Berlin – från bokbål till bibliotek i världsklass

Mitt i Berlin ligger Bebelplatz, och i dess mitt finns en plakett i stål intill en kvadratmeter glas. Här samlas varje dag människor från världens alla hörn och skådar in i bokbålsmonumentet; Berlins navel ner i underjorden där tomma bokhyllor står uppradade i en tillräcklig mängd för att hålla 20 000 volymer. Så många böcker brändes den 10 maj 1933 av nationalsocialistiska studenter på uppmuntran av propaganda-minister Joseph Goebbels. Konstnären Micha Ullmans minimalistiska skapelse påminner om Heinrich Heines ord från pjäsen »Almansor«, ingraverade i plaketten: »Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutändan, att bränna männi­skor.« Studenter vid Humboldtuniversitetet anordnar bokförsäljning på Bebelplatz den 10 maj varje år för att markera dagen.

Berlin är med sin återförening mellan öst och väst år 1990 det demokratiska styrelseskickets kanske främsta företrädare i Europa. I Staatsbibliothek zu Berlin, stadsbiblioteket vid Potsdamer Strasse, som är ett av världens största, anordnar man guidade visningar flera gånger i veckan och erbjuder tredagars lånekort. Adressen är viktig eftersom andra världskriget och uppdelningen i öst och väst har delat biblioteket i två byggnader: Haus Potsdamer strasse och Haus Unter den linden. Huset vid Potsdamer strasse ligger inom området Kulturforum på den tidigare västsidan, och är omgärdat av alla de kulturbyggnader som demokratiska Västberlin ville skylta med gentemot öst.

Kulturforum var en tanke som uppstod under 1950-talet efter Berlins delning. Här skulle det moderna kulturarvet samlas på västsidan som en förlängning av Östberlins Museuminsel, norra delen av ön Spreeinsel i floden Spree där fem av Berlins viktigaste museer ligger samlade. Den enda byggnad som efter kriget stod kvar i området kring Potsdamer strasse var S:t Matt­häuskirche, en kyrka som 1963 fick sällskap av den berömda modernistiska byggnaden för Philharmonien. Att det krigsskadade, äldre stadsbiblioteket på adressen Haus Unter den linden hade hamnat på östsidan gjorde en ny biblioteksbyggnad angelägen. Arkitekten bakom filharmonikernas byggnad hette Hans Scharoun, vilken tillsammans med Edgar Wisniewski därefter fick uppdraget att rita stadsbiblioteket i väst. Det är möjligt att bibliotekets långa byggnadstid, 1964–1978, och »vilt« överskridna budget var en del av marknadsföringen. Det hade varit svårt att stoppa bygget som både betalades och brukades av skattebetalarna på Berlins västsida.

De flesta som sett Wim Wenders och Peter Handkes film »Himmel över Berlin« kan återkalla änglarna som går omkring i biblioteket och läser tankarna hos de fokuserade biblioteksanvändarna. Filmen, som hade premiär 1987, två år före Berlinmurens fall 1989, skapade ett stort intresse för det tyska nationalbiblioteket och fortsätter att göra det, enligt bibliotekets presstalesperson Jeanette Lamble. Därinne är det verkligen högt i tak, minst 20 meter med genombrutna etage som ger känslan av en konsertsal och en cirkusmanege samtidigt Säkert en reflektion som bygger på »Himmel över Berlins« visuella poler. Änglarna Damiel och Cassiel – spelade av Bruno Ganz och Otto Sander – rör sig över Berlin och mellan två visuella poler där, i en tolkning, tillgången till det samlade vetandet representeras av Staatsbibliothek zu Berlin och för det mänskligt fysiska uttrycket av en cirkus. Damiel blir förälskad i en trapetskonstnär och avsäger sig sitt änglaskap, utburen ur östzonen av sin änglabroder.

Om flera tolkningsskikt är ett kriterium för konstnärlig verkshöjd, torde filmen regisserad av Wim Wenders med manus av Handke höra till de konstnärliga i paritet med en 1980-talsregissör som Andrej Tarkovskij. I orden som avslutar filmen skriver Damiel att han nu vet något som änglarna inte vet. Orden som begrepp tillhör människornas värld och deras innebörd beskriver kanske vad individen och dennes generation själv måste uppleva. Det finns ett uttryck för frihetslängtan i filmen som pendlar mellan dessa poler och som i en möjlig tolkning kan ses som den filosofiska grundtanke som senare återfinns i Handkes ställningstagande i samband med talet vid Slobodan Milosevics begravning.

