George Michaels liv som förnedring

Bara en sak i denna oerhört noggranna genomgång av George Michaels liv som överraskar; att han träffade sin blivande duopartner i Wham, Andrew Ridgeley, redan som tolvåring i sin nya skolklass.  

Det är en fin detalj som jag inte kände till, och lite rörande eftersom den påminner om att det en gång fanns en tolvårig George, som levde ett hyggligt liv som vem som helst. Efter det blir hans liv snart mer och mer komplicerat, med enastående framgång som kommer mycket tidigt. Han får den typen av uppmärksamhet som korrumperar självbilden för vem som helst, i synnerhet en ung homosexuell man som inte kommit ut.  

Resten av boken, efter framgången med åttiotalsbandet Wham, är ett kronologiskt uppräknande av exempellösa succéer och därefter ett långt utdraget förfall som slutar i ensamhet, droger och en alltför tidig död. Eftersom jag läser boken digitalt kan jag enkelt räkna ord: "Sex" i olika kombinationer används 522 gånger, "bög" nämns 150 gånger och "gay" 98 gånger.  

Det är med sorg i hjärtat som jag, som själv är musiker, kan konstatera att det som var George Michaels stora stolthet, hans liv och framgång, "musik" är ett ord som förekommer endast 90 gånger. Naturligtvis kan jag inte låta bli att tänka på vad han själv hade känt inför den prioriteringen. Om det som var hans stora talang, musikskapandet, får vi veta ytterst lite, bara att Michael kom med "lösa idéer". Inga detaljer om hur det verkligen gick till presenteras.  

Den 25 juni 1963 föddes Georgios Kyriacos Panayiotou, barn till en invandrad grekcypriot som gift sig med en kvinna i England. Fadern försökte, enligt all traditionell framgångsdramaturgi, att stoppa sonen Georgios från att göra musik och i boken citeras George Michael: "Det faktum att min pappa var min värsta motståndare blev en oerhört effektiv drivkraft".  

Sedan går allt väldigt snabbt. Succén med Wham är enorm, med hitlåtar som Wake Me Up Before You Go Go och Last Christmas. Duon var det första västerländska band att uppträda i Kina, som hade den för kommunistiska stater vanliga idén att endast den smörigaste och mest kommersiella musiken kunde beviljas tillträde. När George Michael bröt sig oss från duosamarbetet med sin gamla klasskompis Andrew tog solokarriären fart med singeln Careless Whisper. 24 år gammal släppte han sitt första soloalbum, men hade redan då varit hyllad superstjärna i fem år.  

Därifrån och fram till slutet 29 år är en berättelse om en olycklig människa som inte har en aning om hur han ska leva ett liv, och ständigt är ansatt av media, som vill tvinga honom att "komma ut". Här finns alla utförliga detaljer om hans tillvaro, med en bisarr konsumtion av droger kantat av bilolyckor och självmordsförsök.  

Det mesta i George Michaels liv redovisas, och bär sannolikhetens prägel, men som sagt, inget överraskar. Som ett slags uppslagsverk över datum och platser fungerar boken utmärkt, och naturligtvis för den som beundrar George Michael. Eller inte alls. Det är bottenlöst sorgligt att läsa alla vidriga beskrivningar av hur stjärnan så metodiskt förnedrar sig själv i ett elände som bara en mycket rik människa kan iscensätta.  

Kanske tillför boken något ändå. Mia Gahnes översättning är väl genomförd, något som inte alltid är så enkelt när det kommer till tekniska detaljer i turné- och studiovärlden, och med sitt format på över 500 sidor får läsaren en känsla av den instängdhet den sortens framgång kan leda till.

Läs även: Djupt olyckligt par i döende överklass

Läs även: Den stötdämpande generationen