Billigare blir läskigare

I sommar måste man kika mellan fingrarna på de svenska filmpremiärerna. Åtminstone om man är en vekling i skräcksammanhang. Tre av de fyra filmer som går upp på biograferna är thrillers, med allvarligt obehagliga inslag.

Det är förstås spännande i sig. Annars är deckare, drama och romantiska komedier- »da shit« om man frågar biograf-ägarna. Nu hoppas de att säsongen ska bli regnig och att besökarna ska längta efter skrämsel. Och det är läskigt! Det där svenska, som riskerar att bli kalkonigt, kan också innebära en påträngande närhet om det används rätt. Framför allt händer det i rookiefilmen »Isolerad«. Där är trapphuset inte renoverat sedan femtiotalet, portvaktsdamen har fumliga gammeltantshänder och huvudpersonen är en stressad streberstudent. Hans lägenhet är smulig av plugg-mackor och kaffet i pressobryggaren ständigt påfylld. När den gränslösa granntjejen – som lånar tvättmedel och lämnar tillbaka pepparkakor –misshandlas av sin mc-kille, dras s-tudenten in i en hotfull härva. Inramningen är igenkännbar, och rädslan som sipprar igenom tar sig rakt in under huden.

Också Rafael Edholms regi i »Mörkt vatten« lyckas manifestera det vardagliga. Framför allt tack vare Sverrir Gudnason som gör en förvuxen pojkman i mäklarkostym så bra att varje biobesökare kan känna att de hade just en sådan typ i sin högstadieklass. Ett otroget par lånar en stuga över helgen, men drabbas av den polska hantverkaren från helvetet. Med anfäder som australiska »Lugnt vatten« och amerikanska »Ensam, ung kvinna söker« kryper den galna främlingen rakt in i kärleksnästet. Fast den här gången är äppelträdet ruttet, mördarsniglar intar trädgården och det är Stockholms skärgård som passerar revy. Det bränner till.

Den som lyckas sämst, men har kostat mest, är »Inte ens det förflutna«. Här panorerar »den kvinnliga skådespelar-eliten«, men det förvärrar snarast saken. När storyn inte håller blir det störande med kända ansikten och trots att vyerna är storslagna och det ingår helikopterfärder så saknas just detaljerna som fäster det hela i närmiljön. I mitt hem, i din trädgård, på vårt semestermål. Referenserna till klassträff och tonårskonflikter vill just dit, men saknar omsorg.

Johan Storm och Johan Lundborg, regissörerna bakom »Isolerad«, har haft en extremt tunn budget. Det har fått dem att i huvudsak hålla sig till en lägenhet som spelplats, där de har inspirerats av Hitchcocks småskaliga scenerier. Trots att berättelsen lider av vissa nybörjar-styltigheter, tar den hem känslan.

Storm och Lundborg har föregångare i Ruben Östlund, Jesper Ganslands och Lisa Aschan. De har alla tvingats börja i liten skala och sedan valt att hålla fast vid sitt alternativa språk. Så länge filmare som dessa får distribution så finns det hopp. Och det ständigt utskällda filmstödet, som tenderar att gå till stora satsningar av etablerade regissörer, kanske har sina fina baksidor det också. Påtvingad enkelhet kan uppenbarligen vara konstnärligt utvecklande.

Det finns något djupt obehagligt i smuliga skrivbord och nybryggt pressokaffe. Det obehaget kan avnjutas i sommar.

»Mörkt vatten« har premiär 13 juni, »Isolerad« har premiär 29 juni, »Inte ens det förflutna« har premiär den 20 juli.