Bladvändare om en incestuös svärmor

För fem år sedan debuterade Johanna Frid (född 1988) med en lika skarpt som rappt komiskt skildrad betraktelse över svartsjuka. I Nora eller brinn Oslo brinn utvecklade huvudpersonen Johanna en smått sjuklig besatthet av pojkvännen Emils ex-flickvän Nora, vilket också resulterade i ett glödande hat mot Oslo (eftersom det var där Nora bodde). Att huvudpersonen Johanna också plågades av en allt besvärligare endometrios spädde bara på olustkänslorna. Allt skildrades med en humoristisk svärta och i en luftig och lätt språkdräkt.  

Den kvicka, mörka humorn känns igen i den nya romanen Haralds mamma. Även det korthugget eleganta språket. På sätt och vis går det att läsa den nya romanen som en uppföljare, i alla fall om man med det menar att det är ytterligare en studie av relationer som fokuserar på något lite vid sidan av.  

Vinkeln är även här att filtrera kärleksrelationen genom en annan relation som har med kärleksrelationen att göra. I första romanen speglades den genom huvudpersonens besatthet av pojkvännens tidigare relation, i den nya romanen reflekteras den genom huvudpersonen Claudias aversion till sin svärmor – som just är titelns Haralds mamma. 

Svärmodern tar plats. Hon kommer på besök och vill inte bo på hotell, utan i Harald och Claudias lägenhet. Väl där anmärker hon på hur smutsigt det är – och vips har hon börjat städa och fixa i ordning. Hennes gränslöshet plågar Claudia som först inte har orken att sätta emot – men som mer och mer konfronterar sin svärmor, vilket slutar i regelrätta bråk.  

I romanen skildras detta i återblickar. Den yttre tidsramen och platsen för handlingen är att Claudia och hennes svärmor under ett dygn sitter på en flygplats i norra Sverige. De väntar på Harald som varit inlagd på behandlingshem, eftersom han självmedicinerat för sin bipolaritet med diverse tabletter, droger och alkohol.  

Claudia har försökt ta hand om honom, men är själv under stark press – med psykisk ohälsa i familjen, ett avhandlingsprojekt satt på vänt för sin pojkväns skull och en djupt skeptisk inställning till det mesta. Svärmodern ser sig som Haralds bästa sköterska och klampar därför in med full kraft och talar om för sin son att han borde göra slut med sin flickvän. Claudia å sin sida betraktar pojkvännens relation till sin mamma som djupt osund – och incestuös. 

Jag fnissar ofta när jag läser den här boken. Precis som i föregångaren finns här också en geografisk motvilja till en stad. Den här gången är det Malmö som dissekeras av stockholmaren Claudia. Hon flyttar dit för att vara med Harald, men ser noga till att inte lära känna någon annan i staden och att inte heller lära sig hitta. Hon ser ner på det som annars brukar vara Malmös attraktionskraft i den yngre vuxengenerationen: att det är lite mer avslappnat, billigare och enklare än i Stockholm. Claudia avskyr till och med att Malmö ligger nära kontinenten. 

Även om mycket i tematik och språk återkommer från debuten är förstås Haralds mamma en helt fristående roman. Som sådan är det en underhållande och uppfriskande bok om dysfunktionella familjer och individer, faktiskt en riktig bladvändare. Som läsare blir jag aldrig riktigt klok över varför Claudia stannar hos sin hopplöse pojkvän och hans enormt dominanta och utmanande mamma. Är deras relation verkligen värt det? Älskar hon honom på riktigt? Eller är han bara "FIE" som Claudia säger till honom när de först träffas? Alltså "Fuckable in an emergency".  

Det får vi aldrig veta, och på något märkligt sätt höjer det spänningen ytterligare i detta psykodrama.

***

Läs även: "Visa sympati för din knäppa svärmor"

Läs även: Ann Heberlein: "Jag har valt att blunda för varningssignaler"