En bortglömd dansk historia

Den som vill ge sig ut på en oförglömlig resa utan att lämna fåtöljen eller hängmattan får här ett fint förslag: 

Följ med till Det lyckliga Arabien. Det är titeln på Thorkild Hansens makalösa, men bortglömda bok från 1962. Nu är den äntligen utgiven på nytt. 

Det är tidig morgon i januari 1761 när en liten grupp män lämnar Köpenhamn. Deras mål är landet med den eggande namnet Arabia Felix (i dag kallat Jemen). Resan är finansierad av den danske kungen och expeditionens uppdrag är att samla kunskap om människor, djur, växter och kulturer och rapportera hem. På vägen ska de också besöka de platser som Bibeln gjort heliga. Kanske, kanske kan de också få reda på hur den hemlighetsfulla lyckan i detta fjärran land tar gestalt.  

I truppen ingår en språkforskare, en tecknare, en lantmätare, en läkare, en tjänare. Den sjätte är en svensk botanist, Peter Forsskål, Linnélärjunge och tillika en av de svenska liberalismens föregångare. Bara en av de sex ska komma levande hem igen. 

Det lyckliga Arabien är ett mästerverk. Hansen uppfinner sin egen genre när han följer resenärernas dagböcker, brev, teckningar, protokoll och samtidigt kommenterar utifrån sin samtids erfarenheter. Han tar ofta ställning i bråken, ironiserar över vissa, ömkar andra. Hans arbetsmetod har beskrivits som en kombination av forskarens nit och författarens fulla frihet. Hans legering av dokument och skönlitteratur har vissa drag gemensamt med PO Enquists författarskap.  

Det är uppenbart att de två inspirerade varandra men Thorkild Hansen har mera av en äventyrares blick och anslag. Då och då påminner han läsaren om att allt absolut inte går att veta, men att det mesta faktiskt går att föreställa sig. 

Redan från start sugs man in i det extremt svåra och farliga uppdrag de sex männen har att utföra. Sällskapet drabbas av svåra interna konflikter redan innan skeppet lämnar hamn. Forsskåls sturiga sätt och ovilja att kompromissa är en ständig triggerpunkt.  När resan startar har Forsskål just genomlevt en stor politisk strid hemma Sverige. Den har stått kring hans politiska pamflett Tankar om den borgerliga friheten som i dag anses ha banat vägen för såväl religionsfrihet som tryckfrihet i Sverige. Men när den kom ansågs skriften alltför farlig. Den censurerades, trycktes i tillrättalagd version och beslagtogs nästan genast.  

Forsskål var nära fängelse när han räddade sig in i resan mot det lyckliga landet. Svenskarna ville inte förnärma den danske kungen genom att fläcka glansen kring expeditionen. 

Thorkild Hansen följer engagerat kraftmätningen mellan Forsskål och den danske filologen Friderich Christian van Haven. I många år hade van Haven lyckats linda överhet och mecenater runt sina lillfingrar för att med deras medel kunna leva ett lyxliv ute i Europa. Peter Forsskål är van Havens motsats med tydliga principer och en stark rättskänsla. Bägge har grandiosa självbilder och håller hårt på sina egna, personliga sanningar.  

Forsskål blir expeditionens självklare ledare och han låter skicka stora lass med beskrivningar av växter, djur, naturförhållanden, språk, sjukdomar till Europas universitet. Somligt går direkt till Linné som bland annat kan räkna in 300 nya arter och 24 släkten så exakt beskrivna att detaljerna håller än i dag.

Men det är inte lyckan, utan tragedin som väntar i Arabia Felix och Forsskål får aldrig skörda frukten av sitt omfattande arbete. Han dör av malaria i Jemen, 31 år gammal. Eftersom alla i gruppen ligger svårt sjuka anlitas en man att begrava liket. Graven plundras redan natten därpå och Forsskåls nakna kropp hittas kastad ute i ökensanden. ”Hade han kommit tillbaka levande hade han kanske varit den lärdaste i hela Europa”, skrev hans reskamrat, matematikern Niebuhr senare.  

Inte heller Forsskåls eftermäle blir som han önskade. Han hade skrivit till Linné och bett att få en av de hemskickade växterna uppkallad efter sig. Linné valde en brännässla, Forsskaolea, som karakteriseras som ”hårdnackad, vild, envis och kantig”.  

När Niebuhr kom hem till Danmark efter sju år och ofattbara strapatser var det bara för att inse att nästan ingen längre mindes expeditionen och ytterst få verkade intresserade av att höra vad han har att berätta. 

Det lyckliga Arabien kom ut i Danmark 1962 och på svenska två år senare. Thorkild Hansen fick omedelbart kultstatus. Inte nog med att han kunde berätta som ingen annan, han hade dessutom egen erfarenhet av att vara världsresenär och gjorde sig utmärkt på bild. Han blev mediernas älskling och dansk stil-ikon i sin marina äventyrslook.  

Efter bland annat en serie hyllade böcker om Danmarks koloniala skuld gav han 1978 ut ett stort verk om den norske författaren Knut Hamsun. (Det skulle nästan 20 år efteråt inspirera just PO Enquist att skriva ett filmmanus till regissören Jan Troell). Men 1970-talskritiken provocerades svårt av att Thorkild Hansen inte rakt av fördömde den nazivänliga hållning som den åldrade norske nobelpristagaren antaget under andra världskriget. I stället visade Hansen en fascination inför undantagsmänniskan Knut Hamsun. Nu fick Thorkild Hansen för första gången smaka på offentlighetens isande kyla. Han flydde Danmark och bosatte sig i Frankrike där han fortsatte att skriva, men utan sin hängivna läsarskara. Han avled 1989, under en kryssning i Karibien. 

I en passus i Det lyckliga Arabien ger Thorkild Hansen en nyckel till sitt intresse för de historiska män (och i undantagsfall kvinnor) som han vävde sina berättelser kring. Det handlar om tid och synen på människan i tiden. Den danske kungens finansiering av expeditionen till Jemen var ett sätt att köpa sig en plats i eftervärldens minne.   

”I vår tid”, skriver Thorkild Hansen, ”ägnar man sig inte längre åt långfristiga planer, kanske därför att man när allt kommer omkring inte vågar tro på en kommande eftervärld … Om vår tid oväntat skulle bli ihågkommen om tvåhundra år kommer det att vara för dess märkliga, nästan historiska iver att bli glömd. Framtiden har redan börjat, heter det, men det är ju inte sant. Framtiden är redan förbi.” 

Orden syftade på 1960-talet. De gäller också i dag.

***

Läs även: Så går det när man ägnar sig åt lågaffektivt bemötande

Läs även: Lena Anderssons hjältinnor vet att livet är större än DN