[caption id="attachment_594530" align="alignnone" width="991"] Staatsbibliothek zu Berlin vid Potsdamer Strasse.[/caption]

Anläggningen är fylld med läsplatser och manshöga bokhyllor. Ena väggen utgörs av glas från golv till tak. Heltäckningsmattorna, beige till färgen och desamma som lades in då byggnaden var ny, skapar en ombonad atmosfär med dov akustik. Mitt i den stora läsesalen finns en ö av gröna växter som sannolikt bidrar till den goda luften. Dagsljus kommer in genom takets sinnrika anordning av ljusinsläpp genom genomskinliga bubblor. Den magnifika byggnaden har nu följts av universitetsbiblioteket Jacob und Wilhelm Grimm Zentrum, som även det står till förfogande för allmänheten. Till vänster om bokbålsmonumentet ligger Humboldt-universitetets Alte Bibliothek, och till höger den nyrenoverade nationaloperan, Staatsoper zu Berlin, som den 10 december 2017 äntligen slog upp portarna. Fyra år försenat och till en kostnad av fyra miljarder kronor, är detta ett av de upprustade kulturarvsmonumenten som delat skattebetalarna i hela Tyskland i olika läger. Humboldt Forum – ett palats för alla, som ska invigas i september 2020 – blir nästa skatteämne. Här verkar ambitionen vara att samla världens kulturarv i form av konst och vetenskap från Asien, Afrika, Amerika och Oceanien. Samlingar med mer än 20 000 verk ska ställas ut på en yta av 30 000 kvm, där samtida vetenskap inramas av Berlins historia med utställningar och events.

Några skandalnotor synes inte för Jacob und Wilhelm Grimm Zentrum, som öppnades år 2009. Fasaden i ljus sten täcker en minimalistisk rektangulär byggnad där utsidans seriellt rytmiska och rektangulära fönstersviter går igen i dess interiör. Här bryter indirekt ljusinsläpp och de varmröda träpanelerna i kanadensiskt körsbär den möjligen kallt upplevda rektangulära utformningen av yta, rum och möbler. Allting är seriellt rektangulärt, något som ofta återkommer i det samtida Berlins estetik.

Staden sjuder av ungdomlig iver att ta igen de förlorade åren av uppdelning. Hisnande summor satsas på kulturarv såsom museer och bibliotek. Som demokratins gränssnitt mellan användare och det kollektiva minnet anses de leda vägen till större delaktighet och bort från bokbålens destruktiva mentalitet.

Tillfälliga besökare till Staatsbibliothek zu Berlin är också välkomna. Medvetna om pr-värdet att visa upp ett toppmodernt arkivbibliotek, som samlar all slags litteratur på alla språk efter år 1945, anordnar stadsbiblioteket visningar av byggnaden två gånger i veckan. Den i gamla öst belägna delen samlar litteratur publicerad före år 1945. Integrationen med öst fortsätter i dag genom renovering av det krigsskadade huset som är stängt på obestämd tid men ur vars samlingar man kan beställa fram böcker.

I Berlin kan stadens hus bara undantagsvis överskrida 22 meters höjd, och då som offentliga byggnader. Grimm Zentrum-byggnadens centrala del, vilken rymmer den hisnande arenaläsesalen som går genom flera våningar med fri sikt både horisontellt och vertikalt, beskrivs av dess arktikektkontor, Max Dudler, vara husets kärna.

– För att markera betydelsen av biblioteket som ett offentligt rum av samlad kunskap och tillika en urban arkitektonisk sinnebild för boken, har en del av huset formgivits för att sträcka sig ovanför stadens höjdgräns. Med sina 38 meter sticker byggnadens siluett ut i det kulturella landskapet skapat av det närliggande Museum- insel, beskriver Max Dudler arkitekturen på webben.

Det är således en tanke som skriver in boken redan i byggnadens utformning och därmed som en tillgång i det offentliga rummet. Öppet till midnatt på vardagar lyser biblioteket som en fyrbåk över Berlin Mitte. Universitets­biblioteket är tillgängligt för alla över 16 år med hemvist i Tyskland. Datorer finns tillgängliga i foajén. Kan man lämna sina saker är man välkommen att titta runt i huset. Under största möjliga tystnad.

[caption id="attachment_594531" align="alignnone" width="744"] Bokbålsmonumentet på Bebel[/caption]

FAKTA: Annan syn på bibliotek

Medan vi i Sverige sparar på biblioteken och diskuterar tystnad och ordning så satsar flera grannländer på enorma prestigebibliotek i allmänhetens och demokratins tjänst.

Danmark

Skandinaviens största bibliotek finns sedan 2015 i Århus i en arkitektoniskt vågad byggnad som även inrymmer en barnteater och en aula med plats för 300 personer. Största nationalbiblioteket finns i Köpenhamn.

Finland

Helsingfors nya centrumbibliotek Ode fick kosta en miljard. Där får uppemot 10 000 besökare per dag, sedan december i fjol, tillgång till 100  000 böcker på 80 språk. Samt förstås kafé, scen, barnaktiviteter och annat.

Nederländerna

I Amsterdams nya stadsbibliotek från 2007 finns olika våningar för stillhet och för scen och annat liv.