandena svajar, hur mycket kan man då lita på det praktverk som är byggt på dem?

Den bristande markkontakten gör, enligt Kielos, inte bara nationalekonomin till ett dåligt verktyg för ekonomisk politik. Den bär också skulden för könsmaktsordningen, en högervridning av samhället och en hel massa annan djävulskap.

Här någonstans är det dags att säga stopp och belägg. Kritiken mot nationalekonomins förenklade bild av hur vi människor fungerar är relevant och välkommen. Men bara för att det är svårt att beskriva något är det inte samma sak som att man inte ska försöka. Vi skrotar inte väderleksprognoserna för att det har regnat när meteorologerna lovat sol. På samma sätt som Kielos plockar fram exempel på absurda konsekvenser av nationalekonomisk analys går det att göra tvärt om.

Nationalekonomin överlever Kielos kritik. Det är knappast ekonomernas fel att deras klokskap har övervärderats av politiker och journalister. Den ekonomiske mannen ska inte avrättas, han ska degraderas. Nationalekonomin bör ha samma status som vilken samhällsvetenskap som helst. Kejsaren är inte naken, men knappast så välklädd som han framställts. Och Katrine Kielos gör därför en viktig insats för en mer rimlig syn på ekonomisk vetenskap. Om hon på köpet kan få några ekonomer att lägga undan räknestickan ett par minuter för att i stället ägna sig åt bokstäver är det alldeles utmärkt.

»Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin« är utgiven på Albert Bonniers förlag.