Bleknad banderoll
Gubbslem är vanligt förekommande över hela världen. Stimuleras det genom beröring, värme eller kemisk påverkan exploderar slemkapslarna och innehållet kastas ut. Arten kan orsaka klåda och hudirritation och dess massförökning kan medföra stora miljöproblem.
Det var nog länge sedan någon associerade ordet gubbslem till planktonalgen Gonyostomum semen. I alla fall inte sedan konstnärerna Joanna Rytel och Fia-Stina Sandlund från gruppen Unfucked Pussy lånade namnet från den spermieliknande organismen, sprejade det på en banderoll och stormade den direktsända finalen i skönhetstävlingen Fröken Sverige år 2001.
Det ska ha varit minst lika turbulent när ordet återigen togs i bruk under förra veckans paneldebatt i Göteborg, anordnad av Föreningen Grävande Journalister. På plats fanns Janne Josefsson, Robert Aschberg, Britt-Marie Mattsson, Täppas Fogelberg och Maria Sveland, aktuell med »Hatet: en bok om antifeminism«. Att utreda vem som sa vad i samtalet som pendlade mellan näthat, feminism, tv och journalistik känns närmast som en uppgift för Statens haverikommission. Men hur det slutade vet vi: att journalisten Sofia Mirjamsdotter klev fram från sin åhörarplats, greppade en mikrofon och ifrågasatte underhållningsvärdet i att bjuda in och låta Maria Sveland förminskas av »tre gubbslem«.
På självaste kvinnodagen dessutom.
Det var bra det där, att gripa in och säga ifrån. Hedervärt till och med. Men så var det bara den där lilla detaljen, ordet, som skulle komma att förstöra alltihop. I och med det förvandlades händelsen ofrånkomligt till »gubbslemsdebatten« och den redan begränsade möjligheten till ett konstruktivt samtal försvann.
För är det något som försätter äldre, vita, privilegierade män i en bekvämt kränkt offerposition så är det just att kalla dem för gubbslem. Begreppet definierades av Unfucked Pussy som en vit man som tog för sig på andras bekostnad, en man med bristande empati och en fejkad mjukisfasad. Det fick en antipatriarkal slagkraft som ryckte undan mattan för den unkna Fröken Sverige-tävlingen. Ett decennium senare har det i stället blivit ett generaliserande, åldersdiskriminerande signalord som skjuter varje diskussion i sank.
Hade Mirjamsdotter (som i efterhand också själv har beklagat ordvalet) i stället rest sig upp och till Svelands försvar uppmanat deltagarna att hyfsa till debatten hade det hela sannolikt stannat vid att kallas en något ovärdig tillställning. Kanske hade till och med Janne Josefssons inlägg i samtalet, där han tillskrev delar av den feministiska rörelsen fascistoida tendenser, kunnat ifrågasättas i lugn och ro.
Det råder inte direkt brist på oklädsam sexism eller strukturella orättvisor i dagens Sverige, och härskartekniker och könsdiskriminering bör alltid belysas och bemötas med protester, inte missbelåten tystnad. Men att ta fram gubbstämpeln så fort tillfälle ges är att förminska problemet, och när man kritiserar personer för deras ålder och kön i stället för att skärskåda beteenden och åsikter simmar man i samma förorenade vatten som gubbslemsalgen. Debatten förtjänar en bättre miljö än så.
