Han dissekerar de ryska lögnerna
Per Eneruds bok Det här är inte ett krig förklarar hur Ryssland använder sig av desinformation för att underminera väst.
Bild: Carlssons förlag / Anja Kurzjij
För sju år sedan utkom den sovjetiskfödde brittiske journalisten Peter Pomerantsevs Ingenting är sant och allting är möjligt – en bok om ”det nya Rysslands surrealistiska själ”, som underrubriken lyder. Boken är en skakande skildring av en stat som genom nyhetsmedier, underhållningsprogram och trollfabriker manipulerar ryssarnas medvetande för att skapa en ny verklighet, med det enda syftet att säkra makten.
Det här är inte ett krig – Per Enerud. Carlssons förlag.
En förutsättning för framtrollandet av denna nya verklighet är lögnen. Om den har Per Enerud skrivit en faktaspäckad bok med titeln Det här är inte ett krig. Pomerantsev bygger på personliga erfarenheter – han var under flera år verksam inom den ryska underhållningsindustrin – och skildrar dessa med en kombination av skarpsinne och humor. Enerud är mer systematisk, mer akademisk i sitt sätt att nalka sig ämnet, vilket framgår av underrubriken: ”Våldet och lögnens broderskap i rysk ideologiproduktion.”
Enerud citerar med gillande Igor Jakovenko, tidigare dumaledamot och ordförande i Ryska journalistförbundet och en av de skarpsinnigaste kommentatorerna (i exil) av det pågående kriget i Ukraina. Denne menar att Ryssland inte bygger på någon ideologi utan att desinformationen som sprids är ett mål i sig.
Det stämmer att det inte går att definiera och vederlägga ”putinismen” på samma sätt som exempelvis marxismen eller nazismen. Men den innehåller ändå ett tydligt budskap, nämligen att västerlandet befinner sig i förfall och att kaos hotar. Det är detta som är huvudnarrativet i det ryska ”sagoberättandet”, med Eneruds uttryck – traditionella värden undermineras, världen hotas av kaos och kollaps och Ryssland är mänsklighetens frälsare.
Enerud redogör ingående och förtjänstfullt för denna ryska ”urmyt”, som han kallar det, och dissekerar lögnerna som vävs kring den i minsta detalj: ”lögner om Sverige”, ”lögner om världen”, ”lögner om mord”, ”lögner om coronaviruset”, ”våldet och lögnen” med mera. Vad jag saknar är en starkare betoning av den historiska kopplingen.
Enerud nämner i förbifarten Dostojevskij, men myten om västerlandets förfall och Rysslands moraliska överlägsenhet har formulerats med större kraft och övertygelse av andra. Det var på Nikolaj I:s 1830-tal som ”urmyten” stadfästes och upphöjdes till statsideologi med formuleringen ”ortodoxi, autokrati, folk” och det är denna triad som ligger till grund för dagens ideologiproduktion.
Boktiteln Det här är inte ett krig associerar till Putins definition av Ukrainakriget som en ”militär specialoperation”, men författarens ambition är större än så. Boken handlar inte bara om den ryska lögnen; en stor del av den ägnas lögnen i allmänhet, lögnens och desinformationens teori. Här finns bland annat ett 30-sidigt kapitel om filosofer som Bourdieu och Habermas och, inte minst, den rysk-amerikanske lingvisten Roman Jakobson och hans teori om de sex elementen i all kommunikation: sändare, mottagare, meddelande, kod, kontakt/kanal, kontext.
Enligt författaren är genomgången av ”tråkiga filosofer och tröttsamma modeller” nödvändig för förståelsen av Kremls desinformationsoperationer. Som gammal Jakobsonelev borde jag kanske hålla med, men jag är inte säker på att boken inte hade stått sig lika väl utan dessa teoretiska genomgångar.
Faktamaterialet som Enerud presenterar och analyserar är rikt nog för att göra boken till en närmast outsinlig källa till kunskap om lögnens anatomi och mekanik.
***
